ÅSIKT

Nationalismen breder ut sig i EU-parlamentet

Debattören: EU-politiker fiskar röster genom att använda nationalistisk retorik

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Efter sex månader i Europaparlamentet ser jag en del politiska tendenser tydligare än tidigare - och det gör mig bekymrad. Framförallt ser jag den allt starkare nationalismen breda ut sig på ett sätt som förskräcker. Krisen inom den finansiella sektorn blir också en kris för demokratin.

När parlamentet debatterade en resolution under våren som kritiserade den ungerska regeringen och dess ledare Orban vågade inte de konservativa i parlamentet fullfölja kritiken. Detta trots att Ungerns regering tagit beslut som strider mot viktiga demokratiska principer. Orban är deras partivän och när han nu kritiserar EU för allt ont, samtidigt som han i sin nationalistiska retorik vädjar till de extrema högerkrafterna, så tiger den Europeiska högern still. Det är en ögonblicksbild som etsar sig fast och som symboliserar en otäck politisk utveckling.

De flesta högerregeringar i Europa (vilket betyder de flesta regeringar) börjar i allt högre utsträckning använda sig av en nationalistisk retorik och letar bovar någon annanstans än i hemlandet. Det är EU:s fel eller det är tyskarnas fel eller romernas, eller så är det grekernas och de andra Medelhavsländernas fel - men ansvaret för det som går dåligt är aldrig deras egen högerpolitik. Den stora faran med denna utveckling är att de riktigt högerextrema nationalistiska partierna ges legitimitet och lockar allt fler sympatisörer. De borgerliga partierna klarar inte av att hålla rent åt höger.

Men tendensen att alltid skylla på någon annan är bredare än bara högerregeringarna. Jag har hört vanligtvis förnuftiga och kloka liberaler och socialdemokrater börja använda en liknande nationalistisk retorik. Syftet är naturligtvis att i krisens spår försöka gå en inhemsk opinion till mötes - röstmaximering helt enkelt.

Kapitalismens kris, som jag ibland vill kalla krisen i den finansiella sektorn, leder också till en social kris på många håll i Europa, med ökad arbetslöshet och fattigdom, ökade sociala motsättningar och ökade klyftor. När de politiska ledarna i ett sådant läge inte orkar hålla en linje där de demokratiska värdena och solidariteten mellan folken är det viktigaste - då blir det också en kris för demokratin.

När demokratiskt valda ledare börjar peka ut andra grupper som orsak till eländet så är vi riktigt illa ute. Hur enkelt är det inte att peka på andra och få medias och människors fokus någon annanstans. Det egna misslyckandet kommer undan en nödvändig granskning. Invandrare, romer, tyskar eller greker - det är alltid någon annan som är syndabock.  På 30-talet var det judarna...

Jag är i grunden optimist och tror att Europas folk klarar prövningarna. Jag tror att de institutioner vi byggt är starka nog att stå emot den nationalistiska våg som går över Europa. Men då måste fler folkvalda reagera och motståndet mot nationalismen bli tydligt och brett. Då kan inte ministermöten handla om hur vi återigen stänger gränser mellan Europas länder eller hur det ena landet "vinner" över det andra i förhandlingarna. Uppdraget är gemensamt för hela Europa.

FAKTA

DEBATTÖREN

Jens Nilsson, 63, Östersund. Socialdemokratisk ledamot av Europaparlamentet sedan januari 2012.

DEBATTEN

Det blåser nationalistiska vindar i EU-parlamentet. Syftet är att i krisens spår försöka gå en inhemsk opinion till mötes och maximera antalet röster, skriver dagens debattör, som efter sex månader i parlamentet är bekymrad över utvecklingen

Jens Nilsson