ÅSIKT

Ställ Syriens ledare inför rätta i Haag

Human Rights Watch: Sverige måste kräva att Syrien hänvisas till de internationella brottmålsdomstolen för sina brott mot mänskligheten

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

EU har gång på gång skrutit med att vara den Internationella brottmålsdomstolens största anhängare och velat förklara sitt orubbliga engagemang för att bekämpa strafflöshet och genomdriva internationell rättvisa. Men det europeiska engagemanget för rättvisa har, då det står inför brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i Syrien som inte visar några tecken på att avta, i bästa fall varit svalt och inkonsekvent.

En större grupp av EU:s medlemsländer – Sverige är tyvärr inte ett av dem – är positiva till att låta FN:s säkerhetsråd hänskjuta situationen till den Internationella brottmålsdomstolen. Men EU-länderna gör väldigt lite för att åstadkomma ett sådant hänskjutande.

EU:s diplomater och ministrar har, bakom kulisserna, återgått till argument från 1990-talet. De påstår att det skulle utgöra ett hinder för en fredsuppgörelse om rättvisa genomdrevs, att president Bashar al-Assad och andra högt uppsatta tjänstemäns flyktvägar skulle skäras av om den Internationella brottmålsdomstolen blev inblandad och att implementering av ett straffrättsligt förfarande skulle försvåra en maktöverlämning. Historien har visat att dessa argument är missriktade.

Genom att anta att valet måste stå mellan att å den ena sidan genomdriva rättvisa och å den andra sidan skapa fred i Syrien, upprepar europeiska beslutsfattare och diplomater samma argument som hördes tidigare om att fredsförhandlingarna om Bosnien i Dayton skulle saboteras om man åtalade Ratko Mladic och Radovan Karadzic och att någon uppgörelse under Kosovokriget inte skulle kunna komma till stånd om man åtalade Slobodan Milosevic. De hade fel – freden kom, och det gjorde även rättvisan.

Erfarenheten från andra konflikter visar att åtal mot högre politiska eller militära ledare samt mot rebelledare kan stärka fredsarbetet genom att avlegitimera och marginalisera dem som står i vägen för en lösning av konflikten. 

Många har pekat på att det skulle vara en viktig del av en möjlig lösning om Assad lämnade Syrien. Ett hänskjutande till den internationella brottmålsdomstolen skulle inte förhindra att Assad eller andra får en säker reträttväg. Medlemsstater, eller stater som har ratificerat den internationella brottmålsdomstolens regelverk, är förpliktade att hörsamma domstolens arresteringsorder. Flera stater har även lagar som ger universell behörighet att gripa personer som är inblandade i allvarliga brott och som har rest in i landet.

Såvida de inte vill riskera åtal, skulle Assad och de andra som är ansvariga för väldokumenterade brott i Syrien således inte överväga att söka skydd från åtal i någon av ovan nämnda länder, oavsett om det förelåg ett hänskjutande till den internationella brottmålsdomstolen.  Dessutom kommer upprepade erbjudanden om en säker reträttväg för Assad, medan hans väpnade styrkor och milis fortsätter med sina blodiga övergrepp, knappast att motverka att brott begås.

Slutligen borde inte rättvisa och rättssäkerhet skjutas upp under övergången från konflikt till fred eller från diktatur till demokrati.

Några av de mest allvarliga brotten begås då rättssäkerheten faller samman under våldsamma övergångsperioder.  Efter årtionden av att ha varit en diktatur, lär Syrien knappast i första taget kunna inrätta ett nationellt rättssystem som kan eller vill ta itu med dessa brott. Under sådana omständigheter kan den internationella brottmålsdomstolen spela en viktig roll som den enda oberoende rättsliga instans som kan undersöka och, troligen motverka, att ytterligare allvarliga brott begås – samt identifiera och åtala de viktigaste förövarna, oavsett vilken sida av den politiska klyftan de står på.

Insatserna är extremt höga för offren för övergreppen i Syrien, liksom för internationella försök att begränsa straffriheten vid allvarliga brott. Storslagna retoriska åtaganden eller uttalanden kan inte ersätta konkreta internationella åtgärder. Oppositionsgrupper rapporterar att över 17 700 människor har dödats, hundratusentals är på flykt och ännu fler lider av den väpnade konfliktens fruktansvärda konsekvenser. EU:s 27 medlemsländer behöver därför gå samman offentligt för att arbeta mot ett hänskjutande av Syrien till den internationella brottmålsdomstolen.

Om EU inte visar upp en gemensam ståndpunkt, så kommer de inte heller att kunna mobilisera andra till att hänskjuta frågan till den internationella brottmålsdomstolen.  Utan en omfattande och internationell sammanslutning av stater som uppmanar säkerhetsrådet att agera, kommer det inte finnas något tryck på Ryssland och Kina att ens fundera på att reagera.

Argumentet att den internationella brottmålsdomstolen skulle undersöka alla sidor av konflikten i Syrien, i egenskap av att vara en oberoende och opartisk rättslig institution, kan räcka långt mot ryska och kinesiska invändningar om att säkerhetsrådets insatser mot Syrien skulle vara ensidig eller partisk.

Det är hög tid för Sverige att uttrycka sitt fulla stöd för ett hänskjutande till den internationella brottmålsdomstolen och för EU att leda vägen mot ett kollektivt åtagande för att genomdriva rättvisa och ansvarighet för dem som är ansvariga för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Syrien.

Lotte Leicht

Clive Baldwin

FAKTA

DEBATTÖRERNA: Lotte Leicht, språkrör med inriktning på EU och Clive Baldwin, senior juridisk rådgivare, båda vid Human Rights Watch.