Skolan behöver inte
fler pappersvändare

Den svenska skoldebatten har på senare år helt spårat ur. Den sprider budskapet att svensk skola är i katastrofläge.

Min erfarenhet leder mig till helt andra slutsatser. Svensk skola kan bli världsledande – om vi ser till att utveckla rektorer till moderna förändringsledare. Annars riskerar nytänkande, begåvade lärare att hjälplöst sjunka ner i den konservativa kvicksanden.

Jag har besökt skolor och arbetsplatser i Asien, USA och Europa och sett vad andra länder fokuserar på. Slående är att synen på utbildning i stort sett ser likadan ut överallt. I New Yorks, Manchesters och i Beijings skolsystem pratar man om samma saker som här. Men numera inte enbart om att klättra på förenklade listor. Man vill mer, man vill forma framtidens kompetenser. Detta medan makthavare som Jan Björklund, Metta Fjelkner, Maciej Zaremba med flera drömmer om att reproducera det vi gjort de senaste 100 åren. Inget kan vara mer fel, skruvar man muttern åt fel håll hjälper det inte hur mycket mer man tar i.

Svensk skola har större möjligheter än något annat land i världen att ta greppet om framtidens skola och lärande. Men då måste vi låta lärare ledas av moderna rektorer som vet att utveckla lärandet framåt. Med internet och ökad kommunikation över gränserna är allt i samhället är för evigt förändrat – utom just vår syn på skolan. Det är tragiskt. Och det håller inte längre.

Inte för att jag på något sätt delar Mao Tse Tungs värdegrund, men jag tycker ändå att hans ord: ”När förändringens vindar blåser bygger en del vindskydd och andra väderkvarnar” är mer relevanta nu än då.

Och som den amerikanske pedagogen John Dewey skrev ännu tidigare: ”If we teach today as taught yesterday, we rob our children of tomorrow”. Förbättring är avgörande – och förbättring kräver förändringsförmåga.

För att förbättra och förändra skolans inre arbete krävs handlingskraft och modiga lärare som kan skapa nya metoder för lärande, baserade på forskning och experimenterande. Dessa fantastiska lärare finns på alla skolor, men för att de ska få kraft och genomslag krävs rektorer som bryter mönster, ser dem och backar upp dem. Annars förtvinar de och reduceras till att göra det alla andra gör.

Skolverket och SKL pekar också på att framgångsrika skolor präglas av just brinnande och modiga rektorer som drivs av visioner och övertygelser. Det är de rektorerna som kan påverka utbildningens innehåll att bättre stämma överens med den verklighet samhället befinner sig i. Som lämnar det lärarcentrerade katedertänkandet för ett modernt, samarbetande och kommunicerande lärande med de unga i centrum. Att bara reproducera kunskaper i klassrummen som redan finns att hämta på Google duger inte längre. Ej heller att införa fler nationella prov, grisen blir inte fetare bara för att man väger den oftare.

Dagens obligatoriska befattningsutbildning för rektorer lägger huvudfokus på skoljuridik och myndighetsutövning. Det är områden som visserligen är viktiga, men de räcker inte.

Vi behöver en ny svensk rektorsutbildning, som fokuserar på att utveckla rektorer som ger lärare och elever nya relevanta bilder och verktyg att arbeta med.

Vi behöver inte fler administratörer som gömmer sig bakom pappershögar, utan fler skoledare med förståelse om allt som rör den accelererande samhällsutvecklingen.

Utan positiva och starka rektorer som gör rätt saker stannar svensk skolutveckling.