Låt kurderna rösta om självständighet

Den senaste tiden har jag inte oväntat fått många arga brev och mejl med snarlikt innehåll från vanliga svenskar: Varför samarbetar kurderna med USA? Varför krigar alltid kurderna? Många uttrycker åsikten att kurderna borde ”skämmas” för sina handlingar i samband med Irakkriget.

Det är lätt för svenskar som aldrig fått uppleva Saddams diktatur att säga så. För oss kurder är problemet svårare. Dagen före USA:s invasion i Irak hade kurderna två alternativ: antingen stödja Saddam eller stödja Bush. Något tredje alternativ

– neutralitet – gavs inte.

För kurder som i fyra decennier förtryckts av Saddam och hans Baathparti var det lätt att fatta ett beslut. Här är bara några exempel på varför irakiska Kurdistans ledare och dess fyra miljoner invånare gav och ger stöd till USA:s krig mot Saddam:

  Minst en miljon kurder har fördrivits från sina hem sedan Saddam tog makten 1979.

  Saddam utplånade staden Halabja med kemiska stridsmedel den 16 mars 1988. Minst 5 000 kurder miste livet. Män, kvinnor och barn låg livlösa på gatorna där deras lungor hade förbränts.

  4 882 kurdiska byar i irakiska Kurdistan avfolkades eller jämnades med marken med bulldozrar.

  Mellan 1975 och 1989 försvann 182 000 kurder spårlöst sedan de hämtats från sina hem av Saddams polis. Häromdagen upptäcktes en massgrav med 3 000 lik i Kirkuk. Det finns ingen kurdisk familj som inte har drabbats.

En oberoende demokratisk kurdisk stat bland diktaturer skulle bidra till mer av

fred i Mellanöstern

Att stödja Saddam i kriget var följaktligen inget alternativ. Kvar fanns bara USA.

Det är sällan kurdernas situation uppmärksammas. Väldigt få svenskar har anslutit sig till demonstrationer för Kurdistans oberoende som de senaste decennierna arrangerats i Stockholm. Slutsatsen måste bli att svenskar inte bryr sig om kurdfrågan – med undantag för rasistiska gaphalsar som vill att vi ska ”åka hem” och de som nu i elfte timmen dyker upp och påstår att kurderna ”svikit demokratin genom att ge stöd till Bush”.

Det är olyckligt att många inte känner till att kurderna är världens folkrikaste nation utan eget land och den mest förtryckta folkgruppen i ockupantstaterna Turkiet, Iran, Irak och Syrien.

Kurdernas kamp för grundläggande mänskliga rättigheter är minst ett tusen år gammal. Kurderna är ett av de äldsta folken i Mesopotamien. Kurdistan delades första gången 1639 mellan de persiska och de ottomanska imperierna. Senare delades landet igen mellan Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Resultatet har blivit ett månghundraårigt kaos.

Att kurderna valt USA:s sida i konflikten innebär inte att kurderna förbehållslöst omfamnar Bush, det innebär bara att av två onda ting så väljer kurderna det alternativ som ger bäst möjlighet till fysisk överlevnad.

Det finns samtidigt goda skäl att betrakta den amerikanska invasionen med stor misstänksamhet. USA har vid flera tillfällen förrått kurderna och aktivt bekämpat kurdisk självständighet.

USA valde den turkiska diktaturens sida i självständighetskampen för 20 år sedan. När USA 1991 drev ut Saddam från Kuwait uppmanade Bush (den äldre) Iraks folk att göra uppror. Kurderna erövrade då norra Irak inklusive de nu omtalade oljerika provinserna Mosul och Kirkuk. Men USA ville inte att Irak skulle delas och Bush blundade när Saddam först slog ned shiamuslimerna i söder och därefter det kurdiska upproret i norr.

Av rädsla för att förintas flydde två miljoner kurder till gränstrakterna mot Turkiet och Iran. Flykten fick så stor uppmärksamhet i massmedia att opinionen i väst krävde att USA skulle ingripa. Bush rullade tummarna så länge han kunde men till sist gick han med på Frankrikes och Storbritanniens förslag att skapa ”frizoner”. De irakiska styrkorna tvingades ut från tre provinser och kurderna fick kontroll över drygt två tredjedelar av irakiska Kurdistan (50 000 av 80 000 kvadratkilometer). Av någon anledning, som endast Bush känner till, överlämnades dock de kurdiska provinser som har olja till Saddam (11 procent av världens olja finns i Kurdistan).

Det kurdiska området i Irak har sedan dess utvecklats till en någorlunda självständig kurdisk stat med parlament, administration och armé. Kurderna har bevisat att de kan styra ett eget land.

I dag är tiden inne för ett självständigt Kurdistan. Denna målsättning bekämpas av USA och flera EU-länder, medan Turkiet, Iran och 22 arabstater hotar med invasion om kurderna i Irak blir erkända på något sätt.

Risken är följaktligen överhängande att USA kommer att svika kurderna precis som 1975 och 1991. Det innebär risk för fortsatta flyktingströmmar och fortsatt krig i norra Irak.

USA talar i dag om att Irak ska bli en federalstat. Storbritannien föreslår att Kurdistan ska förenas med Irak i en sorts union och få ungefär samma status som det skotska parlamentet. Bägge länderna hävdar att de vill ”införa demokrati”.

Gott. Låt oss omedelbart prova demokratin: genomför en folkomröstning i Kurdistan där kurderna under FN:s överinseende får avgöra om de vill vara irakier eller kurder, om de vill ha autonomi, federalstat eller ett oberoende land.

Låt oss äntligen se ett mått av klokskap från omvärlden när det gäller Kurdistan. En oberoende demokratisk kurdisk stat bland diktaturer skulle utan tvekan bidra till mer av fred i Mellanöstern.