Aftonbladet
Dagens namn: Jesper
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / Debatt

Dags att byta parti, Birgitta Ohlsson?

Gudrun Schyman: Att som feminist behöva rösta ja till Tonio Borg kan inte kännas bra

Gudrun Schyman   Gudrun Schyman

När alla säger sig vara överens om jämställdhet och vi samtidigt, i praktiken, långt ifrån är där måste vi ställa oss frågan: - Är det ok att säga en sak och göra en annan, just när det gäller frågor som är relaterade till kön och mänskliga rättigheter? Det verkar faktiskt så.

 

Finansministern kan t.ex. säga att han är feminist men samtidigt föra en ekonomisk politik som vidgar gapet mellan kvinnors och mäns inkomster. Näringsministern kan ondgöra sig över den usla representationen av kvinnor i företagens styrelser men samtidigt vägra besluta om en ändring. Ett politiskt parti kan säga att man vill ha en jämn fördelning av föräldraförsäkringen men samtidigt underlåta att kräva att den delas mellan föräldrarna. Det går tydligen bra att ha en politisk retorik och samtidigt en helt annan politisk praktik.

 

Visst, jag vet att det är en kompromiss att gå med i ett parti. Allt stämmer inte och många försöker förändra inifrån. Ännu mer av kompromiss är det naturligtvis att vara med i en regeringsallians. Men ändå. Var går gränsen?

 

Jag tänker på den förestående utnämningen av ny EU-kommissionär och jag tänker på Birgitta Ohlsson. Hon är feminist. Respekterad i vida kretsar för sin självständighet och kompetens i frågor som rör mänskliga rättigheter. Jag vet att hon stridit för delad föräldraförsäkring inom sitt eget parti. Det finns fler frågor där hon och jag är överens. Framför allt har vi en gemensam syn på hur könsmaktsordningen ser ut och vilka destruktiva konsekvenser den får, både lokalt, regionalt och globalt, både för enskilda människor och för samhället i stort. Denna samsyn har fört oss ut i stimulerande debatter landet runt och vi har gemensamt ansträngt oss för att i flera valrörelser lyfta in feminismen som en central dimension i politiken.

 

Idag är Birgitta Ohlsson svensk EU-minister. Den EU-kommissionär som nu föreslås ansvara för hälsofrågor heter Tonio Borg och kommer från Malta. Han har ett digert register. I sitt hemland har han försökt stoppa legalisering av skilsmässa, föreslagit abortförbud i landets konstitution och vill begränsa gravida maltesiskors rätt att läsa utomlands eftersom risken finns att de gör abort. Samkönade par och ogifta heterosexuella par vill han förvägra lagligt skydd. Som inrikesminister med ansvar för flyktingfrågor fick han kritik både från FN:s flyktingorgan och Europarådet för inhuman behandling av asylsökande.

 

Till denna mörkerman röstar den svenska regeringen JA! Sveriges rykte som den nation som står för öppenhet, tolerans och jämställdhet och som dessutom vill ha en hög svansföring i frågor som rör mänskliga rättigheter i det internationella arbetet krackelerar. Kanske en välbehövlig verklighetsanpassning men vad gör till exempel en feminist som Birgitta Ohlsson i ett sådant läge? Hur länge håller det att uppmana till folkliga protester (Humanisternas konferens, Stockholm, AB 16 november 2012) och samtidigt vara den som trycker på Ja-knappen?

 

Jag vill nu inte att också Birgitta Ohlssons självbild ska krackelera så jag väljer i stället att uppmuntrande tala om att det finns andra partier. Feministiskt initiativ kan visserligen inte erbjuda någon regeringsmakt men vi låter feminismen utgöra själva utgångspunkten för vår politik, i stället för att se den som ytterligare krydda till ett redan formulerat utgångsläge; socialism, liberalism eller värdekonservatism. Vi låter oss inte begränsas av lojalitet med ideologier som formades av män för män för generationer sedan. Det ger oss en frihet som bär en stor förändringskraft.

Gudrun Schyman, FI

SENASTE NYTT

Debatt

Visa fler