Aftonbladet
Dagens namn: Botvid, Seved
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / Debatt

SÖKES: Trygghet för oss unga på arbetsmarknaden

Debattörerna: Vi 80- och 90-talister hamnar ofta utanför det svenska välfärdssystemet.

Victor Bernhardtz och Torun Carrfors.   Victor Bernhardtz och Torun Carrfors.

Under vår uppväxt har det berättats för oss att Sverige är ett välfärdsland. Att vi har en samhällsmodell som gör det möjligt för alla att känna trygghet både när vi är på jobbet och när vi inte är på jobbet. I Sverige finns bra anställningsvillkor och ett väl utbyggt välfärdssystem, heter det.

Det är en sanning med modifikation.

Vi som är födda på 1980- och 1990-talet möter en arbetsmarknad och ett samhälle som på många sätt skiljer sig från hur det är tänkt att fungera. Vi saknar nämligen i allt större utsträckning vägen till det svenska samhällets trygga famn: Ett fast heltidsjobb. I stället arbetar allt fler av oss som vikarier, timanställda, visstidsanställda, uthyrda eller inringda.

 

I praktiken handlar det om sjuksköterskan som visserligen går till jobbet varje måndag till fredag och får ut en skälig lön, men som oroar sig över att chefen aldrig ger besked om det blir förlängning av kontraktet. Det handlar också om den butiksanställde som varje morgon väntar vid mobiltelefonen på besked om det blir något jobb den här veckan. Det handlar om lokalvårdaren som har ett schema som ger ett par timmar jobb tidig morgon och ett par timmar till när kvällen kommer.

Arbetsgivare och företrädare för flera partier i regering och riksdag brukar säga att det här inte är några konstigheter. I stället läggs det fler förslag om ungdomsavtal med ytterligare försämringar av villkor och särskilt låga ungdomslöner. De berättar för oss att den som är ny på arbetsmarknaden ska vara tacksam över att ha fått in en fot, genom ett vikariat eller en timanställning.

 

Men för oss handlar det inte längre om att få in en fot. Det handlar om att gång på gång få tårna klämda i dörren.

Andelen unga på arbetsmarknaden som saknar en tillsvidareanställning har ökat kraftigt de senaste 30 åren. Samtidigt kryper de otrygga anställningarna upp i åldrarna. Det är inte bara det första jobbet som är otryggt, utan även det andra, det tredje och det fjärde.

För oss som möter vuxenlivet utan en fast anställning uppstår en rad problem. Vi tvekar inför att skaffa en lägenhet, för vi vet inte om hyran kommer att kunna betalas. På bolåneansökan blir det nej, om vi inte har föräldrar och släkt som kan skjuta till. De pengar vi lyckas spara läggs undan till levnadsomkostnader, eftersom a-kassan blivit så pass dyr och dålig att den inte är ett skydd att räkna med. Vi går till jobbet trots att vi är sjuka. De av oss som funderar på att bilda familj väntar, eftersom livet som otryggt anställd är hetsigt nog som det är.

 

Det svenska samhällssystemet har fått sprickor, där unga människor fastnar. Det är ingen slump. Det är en konsekvens av den förda politiken – som arbetsgivare tjänar på. Krav på högre lön, på rätt till rast och på rimliga arbetstider tystnar hos oss som sitter osäkert. I tider av hög arbetslöshet vet vi om att vi är utbytbara. Att det alltid finns någon annan som väntar utanför dörren.

Det är inte rimligt att vår generation ska ge upp drömmar om ett bra liv. Vi drömmer inte alls om att vara flexibla. Våra drömmar handlar oftare om att kunna vara trygg i tanken om att lönen räcker till hyran och ett par vinterskor den här månaden. Att pengarna vi lyckas spara undan ska kunna användas till något vi vill, inte som en säkerhetsbuffert den dag vi blir arbetslösa eller sjuka. Vi önskar att våra kollegor i dag, också kommer att vara kollegor i morgon.

Vi tänker inte gå med på att ge upp våra drömmar. Vi tycker att det är en rimlig utgångspunkt i ett välfärdsland.

 

Victor Bernhardtz

Torun Carrfors

SENASTE NYTT

Debatt

Visa fler