Aftonbladet
Dagens namn: Magdalena, Madeleine
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / Debatt

Medievänstern förgiftar det politiska samtalet

Göran Hägglund (KD): Plockar billiga poäng på att jämföra motståndare med Breivik och Hitler

 

För drygt tjugo år sedan myntade den amerikanska författaren Mike Godwin det som i dag är känt som Godwins lag, alltså att den som först nämner Hitler i en diskussion har förlorat. Godwin myntade lagen efter att ha tröttnat på hur debatter regelbundet urartade i ren smutskastning.

Under den gångna veckan har jag funderat på vad Godwin skulle tycka om den svenska debatten under senare tid. När Maria Sveland (DN Kultur 8/2) jämförde borgerliga tankesmedjor och tidskrifter som Timbro och Axess med massmördaren Anders Breivik reagerade några av hennes meningsfränder på den orimliga och ohederliga sammankopplingen. Men andra hakade tyvärr på hennes retorik. På söndagen skrev en av Aftonbladets ledarskribenter att Axess och Timbro ”delar samma föreställningsvärld” som Breivik och den rasistiska bloggen Avpixlat.

I ena vågskålen alltså en tidning och en tankesmedja som verkar i klassisk konservativ respektive liberal anda. I den andra en flyktingfientlig blogg och en galning som sitter häktad för att kallblodigt ha mördat 77 människor, varav flera barn.

 

Denna skriftliga brutalisering av borgerliga meningsmotståndare har blivit vardagsmat, inte minst på mediefolkets dygnet runt-öppna konferensanläggning Twitter. Exempelvis var det just där som den folkkäre författaren och komikern Jonas Gardell för några dagar sedan anklagade den svenska regeringen för att vilja använda äldre människor som krocktestdockor, eller göra tvål av dem. Bakgrunden? Statsminister Fredrik Reinfeldts tankar om framtidens pensionsålder.

Någonting har gått väldigt långt, och väldigt fel, när seriösa tankar om framtidens välfärdsfrågor jämförs med nazisternas illgärningar under Förintelsen. Medievänsterns återkommande nidbilder, i vilka regeringen liknas vid James Bond-skurkar som av oklar anledning vill förgöra världen, vittnar om en närmast total frånvaro av både omdöme och verklighetskontakt.

 

Vad är det då för hemskheter regeringen ägnar sig åt på dagarna? Jag kan svara för Socialdepartementet. Där sitter såväl politiska som opolitiska tjänstemän och arbetar med en ny patientsäkerhetslag som ska förebygga vårdskador och göra det enklare att anmäla felbehandlingar, med en storsatsning på psykiatrisk vård för barn och ungdomar och med olika insatser för att korta vårdköerna. För att bara nämna några saker.

Ingenting av detta är särskilt dramatiskt, och lär inte få några journalister att kampera i snön utanför departementets portar. Men det är viktiga frågor som berör verkliga människor. Jag påstår inte att vi sitter inne med alla svar, och jag välkomnar varje debatt som syftar till att föra arbetet framåt. Men det tonläge och de anklagelser som medievänstern nu vräker ur sig håller på att förgifta det politiska samtalet.

 

Vi som arbetar med politik på heltid utvecklar efter hand ganska tjock hud. Förolämpningarna och de hårresande jämförelserna stör mig inte så mycket på det personliga planet. Däremot är det allvarligt att Förintelsens industriella grymhet och Breiviks kallblodiga terrordåd trivialiseras och förringas i utbyte mot en handfull billiga politiska poäng. Med sitt ständiga åkallande av Breivik, fascismen och 30-talet har medievänstern blivit som ett brandlarm som ringer i tid och otid, så att ingen tar elden på allvar när den väl bryter ut.

Godwins lag säger alltså att den som först drar in Hitler i diskussionen har förlorat. Men om viktiga ord och begrepp förlorar sin betydelse är vi alla förlorare. Vill medievänstern ha det på sitt samvete?

 

Göran Hägglund
SENASTE NYTT

Visa fler