Frälsarstämningen runt Juholt farlig för partiet

Vi är som de flesta socialdemokrater glada och lättade över att vi nu har ett förslag till ny partiledning. Utan att vilja grusa glädjen måste vi ändå uttrycka vår oro för att en frälsarstämning infinner sig. Håkan Juholt är trots vissa likheter varken Branting eller jultomten och det 70-tal då Välfärdssverige var ohotat kommer inte tillbaka bara för att han har en mustasch som var inne då.

Med ledarfrågan löst har vi klarat av en första uppgift. Två kvarstår: att återupprätta medlemskapets värde och att lägga fast politiken inför valet 2014. Ingen av dessa löser helgens extrakongress.

Vi har en förtärande tid bakom oss då en sluten valmetod och ett öppet medielandskap blottade varandras sämsta sidor. Det är suicidalt av ett parti som ses som gammaldags och maktfullkomligt att istadigt hävda ”Ju viktigare beslut desto färre i rummet”. Vi hoppas att det dröjer länge innan vi byter partiledare igen, men detta måste ändras nu, medan krisinsikten är stark.

Att folks nyfikenhet och intresse inte är ett problem utan tvärtom en del av lösningen visar exemplet

S-styrda Sundbyberg, där alla kandidater presenteras och väljs av både medlemmar och medborgare.

Samma sak gäller politiken – det gäller att använda de verktyg som fungerar i dag och inte nostalgiskt blicka tillbaka mot en svunnen värld. Hittills har alltför mycket handlat om att skruva i gamla modeller, vilket har lett till en politik som i valet uppfattades som spretig och otydlig.

Otydligheten kan också skyllas på antalet kockar i soppan, något som kraftigt försvagade Mona Sahlins styrmandat. Därför är det oroande att Juholt nominerats på ett ännu svagare mandat, säkerligen kopplat till mångas förväntningar om att få vara med runt grytan.

För att få en bättre chans än Sahlin, måste Juholt och Jämtin söka medlemmarnas och väljarnas stöd snarare än 26 distriktsledares.

När vi och 348 andra ombud i dag reser till Stockholm väntar (vad vi fått veta) bara val av ny partiledning. Resten av helgen ska vi grupparbeta runt en text som mest liknar förordet i partiprogrammet.

Visst finns ett terapeutiskt behov av att prata politik, men det är dålig respekt för människors tid och

intellekt om det inte leder till resultat. Vi kan inte vänta till den ordinarie kongressen 2013 med att knacka dörr med mer än en broschyr som säger ”Nu förändras socialdemokraterna”.

Låt oss i stället åka hem då valen klubbats i eftermiddag och förbereda en ny kongress inom kort, där vi fyller ordet ”förnyelse” med innehåll i form av konkret politik.

Sist men inte minst måste vi kunna visa att det gör skillnad att vara medlem i ett parti. Dagens solidariska individualister accepterar inte att stå och klappa händerna i takt, de kräver delaktighet. Håkan Juholt är förmodligen en av de första att ställa sig bakom detta. När han säger att socialdemokratin ska vara en folkrörelse verkar han ärligt mena det.

Låt oss visa att vi menar allvar även med detta ord och förutom dagens krympta medlemsskara blanda in även dagens och morgondagens väljare i ett riktigt demokratibygge!

Björn Fries

Johanna Graf