Min lögn avslöjades brutalt på Facebook

Det kan liksom inte vara meningen att alla ens världar ska blandas. 

Släkt, nära vänner, ytligt bekanta och kollegor tillhör inte samma sfär i verkligheten.

Men på Facebook bryts alla naturliga sociala gränser. Plötsligt är risken att ens liv ska bli en veritabel springa-i-dörrar-fars krypande påtaglig.

Det här är något jag själv smärtsamt och pinsamt fått erfara, tyvärr vid upprepade tillfällen. Men jag drar ett av de mest olidliga exemplen.

I våras blev jag bjuden på en möhippa.

Undviker möhippor

Möhippor i allmänhet är inte riktigt min kopp te, om man säger så.

I synnerhet inte sådana där jag inte känner de flesta inblandade. En lång, lång dag späckad med femton spexiga aktiviteter, som var och en är resultat av 20 olika personers vilja att bräcka varandra i hur väl de känner den blivande ringmärkta. Ju dyrare, vildare och mer vågad idé, desto närmare vänskapshistoria tycks möhippeformeln lyda.

Det värsta är att behöva se den tilltänkta bruden le med munnen, men inte med ögonen, medan hon säljer kyssar iklädd sadomasochistiskt läder och lack , brottas i jättesumodräkt eller blir utsatt för handpåläggning av en långstriphårig Hans Scheike-look a like.

Checkades in ofrivilligt

Hur som helst var den här möhippan en sådan där jag bara kände en av de övriga bjudna – och hon skulle inte gå. Jag visste inget om vart brudens gamla högstadiekompisars fantasirikedom skulle kunna föra mig.

Så jag ljög.

Jag skulle resa till Spanien, hälsade jag den vänliga tjejen som hörde av sig till mig med inbjudan.

Sant var att jag faktiskt skulle åka en vecka till Spanien med min familj. Men jag skulle komma hem dagen innan sista april, då möhippan var.

Min glidning på sanningen var att jag skulle återvända första maj – tyvärr, kan inget göra!

På Valborgsmässoafton tog jag med sonen för att se en redig brasa och fyrverkerier i grannförorten Skarpnäck.

Med mig fanns en kille. Utan förvarning tog han upp sin iphone, och "checkade in" alla i sällskapet på Skarpnäcksfälten.

Förlåt, vänner

Med ens fick alltså alla mina vänner på Facebook reda på att jag visst inte satt med någon sangria vid Medelhavet, utan stod och småfrös i duggregnet söder om Stockholm.

Kära ytliga vänner, jag ber så mycket om ursäkt för osanningarna jag farit med.

Samtidigt. Generellt.

Är inte möjligheten till att dra en vit lögn vid väl valda tillfällen en säkerhetsventil som räddat mången jobb-, vänskaps- och kärleksrelation?

Jag tror personligen inte att ärlighet alltid varar längst.

Och jag tror Facebook gör relationsomsättningen snabbare.