ÅSIKT

Kan en utvecklingsstörd 14-åring inte våldtas?

Debattörerna: Hovrättens dom hårt slag mot utsatta barn

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I Sverige ska barn skyddas från att exploateras sexuellt. Det är de flesta eniga om. Hur kan då hovrätten hävda att en 14-årig flicka med utvecklingsstörning som först säljer sex till en man och efteråt transporteras till en lokal för att ha sex med ytterligare ett antal män, gör detta av fri vilja och att det är hennes ansvar att säga att hon är under 15 år? Så resonerar dock rätten i sin dom nyligen, där de män som suttit åtalade för våldtäkt mot barn i kopplerihärvan i Malmö frikändes – trots att flera av dem erkänt att de hade haft sex med flickan.

I hovrättens dom fick åldersfrågan stort utrymme. Flickan hade ljugit om sin ålder och sagt att hon var 16 år och därför borde inte männen ha misstänkt något annat. Hur gammal var flickan egentligen? Kroppen såg kanske ut som en 16-årings men i själva verket var hon 14 år och med en ännu yngre mental ålder, vilket också styrks av expertis vid rättegången.

Ska det verkligen vara barnets ansvar att uppge sin rätta ålder för en potentiell förövare? Om det finns tvivel gällande ett barns ålder måste det väl ändå vara den vuxnes ansvar att försäkra sig om att det sexuella umgänget är lagligt? Vid tvivel går det att avstå!

Hovrätten anser också att bevisningen var för svag eftersom flickan inte själv deltagit vid rättegången och att hennes vittnesmål var tunt och motstridigt. I Sverige ska inte barn behöva vara med i rätten om de inte bedöms klara av det eller är mogna för det. Flickans vittnesmål var kanske inte fullständigt men måste bedömas utifrån hennes förmåga att kunna uttrycka sig.

Ska barn, med försvårande omständigheter, som exempelvis utvecklingsstörningar, aldrig bli trodda? Även dessa barn måste hjälpas till att kunna lämna ett så komplett vittnesmål som möjligt. I Sverige finns det av just den anledningen Barnahus, där särskilt utbildade åklagare, poliser, barnpsykiatri och socialtjänst samarbetar för att barnets bästa och barnets rättsäkerhet ska säkerställas. Hovrätten slår sönder möjligheten att arbeta på detta sätt när man i sin motivering inte godtar den bevisning som barnet lämnar.

Den aktuella flickan befinner sig i en mycket utsatt situation. Hon är 14 år, har en utvecklingsstörning, är omhändertagen av sociala myndigheter, på rymmen och använder både alkohol och droger. I den situationen anser hovrätten att flickan medvetet gått med på att ha sex med ett stort antal män. Finns det något kunskapsunderlag som hovrätten lutar sig mot som säger att det är möjligt att ett barn frivilligt kan gå med på detta?

Hovrätten har valt att ändra brottsrubriceringen från grovt koppleri till koppleri och avför helt möjligheten att döma till människohandel. Varför? Flickan har bevisligen transporterats av mannen till en lägenhet där hon inhysts i ett rum medan han organiserat män som ska köpa flickan. Kontrollrekvisitet försvann från lagen 1 juli 2010 men fanns kvar när flickan utnyttjades. Är det inte just kontroll mannen tar när han för denna självdestruktiva flicka från en plats till en annan, inhyser och säljer henne? Hot och våld av annat slag krävs inte när det gäller barn. Det framgår också att flickan har varit påverkad av alkohol och droger som hon har fått av dem som utnyttjat henne. Hon är 14 år och kan alltså vara försatt i ett hjälplöst tillstånd, vilket hovrätten helt tycks bortse från.

Tyvärr är inte den 14-åriga flickan ensam, varken när det kommer till den sexuella exploateringen eller att inte få juridisk upprättelse. I de hundratals brev från unga som en av oss, Caroline Engvall, har fått i egenskap av författare till ”14 år till salu” – en bok som beskriver unga tjejer som har sex för att dämpa sin ångest – vittnar många om den okunskap som möter dem. De har sex för att täppa till det själsliga tomrum som bara blir större för varje gång de förnedrar sig själva – och de säger inte nej. Tjejerna som har kraft att våga anmäla vittnar om oförståelse hos polis, åklagare, socialsekreterare och personal från barnpsykiatrin. 

Det finns mycket forskning och klinisk kunskap om unga utsatta människor och deras beteende. Låt denna kunskap även komma in i rättssalen och förklara till exempel varför en ung person i en utsatt situation inte går fastän dörren är öppen eller varför hon säger ja till att ha sex med en massa män då hon egentligen inte vill.

Hovrättens dom slår mot alla barn som lever under social och psykisk utsatthet och som har få vuxna som kan ta tillvara deras intressen. Flickans situation är ett misslyckande från andra myndigheters sida då det kommer till att skydda och stödja en ung flicka som lever ett riskfyllt liv. Låt det som hänt bli startskottet på en debatt där vi för in ett barnperspektiv i enlighet med FN:s barnkonvention i vårt rättssystem, så att vi i framtiden kan skydda och stödja barn i svåra situationer. Detta får inte upprepas!

FAKTA

Caroline Engvall, författare till ”14 år till salu”, Paulina Bengtsson, Novahuset, Ingrid Åkerman, socionom, Linda Jonsson, socionom, Carl Göran Svedin, professor i Barn- och ungdomspsykiatri.

Flera av männen som åtalats i kopplerihärvan runt en 14-årig förståndshandikappad flicka i Malmö frikändes i hovrätten, andra fick sina straff sänkta. Rätten skjuter på ett olyckligt sätt över ansvaret på den utsatta flickan, menar debattörerna.

Caroline Engvall
Paulina Bengtsson
Ingrid Åkerman
Linda Jonsson
Carl Göran Svedin