ÅSIKT

Därför svimmar vi utanför H&M

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

”Kalla Fakta” på onsdagskvällen ger en inblick i situationen hos H&M:s leverantörer i Kambodja och vi kan se under vilka svåra förhållanden de kambodjanska textilarbetarna arbetar och lever.

I dag torsdag genomför Fair Trade Center en massvimningsaktion utanför H&M:s huvudkontor. Aktionen genomförs inom levnadslönskampanjen ”No more excuses”, som Clean Clothes Campaign och kambodjanska fackföreningen C.CAWDU står bakom. Ett av de mest grundläggande kraven för att förbättra situationen för arbetarna hos leverantörerna i låglöneländerna är att de svenska företagen ska införa rätten till en levnadslön i sina uppförandekoder. Denna måste förstås också efterlevas.

En kambodjansk textilarbetare har till exempel en lön på endast cirka tre kronor i timmen. I Sverige hade vi aldrig accepterat den livs- och arbetssituation som är gällande för den stora majoriteten av textilarbetare i låginkomstländer. Vi bör inte heller acceptera att de som syr våra kläder inte kan leva på sin lön.

En levnadslön innebär att en arbetare ska kunna täcka de mest basala behoven såsom mat, sjukvård, skolgång för barnen, transport och även möjligheten att kunna lägga undan pengar varje månad för oförutsedda uppgifter. Klädföretagen påstår att de inte har råd att erbjuda en levnadslön eftersom konsumenterna inte accepterar högre priser. En textilarbetares lön utgör dock endast 1-3 procent av den totala kostnaden för de flesta klädesplagg. Om en konsument betalar 90 kronor för en skjorta går cirka två kronor till arbetaren. Att fördubbla denna lön skulle innebära att textilarbetaren får cirka fyra kronor per plagg.

Det är av yttersta vikt att H&M och andra klädföretag också samarbetar med de lokala facken i produktionsländerna. Facken har en central roll för att arbeta för förbättrade arbetsvillkor i låglöneländer. Genom att ha krav om levnadslön i sina uppförandekoder ger dem fackföreningarna ett verktyg i löneförhandlingarna.

Klädföretagen framhäver ofta att de hjälper till att öka sysselsättningen i låglöneländer. Det stämmer att det är bra för många arbetare att få jobb på någon av klädfabrikerna, eftersom det inte finns många andra alternativ. Detta är anledningen till att de är mycket beroende av sina jobb. Det faktum att folk är desperata är inte en ursäkt för att utnyttja dem. Arbetstagarna får inte ut sin rimliga lön för de tjänster de utför åt klädföretagen. Fair Trade Center gläds över det faktum att miljoner människor tjänar en lön, men att inte få en skälig lön för sitt arbete gör att människor förblir fattiga. Om en arbetsgivare kan anställa och avskeda människor efter behag, förneka personer deras fackliga rättigheter, undgå att betala för sjukfrånvaro och dessutom utbetala så låga löner att det driver människor till att jobba långa övertidspass varje dag; då jobbar man inte under anständiga villkor. För många arbetare får också dessa jobb förödande konsekvenser såsom dålig hälsa, trötthet och splittrade familjer. I vissa fall får man till och med betala med sitt liv.

Vi kräver att klädföretagen, inklusive H&M, tar sitt sociala ansvar och för in kravet om levnadslön i sina uppförandekoder, att de startar samarbeten med de lokala facken och på ett transparent sett tar konkreta steg på vägen mot en levnadslön för textilarbetarna. Att det skulle vara en ekonomisk omöjlighet att betala en lön som går att leva på kan vi inte acceptera som argument. När situationen ser ut som den gör kan vi inte heller acceptera påståenden om att H&M och andra företag gör allt som står i deras makt.

Henrik Angerbrandt

Ordförande för frivilligorganisationen Fair Trade Center

FAKTA

Debattören

Henrik Angerbrandt, 36, Stockholm. Ordförande för föreningen Fair Trade Center, som arbetar med att granska och föra dialog med svenska företag för att förbättra arbets- och levnadsvillkoren för arbetarna i låginkomstländer.