Bin Ladins död gör inte världen säkrare

Usama bin Ladin och kretsen runt honom har drivits av idéer och använt sig av metoder som varje vän av demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet bara kan känna avsky inför.

Men det har varit en i grunden orättvis världsordning som gjort det möjligt att för honom och hans allierade att rekrytera unga män till sina led. Det är en världsordning som fortfarande kvarstår även om bin Ladin är död.

När Barack Obama utropar att ”Världen är en säkrare plats efter bin Ladins död” är frågan om han ens tror på det själv.

 

Snart tio år av USA:s så kallade krig mot terrorismen har inte gjort världen säkrare. För dem som lever vid frontlinjen av USA:s krig, som sett sina länder ockuperas, som drivits på flykt i miljontals och sett sina unga dödas eller fängslas i Guantanamo eller i Abu Ghraib kommer Usama bin Ladins död inte att göra vardagen mer dräglig.

Jag besökte Afghanistan för en månad sedan, reste runt i landet med Svenska Afghanistankommittén. Trots att USA:s krig är inne på sitt tionde år i landet väntar folket fortfarande på sin frihet. I Kabul börjar matbutikerna allt mer se ut som militärbunkrar, i Jalalabad har den sista musikaffären tvingats stänga och de flesta kvinnor bär fortfarande burka, även det värdemätare på att USA:s krig misslyckats med att skapa säkerhet för dem som lever vid krigets frontlinje.

När jag träffade en grupp kvinnliga afghanska parlamentariker så sa en av dem, Shinkai Karokhail att ”om ni vill bekämpa talibanerna, borde ni bekämpa fattigdomen”. Det är inte svårt att hålla med. Tio år efter att talibanregimen föll och Al-Qaida drevs ur landet växer fortfarande miljoner unga män upp utan möjlighet att få en utbildning, ett arbete, en möjlighet till försörjning och att bilda familj.

I det Irak som USA bombat fram inom ramen för sitt så kallade krig mot terrorismen väntar befolkningen fortfarande på sin befrielse. I de irakiska fängelserna är tortyren utbredd, miljoner irakier lever fortfarande på flykt och journalister, MR-försvarare, politiska aktivister, homosexuella och etniska samt religiösa minoriteter är ständigt i skottlinjen för våld och attacker.

Revolterna i Nordafrika och Mellanöstern har synliggjort hur många av regionens diktatorer varit omhuldade allierade i det så kallade kriget mot terrorismen. Fram till för ett par månader sedan betraktades Muammar Gaddafi som en stabil partner och under 2010 fick Hosni Mubaraks regim åtta miljarder kronor i ekonomiskt stöd av USA. I flera av dessa länder biter sig regimerna fortfarande kvar och slår ner folkets krav på förändring med våld.

I en komplex värld är det naturligt att man söker enkla förklaringar. Men den som förminskar världen till någon slags amerikansk superhjältefilm, där den onde ledaren dör i slutet, världen därigenom räddas och en ny rosaskimrande morgondag per automatik väntar gör sig själv en otjänst.

Vi som är inbitna fiender till de konservativa och kvinnofientliga krafter som med våld försöker påtvinga andra sina idéer måste inse att hopplösheten som följer i fattigdomens spår är dessa mörkerkrafters bästa vän. Fattigdomen borde vara den största fienden för oss som önskar se en demokratisk värld i fred.

Snart tio år av övergreppskantad amerikansk jakt på terrorister har sått en draksådd av en ny generation desperata unga män som vuxit upp med krig, övergrepp och förföljelser som en del av sin vardag. Att bin Ladin nu är död förändrar inte detta. En orättvis värld, där alltför många berövats sin frihet och sina rättigheter, kommer också att vara en osäker värld för oss alla.