Kortare arbetstid för alla – inte fler hemmafruar

Kristdemokraternas familjepolitiska talesperson Emma Henriksson säger i en debattartikel (AB 25 oktober) att vi behöver en politik för att fler sa kunna hoppa av ekorrhjulet och få mer tid för familj och nära relationer. Vi håller helt och hållet med om att vi behöver en sådan politik. Men eftersom Kristdemokraterna gång på gång visar att de inte förstår, eller inte bryr sig om, orättvisorna som i dag finns mellan kvinnor och män är risken stor att Kristdemokraternas lösningar kraftigt skulle försämra jämställdheten.

Det är nämligen en enorm skillnad mellan ett par som båda jämställt går ner i arbetstid och ett par där kvinnan helt slutar lönearbeta för att ta hela ansvaret för hushållet. Problemet i den situationen är att kvinnan är helt beroende av sin man för sin försörjning. Hur ska hon försörja sig, om de en dag skiljer sig? Vad händer med kvinnan som knappt har någon pension för att hon varit försörjd av sin man hela livet? Vill vi ha ett samhälle där kvinnor inte har möjligheten att skilja sig från sina män, bara för att de inte har råd med det?

Givetvis ska staten inte förbjuda den som vill att vara hemmafru, men staten borde heller inte föra en politik som uppmuntrar och underlättar det.

Miljöpartiet de gröna delar som sagt Kristdemokraternas bild av att vi borde skapa ett samhälle där vi inte offrar våra relationer i jakten  på pinnar på karriärstegen. Generellt vore det bra om vi jobbade mindre, konsumerade mindre och levde mer. Förutom att den ständigt ökande konsumtionen förstör vår planet gör den oss inte lyckligare ens på kort sikt. Enligt forskningen på området har vi svenskar inte blivit lyckligare sedan åtminstone 70-talet, trots en enorm materiell tillväxt.

Forskningen visar att det som i stället gör oss lyckligare är sådant som mer tid med familj och vänner. Miljöpartiet har flera förslag på lösningar. Friåret är ett exempel, där en anställd som är utarbetad eller kanske för tillfället tappat lusten för sitt jobb kan byta plats med en arbetslös under ett år – till nytta både för dessa två och samhället i stort. En annan mycket viktig åtgärd är sänkt normalarbetstid från 40 timmar till 35 timmar i veckan i ett första steg. Genom det får många möjlighet att gå ner i arbetstid, samtidigt som vi förbättrar jämställdheten istället för att försämra den.

Ett litet sidospår om statistik: att Emma Henriksson underbygger sina argument med en enkät från familjeliv.se är både komiskt och tragiskt samtidigt. Förutom att svarsfrekvensen på enkäten endast var 14 procent krävs det inte direkt djupa statistikkunskaper för att inse att besökarna på familjeliv.se knappast utgör ett representativt urval av svenska folket. Med samma attityd till statistik skulle man säkerligen kunna få fram resultat som att endast 0,1 procent sympatiserar med Kristdemokraterna, enligt en enkät på den feministiska sajten bang.se. Att Kristdemokraterna lyfter fram denna enkät för att främja sina syften kan jag förstå. Att Aftonbladet och flera andra medier använder den som nyhetsmaterial är pinsamt och väldigt oroväckande.

Vårt samhälle är helt genomsyrat av könsmaktsordningen: män har mer makt, pengar och status på kvinnors bekostnad. Kristdemokratisk familjepolitik, som den sett ut hittills, skulle kraftigt förstärka orättvisorna mellan kvinnor och män om den genomfördes. Vi utgår ifrån att Kristdemokraterna tar detta problem på allvar när de nu tar fram sin nya familjepolitik. Annars är vi rädda att de försöker backa samhället in i framtiden.

Rebecka Carlsson

Björn Lindgren

Språkrör Grön Ungdom