Wilander, sluta gnäll på de unga

I helgen spelade Sverige Davis Cup mot Belgien och förlorade stort och åkte ur elitdivisionen. Tennis är kanske den individuella sport vid sidan om bordtennis som haft störst framgångar och som glatt svenskarna mest. Under vår storhetstid hade vi fyra av de tio främsta spelarna på världsrankingen. Idag har vi ingen bland de tre hundra. Svensk tennis har stora problem. I debatten om tennisen i Sverige har den förre världsettan Mats Wilander gett sin syn med kommentarer som väckt känslor och många frågor. Wilanders analys är att ungdomarna är lata och lever i ett socialistiskt samhälle i vilket alla har platt-tv, flera bilar, fina lägenheter och inte behöver anstränga sig för att komma någon vart med sin tennis.

Mats Wilander var en stor spelare och det förtjänar han ett erkännande för. Vi uppskattar hans kloka analyser av tennis i de Europeiska sportkanalerna. Men när han i svepande ordalag analyserar svensk tennis kräftgång med att ungdomarna är lata för att vi lever i ett socialistiskt samhälle, så har han missat en hel del. Wilander har en poäng att vi har ett samhällsproblem med för mycket stillasittande dataspelande ungdomar. Men analysen blottar närmast en föraktfull okunnighet om Sverige och brist på egna idéer på vad som bör göras. Om Wilanders tes stämmer så skulle vi inte kunna lyckas i någon idrott överhuvudtaget. Det finns idrotter som kräver större uppoffring än tennis med väsentligt mycket mindre ekonomiska resurser.

Mats Wilander, arbetargrabben från Torpsbruk i Småland, växte upp i det Sverige som gjorde det möjlighet att erövra överklassporten tennis och öppna den för alla. De duktigaste tennisspelarna kom inte från Stockholms fina klubbar utan från de mindre kommunerna. I många av de små orterna fanns det Socialdemokrater m.fl. som styrde och byggde banor och öppnade sporten för alla. Det verka Wilander ha missat. En annan detalj som gått förbi var att han själv fick stöd att åka runt i Europa som junior och tävla med ledare som byggde upp ett lag av duktiga juniorer. Något få unga får idag. Svensk tennis behöver nytänk och ett reformerat förbund med nya människor som präglas av att driva barn och ungdomstennisen framåt i Sverige tillsammans med de lokala klubbarna. I förorterna finns det många barn som har det tufft och mycket att kämpa för. Vid sidan av Hammarkullen och Vårby gård finns knappast tennis i den miljön. Dessa barn får inte den möjlighet att spela tennis som Wilander fick i Torpsbruk och Växjö. Varför engagerar sig inte Wilander i de som inte växer upp i välmående miljöer?

Tennisen kan fungera som en idrott för bättre integration och få betydelse långt utanför tennisplanen. Detta ämne reflekteras bl.a. i den ambitiösa tidningen Svenska tennismagasinet. Mats Wilander som själv är mångmiljonär och har otroliga kontakter i den kommersiella världen skulle kunna göra nytta med konkreta projekt för svensk tennis och bygga en ny framgångsera för sporten. Kanske kan Wilanders uppmärksammade analys av svensk tennis få igång en debatt om varför det är så illa med tennisen i Sverige. Wilander borde inte rikta sin kritik mot ”lata” ungdomar utan främst mot tennisförbundets undermåliga arbete. Svenska tennisförbundet är ett mycket konservativt förbund som bl.a. inte har människor med utländsk bakgrund i framträdande ställning och som inte är öppna för förändring. Detta är något Riksidrottsförbundet borde granska, liksom man borde granska förbundets bristande arbete inom barn- och ungdomsverksamheten.

Ingen kan misstycka att Wilander sitter i Eurosport och prata tennis med sin sponsrade krokodil på tröjan. Men det bidrar knappast till att fler ungdomar spelar tennis. Nej, Wilander kom hem och bidra själv och visa tacksamhet för det du fått av det ”socialistiska” Sverige som bidrog till att du blev världsstjärna.

Aleksander Gabelic