Även papperslösa har rätt att få vård

Nu har det gått ett år sedan utredningen “Vård efter behov och på lika villkor - en mänsklig rättighet” lämnades över till regeringen. Trots uppmaningar från politiker från alla politiska partier undantaget Moderaterna och SD ligger utredningen undangömd på socialdepartementet, i stället för att skickas ut på remiss.

Nyligen gick migrationsministern och statsministern samtidigt ut i media och påstod att reformen som utredningen efterlyser är för dyr och att kostnadsberäkningarna är “taffliga”. Fokus i frågan rör sig i en skrämmande riktning där migrationspolitiska skäl står i vägen för den basala mänskliga rättigheten till hälsa. Medan utredningen blockeras så utsätts vårdpersonal för svåra etiska situationer och människor i samhället står utan vård. Vi, nästa generations läkare och sjuksköterskor, vill se en förändring!

Nu undrar vi: hur kan kostnadsberäkningar få stå i vägen för mänskliga rättigheter? Vilka kostnader räknas? De beräkningar som finns i utredningen kommer från IHE (Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi) i Lund. Där har man bland annat tittat på de kostnader som redan existerar för papperslösas vård, inkluderat de inofficiella vårdinrättningar som finns runt om i landet. Institutet kom fram till att den utvidgade vården skulle utgöra 0,5-0,9 procent av den totala kostnaden för vård i Sverige. Nämnvärt är att man inte räknat med eventuella vinster som skulle göras genom förebyggande behandling, eftersom akut vård är dyrare.

Situationen som den ser ut i dag har visat sig ohållbar och därmed har många landsting tagit fram egna riktlinjer där papperslösa flyktingar ges samma eller viss vård på lika villkor som svenska medborgare. Det blir ohållbart i ett civiliserat samhälle att lokala beslut tvingas fram för att lagändringar inte sker. Vi anser att det behövs tydliga regelverk för att eliminera frågetecken och utjämna tillgången till vård på lika villkor över hela landet.

Sverige har ett internationellt rykte om sig att gå i spetsen för de mänskliga rättigheterna, vilket går stick i stäv med de argument som vi nu möts av från regeringen. Genom att diskussionen rör sig kring ekonomiskt ansvar försvinner huvudproblemet som är den kränkning av mänskliga rättigheter som sker inom Sveriges gränser.

Den utredning som nu stoppas av migrationsministern och statsministern slog fast att alla människor bör ha tillgång till hälso- och sjukvård på lika villkor, samma skyldigheter och rättigheter till vård oavsett juridisk status. Utgångspunkterna för denna slutsats är Sveriges åtagande i FN-konventionerna om mänskliga rättigheter och vårdprofessionernas etiska skyldigheter. Det handlar inte om migrationspolitiska åtgärder utan att ett samhälle inte skall göra skillnad på människor när det kommer till basala rättigheter som rätten till hälsa.

Studenter i IFMSA Sweden kräver att politikerna inte står i vägen för den politiska processen och skickar utredningen på remiss så att riksdagen och därmed svenska folket får en chans att stå upp för de mänskliga rättigheterna. Vi strider för alla människors lika rätt till vård och vi vill påminna om att detta är en vårdpolitisk fråga. Ett slut på slingrande i frågan och tydliga åtgärder som är väl underbyggda med fakta efterfrågas. Vi kräver att få komma ut till ett yrkesliv där vi inte tvingas diskriminera människor på grund av bristande lagstiftning, vilket skulle gå emot den utbildning som den svenska staten gett oss.

Sofie Kruse

Denis Mešinović