William Petzälls mamma har helt rätt i frågan

”Måste min son gå ner sig totalt innan han får hjälp för sitt missbruk”, undrar Annika Petzäll, mamma till William Petzäll, tillsammans med Agneta Söderlund från Svenska Brukarföreningens anhöriga. Det är tyvärr en motiverad fråga. De missförhållanden som de båda mammorna tar upp – höga trösklar, långa kötider och patienter som blir utkastade från vården när de visar symptom på sina beroendeproblem – förekommer över stora delar av landet.

Mammornas krav på en mer human och lättillgänglig vård har starkt stöd i internationell forskning, men i Sverige går utvecklingen framåt med myrsteg. Från politiskt håll är det tyst. Försöker man diskutera med statsrådet, Maria Larsson (KD), möts man av ett substanslöst svammel som bara avslöjar hennes totala okunnighet. Forskarna sitter på sina kammare. Inom professionerna bevakar man sina positioner: inget skall förändras!

Det är nu över ett år sedan Gerhard Larsson lämnade sin missbruksutredning till regeringen. Sedan dess har absolut ingenting hänt.

Betänkandet, som innehöll ett sjuttiotal konkreta förslag, samlar damm i någon låda på departementet. Samtidigt fortgår den ansvarsförvirring som Annika Petzäll och Agneta Söderlund vittnar om.

Det är skamligt att vi inte kan få till en ordentlig diskussion om den svenska missbruksvården. Och det är pinsamt att det är två drabbade mammor som till slut formulerar det som politiker och yrkesutövare borde ha förstått för länge sedan.

Johan Kakko

Narkomanvårdsläkare och forskare

Björn Johnson

Docent i socialt arbete, Malmö högskola