Aftonbladet
Dagens namn: Justus, Justina
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / Debatt

Liberala kvinnor: Så här får vi inga svenska kvinnliga nobelpristagare

Villkoren inom forskarvärlden jagar bort kvinnor.

Vad är oddsen för att en svensk kvinna tilldelas Nobelpris? Inte goda. Vi ska försöka förklara varför.

Åsa är forskare. Hon har en son och hade gärna velat ha ett andra barn. Så blev det inte, enligt henne själv på grund av den ”monumentala otrygghet” forskaryrket medför. Trots att Åsa var en av Sveriges mest framgångsrika forskare hade hon vid 45 års ålder fortfarande ingen trygg anställning, utan lämnade Sverige för att forska utomlands.

Johannas avhandling blev prisbelönad. Hon grät när hon städade sitt skrivbord och vände ryggen åt forskarvärlden.

Två tredjedelar av Sveriges universitetsstudenter är kvinnor, men våra kvinnliga professorer uppgår till knappt en femtedel. Längs vägen försvinner kvinnliga forskare, en efter en. För att förändra detta måste vi undanröja de hinder som upprätthåller den ordningen. Ett sådant hinder finns i Försäkringskassans regelverk. Andra i universitetens arbetsvillkor.

 

Först Försäkringskassan. När en doktorand i Sverige blir doktor upphör anställningen och hen behöver söka forskningsstipendier under två till fyra år för att få meriter nog att anställas på nytt. Undersökningar visar att Försäkringskassans regler för dessa år skrämmer bort kvinnor från universitetsvärlden. Eftersom de unga forskarna under flera år saknar lön förlorar de nämligen sin socialförsäkring. För dessa människor i 30-35-årsåldern är möjlighet till föräldrapenning en vardagsnära fråga, och för många kvinnor innebär utförsäkringen ett val mellan att lämna forskningen och att under sin föräldraledighet leva på 180 kronor per dag före skatt. Valet är inte svårt.

 

Så till arbetsvillkoren. Inom universitetsvärlden finns mycket få anställningar. Knappt några alls gäller tillsvidare. Mellan anställningarna ryms år av osäkerhet. 2005 fick 2,6 procent av de som disputerade en tillfällig forskarassistenttjänst några år senare, och vid Lunds universitet hade bara var tionde av dessa lyckliga fått en tillsvidareanställning tio år efter sin doktorsexamen. Inom medicin uppgick siffran till imponerande 0 procent.

So what? Kan man tycka. Kanske behövs inte fler forskare än så? Kanske inte, men systemet gör universiteten ojämställda. Kvinnor vågar nämligen inte acceptera så otrygga villkor. Bristen på forskaranställningar är dokumenterat ett av universitetsvärldens jämställdhetsproblem, och en nylig undersökning visar att kvinnor överger forskningen just på grund av bristen på trygga anställningar. Män lämnar i stället akademin då de erbjuds högre lön någon annanstans.

 

En ung forskare kan tvingas fatta livsavgörande beslut, och det särskilt som kvinna. Å ena sidan bör tiden användas till hårt arbete för att kunna konkurrera om de åtråvärda tillsvidareanställningarna. Å andra sidan vill många bilda familj innan den biologiska klockan sprungit från dem eller anställningstiden gått ut och nästa otrygga period inleds. Medelåldern för att tillsvidareanställas är nämligen nära 50 år.

Åsa ångrar inte sitt val. Men för Sverige, som förlorat en av sina mest lovande forskare, är det inte roligt. Så här får vi inga Nobelpris. Vi kan inte behålla ett system som straffar den som vill tillföra Sverige kunskap och kompetens, och som dessutom slår värre mot kvinnor än mot män. Vi måste skapa attraktiva villkor för att rekrytera och behålla människor som Åsa. Nu. För både Åsa och Johanna är verkliga personer. Och de är inte ensamma.

 

Anna Steele

Lina Nordquist

SENASTE NYTT

Debatt

Visa fler