Oljemiljoner betalade för regimens mord Sudans folk

Ryskbyggda attack­helikoptrar av typen Hind Mi-24V användes för att röja­ hundratusentals sudaneser från oljefälten i södra Sudan och byarna i Darfur. Den försvarslösa civilbefolkningen pepprades från luften då de flydde från sina brinnande hem, och fler än två miljoner människor tvingades lämna sina hem och sin mark mellan 1999 och 2006.

Stridshelikoptrar har ändrat­ dynamiken i kriget i Sudan på ett dramatiskt sätt och det är olje­pengar som har används för att finansiera dem. Ändå hävdar bröderna Ian och Lukas Lundin i en debattartikel i Dagens Nyheter den 18 mars att olje- och ­mineralprospektering bidrar till fred i diktaturer och krigshärjade länder som Sudan, genom att stimulera ekonomisk tillväxt och sätta stopp för fattigdomen.

De påstår detta trots den detaljerade rapport som 2010 publicerades av den paneuropeiska ­ organisationen ECOS (Europeiska ­ koalitionen om olja i Sudan). I rapporten backas satellitbilder upp av en detaljerad bevisning från flera källor som visar att 160 000 människor har drivits bort från sin mark i Lundins oljekonces­sion Block 5a.

Samma påstående, att olja­ är bra för den ekonomiska utvecklingen, har upprepade gånger framförts av Lundins ledning, inklusive tidigare styrelseledamoten och nuvarande utrikesministern Carl Bildt (M), efter att nyheter om grymheterna mot civilbefolkningen i Block 5a första gången nådde svenska medier år 2000. Trots att det inte finns några bevis för att olja har varit till hjälp för gemene man i Sudan under krigsåren.

En genomgång av flera källor visar att Sudan började producera olja 1996. År 1999 utgjorde olja 34 procent av Sudans inflöde av utländsk valuta. Oljeintäkterna steg till 81 procent 2001, och nådde 2005 upp till 88 procent av Sudans inflöde av utländsk valuta. Trots detta låg statens utgifter för tjänster kvar på samma nivå som tidigare.

Så vart tog de extra pengarna vägen? De lades på kriget! Hälften av den sudanesiska regeringens totala budget 1999 och 2000 lades på militären, vars utgif ­­ ter sexfaldigades från 1998 (åren innan Sudan började exportera olja) fram till 2004, då fred slöts med rebellerna i söder.

Den massiva ökningen av inkomster gjorde det möjligt för Sudans regering att köpa fler och bättre vapen. Sex ryskbyggda stridshelikoptrar av typen Hind Mi-24V köptes in 1996, samma år som Sudan började utvinna olja. Ytterligare 16 attackhelikoptrar av typen Mi-24V köptes under 2001-2002.

Dessa stridshelikoptrar användes för att rensa oljefälten i södra Sudan, vilket fördrev 160 000 människor från deras mark i Lundins Block 5a. Samma helikoptrar attackerade människorna i Darfur från 2003 och framåt. Omkring två miljoner människor har blivit internflyktingar i den konflikten och cirka 80 000 dödades mellan 2003 och 2005. Ett antal av dessa dödades av stridshelikoptrar, som huvudsakligen hade betalats med den utländska valuta som man hade tjänat på olja.

Utvecklingen av olje- och mine­ralresurser i en diktatur som bekämpar sin egen befolkning i ett inbördeskrig bidrar inte till att utveckla landet. Detta finns det klara bevis för i Sudan. I stället ger det regeringen ytterligare medel att köpa vapen för, som den sedan kan använda till att föra krig och att begå grymheter mot lokalbefolkningen. Ian och Lukas Lundins borde ha vetat detta.

Så deras påstående, att olja­ är bra för den ekonomiska utvecklingen, tycks vara ett försök att vilseleda det svenska folket vad gäller konsekvenserna av Lundins strategi för att utveckla olje- och mineralkoncessioner i områden som de flesta andra

företag medvetet undviker.

Phil Clarke

KÄLLOR: Dr. Leben Moro (2009). Oil Development Induced Displacement
in the Sudan; Human Rights Watch (2003). Sudan, Oil, and Human Rights; ECOS
(2010). Unpaid Debt; Jane’s All the World’s Aircraft 2001; Stockholm
International
Peace Research Institute; Bloodhound
(2006). The Scorched Earth of Darfur.