ÅSIKT

Polisens arbete mot mäns våld mot kvinnor måste förbättras

Tryggare Sverige: Flera nya fall av dödligt våld på bara några dagar - så måste polisens arbete förändras

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Så har det då hänt igen. Under den senaste veckan har fem kvinnor dödats av män som de har eller har haft en nära relation till. I flera av dessa fall har det framkommit att polisen tidigare varit inkopplade. Även om polisen bara är en av flera aktörer som är inblandade i denna typ av ärenden har de en särställning. För att förbättra polisens agerande presenterar vi i dag ett program omfattande sju punkter.

Under de gångna 20 åren har brott i nära relationer varit ett ämne med hög prioritet på den politiska agendan. Detta har bland annat inneburit att Rikspolisstyrelsen upprepade gånger kartlagt  polismyndigheternas arbete och Brottsförebyggande rådet, Riksåklagaren, Riksrevisionsverket och Justitieombudsmannen har i ett 20-tal rapporter beskrivit och diskuterat tillkortakommanden i polisens utredningsverksamhet. Sammantaget visar kartläggningarna att det finns några vanligt återkommande brister:

Bristande ledning och styrning.

Bristande rutiner och riktlinjer.

Bristande samverkan och samordning.

Bristande uppföljning och utvärdering av fattade beslut.

Detta får konsekvenser för polisens praktiska arbete och påverkar exempelvis i vilken utsträckning polisen arbetar med förhör av vittnen och huruvida de drabbades skador dokumenteras. Det påverkar också i vilken utsträckning polismyndigheten genomför strukturerade hot- och riskbedömningar.

Vi har i dag egentligen precis vad som behöver för att, en gång för alla, förbättra polisens arbete när det gäller brott i nära relationer:

Ta "hotbrotten" på mycket större allvar än vad som varit fallet genom åren. När polisen får kännedom om denna typ av brott får den drabbade i princip inte lämna platsen innan polisen försäkrat sig om att vederbörande inte hotas igen.

Bygg upp en utredningsverksamhet som fungerar dygnet runt i hela Sverige där det säkerställs att polisen utreder dessa brott på ett professionellt sätt och genomför strukturerade hot- och riskbedömningar.

Utställ garantier för att det vid denna typ av brott omgående tas beslut om att inleda förundersökning och att brotten blir färdigutredda senast inom tre veckor, om det är operativt möjligt ("fördröjd rättvisa är förnekad rättvisa").

Garantera att samtliga personer som anmäler att de utsatts för brott i nära relationer i princip omgående får ett målsägandebiträde. Observera att det är den brottsdrabbades behov och situation som ska vara styrande och inte rättsväsendets väl och ve.

Säkerställ att de drabbade redan från anmälningstillfället får konkret information om möjligheter till hjälp, stöd och skydd samt vart man kan vända sig vid missnöje med polisens bemötande och/eller ärendets hantering. Ge brottsdrabbade checklistor så att de själva och med hjälp av sina målsägandebiträden kan säkerställa att de får sina grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda.

Ge de lokala polisstyrelserna ett tydligt ansvar för att ovanstående åtaganden genomförs. Folkvalda politiker har redan i dag erfarenheter av andra viktiga områden där man måste ställa ut "garantier" för att befolkningen ska sätta tilltro till offentliga verksamheter; olika slags "vårdgarantier", krav på kvalitetsmätningar och olika garantier i skola, vård och omsorg gör att politikerna i polisstyrelserna inte borde vara främmande för att vara med och ställa ut garantier också inom brottsutredningsområdet.

Säkerställ att Rikspolisstyrelsen löpande inspekterar och till sin styrelse avrapporterar hur de enskilda polismyndigheternas arbete förbättras när det gäller brott i nära relationer. Det är riksdagsmännen som måste säga ifrån om de prioriteringar som gjorts av regering och Riksdag inte blir verkställda. Riksdagsmännen i styrelsen är de garanter som finns för att också Riksdagen som helhet fortlöpande kan känna stort förtroende för den verksamhet som polisen bedriver.

Magnus Lindgren

FAKTA

DEBATTÖREN: Magnus Lindgren, fil.dr. och före detta polis. generalsekreterare för Stiftelsen Tryggare Sverige.