Afrikas homosexuella behöver Sveriges stöd

Den 17 juni röstade FN:s råd för mänskliga rättigheter igenom en historisk resolution som tar avstånd från våld och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet. Resolutionen lades fram av Sydafrika och röstades igenom med 23 röster mot 19.

I flera av Sveriges partnerländer i utvecklingssamarbetet är samkönade sexuella relationer olagliga. På senare tid har vi också noterat en negativ och oroande tendens om hets, hot och våld mot homosexuella, bisexuella och transpersoner i flera länder, inte minst i Afrika.

För en dryg månad sedan var den globala hbt-världens uppmärksamhet riktad mot Uganda. Lagförslaget från 2009, ”The Anti-Homosexuality Bill”, som innebär en väsentlig skärpning av nuvarande lagstiftning och bland annat stipulerar dödsstraff i vissa fall, hade tagits upp igen i Ugandas avgående parlament.
I Ugandas hbt-rörelse, redan under stark press efter mordet på den kända hbt-aktivisten David Kato i januari, rådde återigen panikstämning.
 

Homosexuella handlingar är redan kriminaliserat i Uganda. Det nya lagförslaget lanserades första gången 2009 men blev inte verklighet då, bland annat på grund av massiva protester från mänskliga rättighetsorganisationer, hbt-rörelsen och politiska ledare runt om i världen. EU uppvaktade ugandiska politiker. Sverige, som länge varit ett av de länder som tydligast visat politiskt ledarskap och varit drivande internationellt när det gäller hbt-personers fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna, markerade att det kunde bli aktuellt att göra en omprövning av biståndet, som i år uppgår till 260 miljoner kronor.

För en dryg månad sedan togs alltså lagförslaget upp igen, i samma form. Efter en vecka av namninsamlingar, påtryckningar från EU, USA och medial uppmärksamhet avgick parlamentet utan att ha behandlat lagförslaget. Det hann dock behandlas av motsvarigheten till justitieutskottet, med rekommendationen att den skulle antas.
 

Den internationella uppmärksamheten kring situationen i Uganda har varit avgörande för att lagförslaget ännu inte har blivit verklighet. MR-försvarare och Ugandas hbt-rörelse har kämpat för att informera omvärlden, skapa allianser och samarbeten med rättighetsaktivister och hbt-organisationer runt om i världen. I Sverige har såväl regeringen som bland andra RFSL och RFSU varit djupt involverade i ansträngningarna att uppmärksamma hbt-personers utsatthet i landet.

Länder som kränker de mänskliga rättigheterna ska inte kunna göra detta ostörda av världens övriga länder. Sverige ska fortsätta att konsekvent stötta aktivister i andra länder som kämpar för mänskliga rättigheter för alla.

I Uganda, liksom i Zambia, finns tecken på att hbt-frågor används för att dölja inrikespolitiska problem, eller för att smutskasta politiska motståndare. Det gör hbt-frågan till ett politiskt problem, med fler rättighetsdimensioner än de som rör hbt-personer.
 

Vi lever i en globaliserad värld. Politik och påverkansarbete för att främja de mänskliga rättigheterna bedrivs över nationsgränser genom snabb informationsspridning och genom kontakter mellan individer och grupper på vitt skilda platser i världen. Hbt-aktivisterna i Uganda efterfrågar och behöver vårt uttryckliga stöd. Sverige har varit ett av de första länder aktivister i Uganda vänder sig till för beskydd och stöd, eftersom vi är så tydliga.

Vi ska inte tystna. Sverige kommer att fortsätta att verka aktivt för att alla länder ska avkriminalisera homosexualitet och att lagligt skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet ska införas.

Gunilla Carlsson

Ulrika Westerlund