ÅSIKT

SAS är nya SJ

Kerstin tvingades ta taxi till Kalmar från Arlanda: Sas håller samma klass som de lågprisbolag som dagligen sätter sina kunder på pottkanten

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Skulle hem med SAS från Stockholm till Kalmar på torsdagskvällen vid 21.05. Trots att i stort sett allt flyg innan var inställt eller försenat så var det först vid 21.05 som SAS gick ut med information om att vårt flyg var försenat och efter nära tre timmars förseningar fick vi sen gå ombord. Då konstateras att planet inte kunde åka då det saknades andrepilot och kartläsare och alla fick gå av. Något som jag är övertygad om konstaterades långt innan men där SAS valde att inte ge oss möjligheten att tidigare lösa situationen själva.

SAS meddelar istället kort att man inte kan hjälpa någon passagerare alls med vare sig boende eller alternativa resor eller på något annat sätt utan säger helt resolut att det finns inga lediga hotell i hela staden och vi nu fick gå för de skulle stänga. Punkt slut! "Ni blir ersatta för utlägg och spara därför era kvitton för boende och använd ert förnuft vad gäller utläggen!".

Förnuft!!! Det var som ett slag i magen för de flesta resenärer, några med små barn, andra med behov av mediciner och hjälp. Tänk om SAS hade använt sig av lite förnuft och gett oss en broschyr med information med anvisningar för möjliga platser att vila på Arlanda, öppettider för restauranger och lokaler i närheten, telefonlista till hyrbilar/taxibilar, någon liten värdecheck till en kopp kaffe/te och möjligheten att få låna internet eller telefon för att försöka lösa situationen så gott det gick på egen hand. Har man inte lärt sig något från askmolnet?

Vi blev helt chockade över den bristfälliga och dåliga hjälp som SAS gav. Eller snarare, vi fick inte ens bristfällig eller dålig hjälp, vi fick INGET!

Väl ute i ankomsthallen så kom väskorna inte vid baggageutlämningen och eftersom det inte fanns någonstans anvisat att vara under natten, inga lediga taxibilar, bussar eller hyrbilar så bestämde vi oss för att ta Arlandaexpressen in till T-centralen där det ändå är varmt och man kan boka tåg och buss via automater. Väl inne i stan visar det sig att alla resecentra är stängda och de nattöppna kafeér och hamburgerställen i city stänger vid 02:00. Så där stod vi ute i snökaoset igen och visste inte vad vi skulle göra, några i bara tunna sommarskor och sjal efter att ha kommit hem från thailandsresan. Hotellen lät oss inte ens få sitta ner i deras foajéer för att hålla värmen fram tills stationen och bussterminalen öppnade! Vi kände oss som ovälkomna uteliggare utan någon som helst möjlighet att söka skydd eller få hjälp.

Slutligen blev vi så desperata i kylan att vi lyckades stoppa en taxi och frågade vad det skulle kosta att köra oss till Kalmar. 8000:- sattes priset till och sen gav vi oss iväg på en livsfarlig hemresa på oplogade vägar, snöstorm och halka. En resa som jag är tveksam om SAS hade ansett som ekonomiskt "förnuftig" men som i våra ögon var den bästa lösningen just då.

Flera gånger ångrade jag taxiresan då väglaget var så svårt att jag befarade att vi skulle vara med om en olycka. Trötta och chockade men ändå vid gott mod då vi trots allt hade varandra och dessutom sluppit att frysa ihjäl kom vi alla hem till Kalmar.

Så här i efterhand inser man vilken tur man hade som inte var ensam eller på något annat sätt varit utsatt och svag som människa. Jag känner för alla de människor i detta kalla och fientliga land som dagligen möter de prövningar som vi gjorde under ett dygn. Vi mötte igen värme, förståelse eller vilja till att utifrån den extrema situationen hitta kreativa lösningar för att för en stund ge medmänniskor en möjlighet att skydda sig.

Efter vinterns tågkaos med SJ så måste jag säga att SAS har tagit priset. Nu är de i samma klass som alla skruttiga lågprisbolag som dagligen sätter sina kunder på pottkanten.

Ett tack till vår glada och pigga taxichaufför som höll uppe humöret under hemresan och som vågade sig utanför storstaden och trotsa vädret för att ta fyra trötta Kalmariter hela vägen hem till Småland.

Hälsningar från en som är glad att vara hemma igen!

Kerstin Parker