ÅSIKT

S fokuserar på fel saker

Gunvor Engström och Mikaela Valtersson, Friskolornas Riksförbund
Gunvor Engström och Mikaela Valtersson, Friskolornas Riksförbund
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Så har Socialdemokraterna då äntligen presenterat sin syn på företagande i välfärdssektorn. Det är med besvikelse vi kan konstatera att man fokuserar på företagsformer, administration och ekonomi utifrån myter istället för det viktiga just nu, hur vi höjer kunskapsresultaten hos alla barn.

Det är helt rätt att fokusera på hur kvalitet kan bli bättre. Men då krävs det kriterier som utgår från resultaten i skolan utan att styra för mycket hur man arbetar för att nå höga resultat. Där måste en mångfald och stor innovationskraft få råda. Det socialdemokratiska förslaget om ”nationella kvalitetslagar” har fel utgångspunkter – att privata alternativ har bristande kvalitet och alltså måste detaljregleras och styras mer. Därför kommer förslagen inte att lösa några verkliga problem, utan riskerar i stället att skapa onödiga svårigheter för fungerande och uppskattade verksamheter.

Stefan Löfven inledde sin presentation av Socialdemokraternas förslag kring företag i välfärdssektorn med att konstatera att den övervägande delen av de fristående skolorna är välskötta och levererar bra kvalitet, samt att föräldrar och barn är nöjda. Men därefter gick han direkt över till att tala om problem, och förslag till åtgärder.

Friskolorna har generellt sett bättre resultat, större trivsel och nöjdhet hos medarbetare, högre grad av genomströmning och behörighet till vidare studier, och inte minst, nöjdare elever och föräldrar, jämfört med de kommunala skolorna. De socialdemokratiska förslagen sägs uttryckligen vara ett sätt att sänka vinsterna, snarare än att ge eleverna bättre utbildning.

Men lönsamheten hos skolföretagen är redan låg. Frågan är om den kan bli så mycket lägre utan att långsiktigheten och stabiliteten hotas. I genomsnitt har de skolor som bedrivs som aktiebolag en rörelsemarginal på 4,1 procent av omsättningen. Det visar nya siffror som Friskolornas riksförbund tagit fram genom att sammanställa offentliga uppgifter i de senaste tillgängliga årsredovisningarna. På dessa pengar betalar företagen först bolagsskatt – i Sverige – på 26,3 procent, vilket är lika med 215 miljoner kronor, och man återinvesterar därefter mer än hälften av det som finns kvar. Endast 0,8 procent av omsättningen delas ut till ägarna. Friskoleföretag betalar mycket mer i bolagsskatt än de delar ut till dem som satsat och riskerat sitt kapital i företagen. Hos de 50 största skolföretagen var rörelsemarginalen något högre än genomsnittet; 4,9 procent, men utdelningarna var i dessa företag så låga som 0,04 procent.

Ja men de stora riskkapitalbolagen då, invänder kanske någon. Det har man ju hört, att de för ut stora vinster till lågskatteländer. Men nej, myten om de stora företagens jätteutdelningar är inte mer än just en myt. I själva verket delar de riskkapitalägda skolföretagen inte ut några vinster alls, utan återinvesterar varenda krona. Dessa företags affärsidé är att tjäna sina pengar genom att utveckla och förbättra verksamheten och sedan sälja den. Detta förutsätter dock att det finns framtida köpare som är beredda att betala för skolföretag med låg lönsamhet och stor osäkerhet.

S-förslagens inriktning på detaljregleringar tvingar friskolorna att organisera sig mer som kommunerna. Därmed minskas utrymmet för olika innovationer, inriktningar och arbetssätt och riskerar att leda till likriktning. Det blir inte en vinst för vare sig eleverna eller kunskapsresultaten om alla skolor alltmer ska utgå från kommunens sätt att organisera sig som en exakt norm. Det är inte så vi når mångfald och en skola som anpassar sig efter varje elevs unika förutsättningar och behov. Förlängningen kan då bli att det fria skolvalet blir meningslöst. Varför välja mellan skolor som bara är olika till namnet, men där alla måste arbeta på samma sätt?

Det är inte rimligt att utgå från att kommunens mått på lärarantal, gruppstorlekar eller annat är det enda rätta. Man behöver ge incitament till fler sätt att organisera skolor, men med tydliga krav på att nå höga resultat. Det är inte heller så att det exakta måttet på antalet lärare per 100 elever är avgörande för kvaliteten. Hög lärartäthet leder inte automatiskt till bättre resultat. Samtidigt som många talar om sjunkande resultat i den svenska skolan visade Sveriges Kommuner och Landsting i en undersökning som presenterades 2010 att lärartätheten i svensk grundskola hade stigit för varje år sedan 1995, då den låg på 7,9 lärare per 100 elever i genomsnitt, till 2009, då siffran var 8,2.

Vi tycker att lärares tid med elever är viktigare än hur många lärare det finns i skolan. Forskning visar också att det mest centrala för goda resultat är lärarens kompetens och engagemang, tillsammans med skickligheten hos skolledningen.

I S-förslaget skriver man under rubriken ”Alla ska ha rätt att välja mellan goda alternativ” bland annat att mångfalden är central och att valfriheten är viktig. Men tyvärr pekar de konkreta förslagen i motsatt riktning. Bland annat vill man försvåra etablering, genom att kommunerna ska få större möjlighet att säga nej till nya skolor. Redan i dag avslår Skolinspektionen fler ansökningar om att få starta friskola än vad de bifaller, bland annat med motiveringen att det skulle innebära negativa följder för kommunen.

Att ge kommunerna större inflytande över detta är dåligt av fler skäl. Det krävs en nationell oberoende myndighet som kan upprätthålla god kompetens för seriösa bedömningar av ansökningar. Det är viktigt att bedömningarna görs på liknande sätt över landet.

Dessutom är det så att kommunerna är huvudman för egna skolor och detta riskerar krocka med rollen som tillståndsgivare. Tyvärr ser fortfarande vissa kommunpolitiker inte friskolorna som samarbetspartner som bidrar till ortens utbildningsutbud, utan snarare som konkurrenter, som man i största möjliga mån vill motverka. Om dessa kommuner skulle få ännu mer att säga till om är det lätt att förutse hur det skulle gå med mångfalden och valfriheten för invånarna. Vi behöver tvärtom säkra att alla Sveriges elever får rätt att välja och att det finns en mångfald av pedagogiska idéer.

Friskolorna vill verka på lika villkor. Vi välkomnar konkurrens, både från kommuner och från nya aktörer som vill utmana. Vi är positiva till kvalitetskrav som leder till höjda kunskapsresultat. Vi medverkar gärna till mer öppenhet i både kommunala och fristående skolor och till större möjlighet att jämföra och utvärdera, eftersom vi är övertygade om att det leder till en bättre utveckling av kvaliteten i alla skolor.

Gunvor Engström, ordförande Friskolornas riksförbund

Mikaela Valtersson, vice ordförande Friskolornas riksförbund