ÅSIKT

Samhället måste skärpa sin djursyn

Debattören: Djur saknar status i samhället

BRÄNDE IHJÄL KANIN Fyra unga män misstänks för djurplågeri.
Foto: PER-OLOF SÄNNÅS
BRÄNDE IHJÄL KANIN Fyra unga män misstänks för djurplågeri.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I dag faller domen mot de fyra män som plågade ihjäl några kaniner för ett år sedan i Stockholm. Tre juridiskt sett vuxna personer och en minderårig på 17 år, som tillsammans planerade att skaffa några kaniner för att aggressionsträna en sju månader gammal tikvalp vid namn Lady. Under rättegången framgick att kaninerna köptes på en djuraffär.

Med bil tog de fyra sig till ett skogsparti och med sig bar någon på en dunk med tändvätska och en tejprulle. Någon annan bar kaninen, en ung dvärgvädur med brunmelerad päls och hängande öron. Efter vad som tycktes vara en oändlighet upphörde skriken och männen återvände till bilen med en skräckslagen Lady.

I bilen fanns den andra kaninen och nu bar det av hemåt, till en av de åtalade männens hem. Efter att ha bränt ihjäl en kanin i skogen började akt två bara någon timme senare i ett källarutrymme där Lady hetsades mot kaninen som slutligen stampades ihjäl av en av de åtalade. Tre visade ånger under rättegången, den fjärde mindes inte alls.

Dessa ohyggliga handlingar har väckt, inte minst, en oerhörd vrede utan också stärkt den misstro många människor bär mot rättsväsendet. Vid slutpläderingen yrkades på sex månaders fängelse då det är praxis i domar mot djurplågare. Praxis!? Vad dessa män behöver, förutom att inte springa lösa på våra gator, är vård och empatiträning. Om det överhuvudtaget är möjligt.

Hur ser det då ut i verkligheten? Hur kommer det sig att människor som utsätter djuren för ett systematiskt lidande och förtryck, går fria? Djuren och lagen är en paradox i ett samhälle som definierar djuren som objekt, egendom och produktionsenheter.

Med rätta förfasas vi av det råa, brutala och meningslösa djurplågeriet som kaninplågarna utsatte sina värnlösa offer för. Deras totala avsaknad av empati gör mig kall ända in i märgen. Och tanken på att det kan pågå på bakgårdar eller hem runt om i världen just nu gör mig ännu kallare. På nätet stoltserar nya djurplågare med sina troféer – de biter huvudet av en levande mus, utför sexualiserat våld mot djur, plågar katter... Vi läser också gång efter gång om människor som inte av illvilja vansköter sina djur men som ändå låter dem leva i misär. Djurskyddshandläggarna hinner inte kontrollera alla anmälningar.

Men vad är det egentligen som pågår i laboratorier med försöksdjuren? Vad har hänt med djuren vi äter? Forskningen och den industrialiserade djurhållningen kan i många avseenden leda till motsvarande djurplågeri som kaninerna utsattes för. Vem orkar tänka på dem?

Ett stort problem är att kaninplågarna saknar empati. Ett kanske större problem är att djur saknar status i samhället och kan utsättas för nästan vad som helst utan att vi orkar reagera. Dessutom är det legaliserat och systematiskt. När institutioner, forskare och ”vanliga” lantbrukare utsätter sina djur för lagligt djurplågeri, som ofta varar från djurens födelse till dess brutala död, förstår man att det kan vara svårt för enskilda människor att sätta gränsen. Till och med i lagen är djur lösöre eller egendom.

Det får inte vara så accepterat med djurplågeri att den ena filmen efter den andra som visar djurplågeri kan läggas ut på nätet utan protester. Men det får inte heller vara allmänt accepterat att vi godkänner djurs lidande i laboratorier, djurfabriker och slakterier för att vi slipper se det. För i mångas ögon är nog männens brott att de inte hade vett att dölja sin hemska gärning. Men djurplågeriet försvinner inte för att vi inte ser det. Det pågår varje mikrosekund bakom lyckta dörrar.

Politikerna har det största ansvaret. Vi kommer att arbeta för att få in djuren i valrörelsen. De måste se till att djurs status höjs såväl i lagboken som i polis- och rättsväsende. Men den enskilda människan har också ett ansvar. Man kan rösta - i valsedeln och med plånboken genom att välja djurvänliga varor i affären. Med kaninerna i hjärtat blir det lättare att handla djurvänligt.

Alexandra Leijonhufvud

Förbundsordförande Djurens Rätt