ÅSIKT

Gubbvälde råder – inte bara i SVT

Malou von Sivers: Att vara kvinnlig programledare är ensamt

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Malou von Sivers.
Foto: Foto: KARIN TÖRNBLOM
Malou von Sivers.

Aftonbladet samlade ihop alla välbetalda lekgubbar från SVT:s nöjesprogram på ett bildmontage och yrvaket kunde jag och många med mig konstatera att det verkligen var ett massivt gubbvälde. Vi hade bara inte lagt märke till det.

Jag vet inte vilket som är värst – att gubbväldet finns där på bästa sändningstid i alla nöjesprogram eller att vi inte ens noterar det eftersom vi är så vana.

När jag tittar tillbaka på mina drygt 20 år som programledare i teve kan jag konstatera att det har varit en fantastisk och spännande resa. När jag tittar tillbaka på mina drygt 20 år som kvinna i teve-rutan kan jag konstatera att det varit tufft och ensamt många gånger.

Så här var första mötet med teve-tittarna 1992 när Bengt Magnusson och jag startade "Nyhetsmorgon”:

”Kan du inte byta schampo?” Du ser för jävlig ut i håret! ”Knäpp igen skjortan, du ser för utmanande ut”! ”Knäpp upp skjortan, det ser ut som du stryps.” ”Måste du avbryta hela tiden”. ”Du är så ettrig”

”Stackars Bengt Magnusson, han får inte en syl i vädret”.”Du ser så sur ut”. ”Pröva och le, så blir du mer kvinnlig”.

Och så löpet på Expressen:

”Malou för tuff för TV4”. Det mest förvånande och chockartade var att de värsta kommentarerna kom från kvinnliga tittare.

En kvinnlig programledare är mer utsatt och ensam. Utsatt därför att man som kvinnlig programledare bedöms efter en helt annan och hårdare mall än en man. Utseendet, snarare än prestationen. Ensam därför att det saknas stöd från kvinnliga kollegor när det blåser och ännu mindre stöd när det går bra.

Därför ska jag föregå med gott exempel och lyfta fram några av mina favoriter: Annika Hagström, min första förebild. Stina Lundberg Dabrowski: vi har konkurrerat om de stora namnen i världen och du har varit förbaskat skicklig. Det är tomt i rutan efter dig. Anna Hedenmo: jag satt som klistrad när du intervjuade partiledarna under valet: personlig, kunnig och skicklig. Jenny Östergren, som jag ledde partiledarutfrågningar tillsammans med under valet: snabb i repliken, analytisk, begåvad och smart. Karin Hübinette, klok och påläst. Bra att du får en egen talkshow, det är på tiden. Belinda Olsson, vilket kap SVT gjorde och vilken tabbe TV4 gjorde som släppte, dig, Belinda. Personlig, varm och vass – i en oslagbar kombination. Tilde de Paula som gått från nöjesprogram och nu är söndagarnas drottning.

Detta är bara ett axplock från samhällsjournalistikens område, men det finns många, många fler, inte minst bland de kvinnliga nöjesprogramledarna. Begåvningar som behövs och som borde ha en självskriven plats på bästa sändningstid.

En bild som etsat sig fast i mitt minne är från den 11 september 2001 och attacken mot World Trade Center. Jag minns hur de manliga cheferna snabbt samlades inne i nyhetschefens glasbur. Därinne bestämdes att Lennart Ekdal skulle leda det nyinsatta programmet för att följa händelseutvecklingen. Jag stod utanför och tvekade, till slut tog jag mod till mig, klev in och sa: ”Jag tycker att det både ska vara en manlig och en kvinnlig programledare. Jag tycker ni ska ta mig!” Det var förödmjukande, men det fungerade. Lennart Ekdal och jag satt och sände direkt under sex timmar, två dagar i rad. Han behövde mig och jag honom. Tittarna behövde en manlig och en kvinnlig programledare i detta trauma.

Det kommer inte bli någon förändring om vi kvinnor inte gör något själva. De som har makten ser ingen omedelbar vinning i att lämna den i från sig. Till mina yngre kvinnliga och blivande kollegor vill jag säga: sitt inte och vänta på att bli uppbjudna! Tala i stället om att ni vill och kan. Ta makten, bli chefer, beröm varandra offentligt och inför andra, träna på att löneförhandla, skapa egna intelligenta nöjesprogram för kvinnor av kvinnor, skaffa en mentor och bli mentorer.

Jag gav upp kampen om primetime där mitt program, ”Malou möter” sändes under flera år. Det blev allt svårare att få plats i tablån. Det spelade inte längre någon roll att det var USA:s utrikesminister Colin Powell, Dalai Lama eller någon annan världskändis. Jag var nära att ge upp TV4.

Men så kom erbjudandet att starta ett eget program. Mitt krav var att få hela makten: att vara programledare, producent och projektledare för att kunna förverkliga min vision. Jag kan bara konstatera att det är fantastiskt att ha makt. Att använda den till att lyfta människor och se dem växa är otroligt. Att få delegera makten till dem man litar på. Och det råder sannerligen ingen brist på begåvade kvinnliga journalister, flera av dem finns på min redaktion. Det är däremot betydligt svårare att hitta lika kvalificerade män.

Jag blir inte längre kritiserad för mitt utseende på samma sätt som tidigare. I stället möts jag av stor värme och uppskattning. Kanske beror det på att jag är äldre och inte längre utgör något hot. Kanske är det droppen som urholkar stenen.

I år fyller ”Efter Tio” fem år och den ständigt återkommande frågan från tittarna är: varför sänds inte detta program på primetime?

Den frågan bollar jag vidare till TV4:s chefer.

FAKTA

DEBATTÖREN

Malou von Sivers, 58, Bromma.

Producent och programledare för ”Efter tio” i TV4.

DEBATTEN

Aftonbladet har i veckan granskat ”gubbfesten” i SVT – att tv-ledningen genomgående väljer manliga programledare till de stora underhållningsprogrammen. Men det är lika illa på de kommersiella kanalerna, menar TV4-profilen Malou von Sivers.

Malou von Sivers