ÅSIKT

STIM missbrukar sin monopolställning

Festivalarrangörer slår gemensamt tillbaka mot kritiken

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Sedan 2008 har STIM chockhöjt avgifterna för musikfestivaler. Tarifferna slår olika mot olika typer av festivaler, men även de som har kommit lindrigast undan har fått avgiftshöjningar på uppemot 100 procent. STIM har en nästan total monopolställning på marknaden, så det är inte möjligt att vända sig till någon annan, liknande organisation för att få ett bättre pris. Det har också visat sig omöjligt att förhandla med STIM om priser och andra villkor – de sätter priserna ensidigt och struntar blankt i motparternas eventuella argument, under hot om rättsliga åtgärder mot alla som inte rättar in sig i ledet.

Slutligen finns det inte heller någon instans att överklaga till om man är missnöjd med villkoren STIM erbjuder.

Sedan STIM ensidigt avbrutit förhandlingarna med Sweden Rock och stämt festivalen pågår nu en juridisk tvist om avtalsvillkoren. Sweden Rock har i sin tur stämt STIM i Marknadsdomstolen för missbruk av dominerande ställning, samt begärt medling. Författarna till debattartikeln som publicerades i Aftonbladet den 23 maj har tyvärr fått orsaken till tvisten om bakfoten. Sweden Rocks tvist med STIM gäller INTE huruvida Sweden Rock ska betala eller ej, utan hur mycket – samt om STIM ensidigt ska få diktera avtalen eller om motparten ska ha möjlighet att förhandla på någorlunda lika villkor.

Vi ser det som självklart att upphovsmännen ska få betalt för sitt arbete, och Sweden Rock har inför årets festival betalat in ett förskott på 599 250 kronor till STIM för att säkerställa detta. Summan betalades in den 14 maj och är baserad på 2008 års tariff. En kompletterande betalning kommer att göras efter årets festival. 2008 års tariff var den sista STIM och Sweden Rock var överens om, och Sweden Rock fortsätter betala enligt den tills domstolarna har fastställt vad som är en rimlig nivå. Om rätten anser att beloppet ska vara högre kommer mellanskillnaden att betalas in retroaktivt.

STIM har försökt kräva Sweden Rock på en miljon kronor i förskott i utbyte mot en "tillfällig licens", men det är en summa som STIM, återigen, har dikterat på egen hand, varför Sweden Rock väljer att invänta domstolarnas beslut.

Parallellt med Sweden Rock-tvisten har STIM ensidigt avbrutit förhandlingarna även med Festivalsverige, som är en del av Folkets Hus och Parker och utgör Sveriges största paraplyorganisation för musikfestivaler. Även Festivalsverige anser att STIM missbrukar sin monopolställning, och flera av organisationens medlemmar överväger rättsliga åtgärder mot STIM. Till saken hör också att STIM har enorma omkostnader, som gör att merparten av pengarna som betalas in försvinner på vägen till låtskrivarna.

STIM framhåller gärna att deras organisation inte är vinstdrivande, men deras medlemmar får ingen redovisning av vad alla de pengar som försvinner i "administrativa kostnader" egentligen används till. STIM är en intresseorganisation, inte en statlig myndighet. Ändå finns ingen insyn, ingen kontroll och ingen överordnad instans, samtidigt som fullständigt monopol råder. Det är en orimlig situation, och om inte STIM återvänder till förhandlingsbordet ser vi med tillförsikt fram emot domstolsavgöranden.

FAKTA

DEBATTÖRERNA: Martin Forssman, vice VD, Sweden Rock Festival. Joppe Pihlgren, samordnare, Festivalsverige och Folkets Hus och Parker

DEBATTEN: Artikeln är en replik på debattartikeln "Sweden rock vägrar betala för vår musik", som publicerades i Aftonbladet den 23 maj.