ÅSIKT

Vi får inte låta fördomarna ta över

Saira Basit: Efter dådet kände jag en extra rädsla – för att min och många med mig skulle få en sämre framtid i Norge

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Saira Basit skriver om hur hon som norska med utländska rötter kände en extra rädsla efter terrordåden i Oslo och på Utøya för att hon och många med henne skulle utsättas för trakasserier.
Foto: Privat
Saira Basit skriver om hur hon som norska med utländska rötter kände en extra rädsla efter terrordåden i Oslo och på Utøya för att hon och många med henne skulle utsättas för trakasserier.

Hjärtat stannade under ett ögonblick efter terrorattacken den 22 juli. Inte bara för att Oslo och Norge hade utsatts för en vidrig hathandling och ren ondska. Inte bara på grund av rädslan inför hur många liv som hade gått förlorade, och om anhöriga och vänner fanns ibland dem. Inte bara på grund av den ohyggliga känslan av att ha angripits utifrån av islamitiska terrorister, vilket i den stunden var lätt att tro.

Utan också för att jag som norska med utländsk bakgrund blev osäker på om min och många andras framtid i Norge skulle fortsätta vara lika fredlig som den hittills varit. Jag kom att tänka på dagen efter den 11 september 2001 då jag i Trondheim blev kallad för ”bin Ladins dotter” och fick en ond blick.

Inte helt överraskande dök det upp berättelser om vad som hänt efter terrorangreppen i Oslo och på Uyøya: muslimska flickor i hijab blev trakasserade. En pojke med pakistansk bakgrund blev utsliten från en buss och misshandlad. En man på Oslos gator ropade att ”i natt ska alla muslimer dö”.

I sociala medier skrev en att nu var det ”hög tid att få ut detta svineri från vårt land” medan en annan skrev han slog vad om att det var en ”svartskalle” som var ansvarig eftersom ”en kristen, arisk man aldrig skulle kunna komma på en sådan sak”. Även vänner i Sverige berättade om onda blickar från grannar.

När det kom fram att personen som hade öppnat eld mot ungdomarna på Utøya hade nordiskt utseende, kunde man fortfarande läsa ”slår fortfarande vad om att det är en svartskalle… det var skottlossning samtidigt men bomben, det var f-n inte vit aktion”. Till och med efter att Anders Behring Breivik tait på sig båda dåden kunde man höra uttalanden som ”han var säkert muslim” och ”nästa gång kommer det säkert vara en muslim”.

Jag säger inte att alla tänker på det här sättet – men det är viktigt att reflektera över detta tema, och försöka öka medvetenheten hos dem som faktiskt tänker så här. Rent psykologiskt vill många ha en syndabock, och denna syndabock får gärna vara något så abstrakt som religion eller hudfärg. Plötsligt blir människor med mörk hud och hår detsamma som islamitiska extremister, som med vapen och bomber vill bekämpa demokrati och fred.

Många har ett behov av att placera människor i olika fack, och göra skillnad på ”vi” och ”de”. Man kan ha viss förståelse för sådana reaktioner direkt efter ett brutalt angrepp, när man är sårbar och i chock. Till exempel efter de flesta terrorattentat i Indien så har många i ord och handling riktat hat mot pakistanier och indiska muslimer, till och med de gånger då det varit hindunationalister som legat bakom. Otroligt nog är det bara några tiotals år sen som Indien, Pakistan och Bangladesh var ett och samma land, och i dag har Indien och Pakistan nästan lika många muslimer.

Mot den här sortens okunskap är ökad medvetenhet är den enda medicinen. Bara så kan vi slippa den typ av trakasserier och våldshandlingar som vi såg i USA efter den 11 september 2001, då bland annat en sikhisk man i turban dödades. Hat avlar hat. Låt oss inte gå i den fällan. Det borde vara ett större steg mellan att tro att islamitiska extremister ligger bakom ett terrordåd, och att ge sig på oskyldiga människor på gatan. Vi må ta avstånd från de riktiga gärningsmännen – våldsamma extremister och deras ideologier, oavsett om det är militanta islamister, högerextremister eller nationalister. Men inte från människor med mörk hud och hår.

Enligt Europol, EU:s organisation för kriminalunderrättelser, var tre av 249 terrorangrepp inom EU 2010 utförda av islamitiska terroristorganisationer. Det var nationalistiska extremister som stod för majoriteten av attackerna. Miljön inom den radikala högern har ett extra stort ansvar i att ta avstånd från Breiviks handlingar och ideologier, precis som vanliga muslimer måste ta avstånd från militanta islamister. Vi kan inte ge utrymme och grogrund för fler personer som Breivik.

Vi som bor i Norge utsattes för en hemsk terrorhandling. Det var våra gator och vår regering som bombades, våra barn, familjer och vänner som miste livet eller blev lämnade kvar, och det är vårt samhälle som måste ta konsekvenserna. Vi borde vara starka nog att tillsammans lägga fokus på rätt saker efter en kris som denna.

Jag är stolt över att vara norrman. Regeringens goda hantering, insatserna från polisen, räddningsmanskapet och frivilliga och inte minst hur ungdomarna på Utøya ställde upp för varandra medan mardrömmen pågick, gör mig ännu stoltare. Ullevåls sjukhus fick så många blodgivare att det var tvungna att tacka nej!

Jag värderar det norska samhället, dess värderingar om öppenhet och demokrati, väldigt högt. Vi är många, med eller utan invandrarbakgrund, som känner så. Som Jens Stoltenberg sa: ”Vårt svar är mer demokrati, mer öppenhet och mer humanitet. Men aldrig naivitet.” Låt inte de extrema besegra oss.

FAKTA

DEBATTÖREN

Saira Basit, 29, Oslo/Tønsberg, Norge.

Forskare/doktorand i asiatisk säkerhetspolitik.

Saira Basit