Löfven blir en tuff
match för Reinfeldt

I nästan alla svenska val vinner det regeringsalternativ som har störst trovärdighet vad gäller jobb och ekonomi. Historiskt sett har detta lett till det långa socialdemokratiska regeringsinnehavet. I de senaste två valen har dock Moderaterna och Alliansregeringen haft ett betydligt större förtroende i dessa frågor.

Genom att välja Stefan Löfven till partiledare hoppas Socialdemokraterna att ändra på detta. Löfven är mångårig ordförande i IF Metall – ett fackförbund som på många sätt varit drivande i att utveckla och modernisera den svenska arbetsmarknaden, inte minst genom Industriavtalet. Löfven talar ofta om behovet av att bejaka globaliseringen och om att Sverige behöver konkurrera med kunskap och inte låga löner. IF Metall har även gått med på särskilda krisavtal för att klara jobben under den finanskrisen.

Det är svårt att säga om Socialdemokraterna kommer att kunna övervinna Moderaternas förtroende kring jobb och ekonomi. Men i och med valet av Löfven finns det skäl att tro att partiet i alla fall tänker försöka.

Löfven är inte en stor retoriker eller särskilt karismatisk utan snarare nedtonad och försiktig. ”Mild men bestämd” är ord som en del av hans anhängare vill använda sig av. Detta kan innebära begränsningar, men den statsvetenskapliga forskningen och samhällsdebatten tyder på att nordeuropeiska väljare föredrar politiker som är trygga och förtroendeingivande framför de som är karismatiska.

På så sätt påminner Löfven om Ingvar Carlsson och Fredrik Reinfeldt. Det är nog därför inte heller en slump att Socialdemokraterna väljer en ledare som är mer nedtonad och försiktig. Statsvetaren Jenny Madestam beskriver i sin avhandling det socialdemokratiska partiledaridealet som ”kompispappan”. Kanske är det den rollen partiet hoppas att han kan fylla.

Socialdemokraterna ligger nu på en rekordlåg nivå både i val och i de senaste opinionsundersökningarna. Partiet har framförallt förlorat välutbildade storstadsväljare, men även medelinkomsttagare i medelstora städer och manliga LO-medlemmar. Det är ingen vild gissning att partiet hoppas att valet av Löfven kommer att attrahera framförallt den sista gruppen – men även boende i medelstora städer där många arbetar inom industrin eller den industrinära tjänstesektorn.

Om det lyckas skulle Löfven kunna bidra till att partiet hämtar tillbaka väljare som förlorats såväl till Moderaterna som till Sverigedemokraterna. Kanske kan hans LO-bakgrund även minska ett befarat tapp till Vänsterpartiet som bytt till en mer populär partiledare.

Den svåraste utmaningen blir dock att vinna tillbaka välutbildade storstadsväljare, och då kanske främst kvinnor. I storstäderna har S tappat många väljare både till Moderaterna och till Miljöpartiet i de två senaste valen. Gentemot dessa väljare behöver Löfven visa att han inte bara kan industrin, utan även förstår det Sverige och den verklighet som dessa människor lever i.

Socialdemokraternas kris till trots är den borgerliga opinionsledningen inte överväldigande. En starkare opposition som återfår trovärdigheten kring jobb och ekonomi kan ganska snart innebära ett nytt politiskt läge.