ÅSIKT

Omänskliga sjukregler – ändå måste jag följa dem

Tidigare FK-anställd: Jag vågar inte ta reda på hur det gick för mannen jag nekade sjukersättning

Här syns Försäkringskassans tidigare huvudkontor i Stockholm. Dagens debattör som jobbar på just Försäkringskassan skriver att sjukförsäkringsreglerna som för tillfället råder i Sverige har fått honom att börja gråta på jobbet.
Här syns Försäkringskassans tidigare huvudkontor i Stockholm. Dagens debattör som jobbar på just Försäkringskassan skriver att sjukförsäkringsreglerna som för tillfället råder i Sverige har fått honom att börja gråta på jobbet.Foto: Foto: OLA AXMAN
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Fredagen den 11 februari i år fick jag ett telefonsamtal från en försäkrad. Av bakgrundsljuden i telefonen att döma hördes det att den uppringande personen gick utomhus med grovt grus under skorna – vilket också stämde med den beskrivning som den 36-åriga mannen gav av den plats där han befann sig. Platsen var en banvall i Markaryd i Småland och anledningen till att han befann sig där var att han skulle låta sig köras över av tåget då Försäkringskassan tagit ifrån honom hans försörjning i form av den sjukersättning (tidigare förtidspension) som han hade haft att leva av sedan flera år. Hans desperation gick inte att ta miste på varför jag direkt efter vårt samtal ringde och larmade via 112.

Några månader tidigare hade jag som omprövare på Försäkringskassans omprövningsenhet i Jönköping omprövat det beslut som ytterligare ett par månader tidigare fastslagit att han trots allvarlig psykisk sjukdom ansågs stå till arbetsmarknadens förfogande i lämpligt arbete. Då min tjänsteutövning helt och hållet styrs av de lagar som vår riksdag och regering har stiftat och inte av vad jag personligen anser vara rimligt eller försvarbart, fanns det inte någon möjlighet för mig ändra det av Försäkringskassan fattade beslutet. Det var dock med tungt hjärta och med en mycket stark känsla av obehag som jag skickade i väg mitt beslut.

För den desperata mannen på banvallen i Markaryd var jag en bödel och ett svin vilket han också gav uttryck för. Det var jag som ”dödat honom”. Så drastiskt hade inte mannens åldrige far uttryckt sig då han tidigare ringde till mig i samband med att sonen fått mitt beslut. Gråtande hade han i stället frågat mig om jag inte hade så mycket civilt kurage att jag kunde gå emot det fattade beslutet, även om beslutet i sig var i överensstämmelse med gällande lag – för jag måste väl för Guds skull ha sett att beslutet var omänskligt och fel! Det civilkuraget hade jag, av de skäl jag nämnt ovan, inte haft. Däremot insåg jag att det var omänskligt och fel.

Genom ett par knapptryckningar på min dator skulle jag nu i efterhand lätt kunna kontrollera om personen fortfarande lever. Jag väljer dock att inte vilja veta. Om jag visste att han faktiskt tagit livet av sig med anledning av det beslut som jag skickade till honom skulle jag aldrig kunna skaka av mig en känsla av skuld. Nu kan jag ju alltid hoppas att det inte gick så illa.

Jag uppfattar inte mig själv som en speciellt blödig person. Men fredagen den 11 februari 2011 grät jag över att jag hade varit tvungen att följa omänskliga och för Sverige helt ovärdiga sjukförsäkringsregler, och genom att göra detta, göra någon så ofantligt illa. Att någon kallat mig svin och bödel har ingen som helst betydelse i sammanhanget.

FAKTA

DEBATTÖREN

Steve Dahlin, 62, Huskvarna.

Tidigare omprövare på omprövningsenheten vid Försäkringskassan i Jönköping.

DEBATTEN

Sjukvårdsreformen har ända sedan den infördes fått hård kritik. Regeringen har medgett att systemet behöver justeras. Förslag ska läggas fram i vår. Men de anställda på Försäkringskassan måste fortfarande följa de befintliga reglerna – regler som är omänskliga och ovärdiga, skriver debattören.

Steve Dahlin