Sluta lägga skattepengar på skönhetsoperationer

Skattefinansierad allmänt tillgänglig sjukvård är en hörn­pelare i den svenska välfärdsmodellen och en förebild för många andra länders sjukvård. Viss medicinsk verksamhet, till exempel estetisk ­plastikkirurgi och vissa ­fertilitetsbefrämjande ­åtgärder är dock undantagna från offentlig finansiering då de inte anses nödvändiga eller av tillräckligt allmänt intresse och ska därför bekostas helt av den enskilde.

Så långt är allt väl, eller? Nej. Visserligen bekostas ­ingreppet som sådant på privatklinik av den enskilde – men verksam­heten leder indirekt till stora ­offentliga kostnader.

En person som väljer att genomgå en skönhetsoperation får sin sjukskrivning i samband med ingreppet bekostad av först arbets­givaren och därefter det allmänna, ­läkemedlen subventioneras – och komplikationer överlåts med varm hand till den offentliga vården.

Vid privatfinansierad assisterad befruktning sätts, av konkurrensskäl, inte sällan flera befruktade ägg in samtidigt. Detta ­leder ofta till tvillinggraviditet. Ett otillräckligt informerat par som önskar barn ser kanske ­detta som positivt. Men i sjukvården ser vi effekterna i form av ökad risk för för tidig förlossning, ­neonatal ­intensivvård och svåra graviditets­komplikationer.

Dessutom gör högkostnadsskyddet för läkemedel att de dyra hormonpreparat som behövs för äggstimulering snabbt blir kostnadsfria – en äggstimulering som kan leda till komplikationer som kräver sjukhusvård.

Exemplen är fler. Det utförs ­cirka 25 000 estetiska plastik­kirurgiska ingrepp per år i Sverige, antalet operationer och kliniker ökar snabbt. Om patienterna i genomsnitt sjukskrivs två veckor per operation blir kostnaden enbart för sjukskrivning av denna grupp närmare en halv miljard kronor årligen. En plastikklinik som ­inte är frikostig med sjukskrivning riskerar att tappa kunder.

Räknar man på motsvarande sätt för annan privat verksamhet och lägger till kostnader för komplikationer med ibland långvarig vård och läkemedelssubvention blir samhällets kostnader för icke nyttiga medicinska åtgärder sannolikt flera miljarder kronor årligen.

I konsekvensens namn, ­inte minst när den allmänna sjuk­vården brottas med ständiga ­besparingar, borde lagstiftningen ändras.

Medicinska åtgärder som inte skattefinansieras ska heller inte berättiga till sjukskrivning och subventionerade läkemedel.

Ansvaret för komplikationer till kosmetisk kirurgi borde ­ligga helt hos den privata plastik­kirurgiska klinik som utfört ingreppet.

På motsvarande sätt ­skulle ­ansvaret för komplikationer till assisterad befruktning utanför den offentliga sjukvårdens ­ramar ligga hos den privata fertilitetskliniken. Detta skulle kunna lösas genom en för ­klinikerna obligatorisk heltäckande ­privat försäkring. Särskilda regler ­kommer sannolikt krävas för det ­ökande antal personer som väljer att ­söka privatkliniker utomlands.

Vi som arbetar i sjukvården försöker få resurserna att räcka till, att ge en god vård, att ­inte tvingas skicka hem patienter för ­tidigt och att erbjuda acceptabla vänte­tider. Då känns det svårt att sympatisera med att en medicinskt tveksam, i värsta fall direkt hälsovådlig, verksamhet driven av ekonomiska incitament, direkt eller indirekt tär på de begränsade medel vi för­fogar över.

Men, ekonomin är ändå ­inte det viktigaste. Bakom ­varje svår komplikation efter estetisk ­kirurgi, kring varje barn som skadats av en för tidig födsel, finns en tragik och inte sällan ett livslångt lidande som sprids som ringar på vattnet till anhöriga och familj.