ÅSIKT

Svenskt Näringsliv: Ge inte facken veto om arbetskraftsinvandringen

Socialdemokraternas vilja att begränsa möjligheten att komma hit och arbeta djupt oroande.

Stefan Löfven.
Stefan Löfven.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Karin Ekenger
Karin Ekenger

Socialdemokraterna har i veckan markerat att man vill genomföra en rejäl kursändring i svensk migrationspolitik. Vinner man valet tänker man skärpa kravet för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU genom att ge de fackliga organisationerna mer att säga till om vem som ska få komma till Sverige för att arbeta.

Om tanken är att återinföra det fackliga vetot för vem som ska få komma hit och jobba är det mycket oroväckande. Det innebär i praktiken att göra reformen ogjord. Företagen kommer inte själva kunna avgöra vilken kompetens man behöver.

Det är lätt att glömma att under fyrtio år, från slutet av 1960-talet fram till 2008, var det i praktiken näst intill omöjligt att komma till Sverige och jobba annat än tillfälligt. Samma tongångar som hörs idag hördes i slutet av 1960-talet, när det gamla systemet infördes av Socialdemokraterna efter påtryckningar från LO.

I det gamla systemet var det Arbetsförmedlingen som kontrollerade med facken och sedan lade dom över huruvida det egentligen fanns ett behov och om det inte fanns någon i Sverige eller EU som kunde ta jobbet. Företaget som ville anställa fick snällt vänta och se – företagets tillväxt och utveckling likaså. Den person som fick tillstånd fick det på nåder, i väntan på att svenskar skulle utbildas för jobben. Korta, tidsbegränsade tillstånd gällde.

Någon möjlighet att få stanna permanent i Sverige för att arbeta fanns egentligen inte annat än i undantagsfall, som mest några hundra personer per år. ”Utvisningen” var oundviklig. Sverige hade ett system med gästarbetare som ledde till olaglig invandring och illegalt arbete. Ett system där många for illa och där det inte fanns möjlighet till upprättelse om så skedde. Är det ett system som Socialdemokraterna vill tillbaka till?

Det finns fall som rapporterats om på senare tid, där människor som kommit hit för att jobba har utnyttjats. Det handlar om missbruk av systemet och är förstås helt oacceptabelt. Problemen var dock sannolikt mycket större i det gamla systemet. Enligt dagens regler är en förutsättning för arbetstillstånd att man minst ska få lön och andra villkor enligt kollektivavtal. Facken får yttra sig innan tillstånd ges. En striktare lagstiftning kommer sannolikt inte åt dem som bryter mot lagen, eftersom det handlar om företag som bryter mot reglerna. Vi har istället redan i ett tidigare skede påpekat att det krävs bättre kontroller av att reglerna verkligen följs, kontroller som utformas på ett sätt så att skötsamma företag inte drabbas i onödan. Men reformen är i grunden bra.

Arbetskraftsinvandring ökar möjligheterna för företag att anställa och växa. Den vanligaste stationära arbetskraftsinvandraren är en dataspecialist från Indien eller Kina. De bidrar till Sveriges förmåga att hävda sig på en global marknad, där kunskap är det viktigaste konkurrensmedlet. För den som får möjlighet att jobba här är det ett sätt att både tjäna pengar och utvecklas.

Att det numera finns lagliga möjligheter att komma hit och arbeta stärker den enskilde. Det gör det också lättare att upptäcka när människor inte ges schyssta villkor, och göra något åt det.

För människor som kommer hit för att jobba, och för de svenska företagen, är det oerhört viktigt med förutsägbarhet och långsiktiga spelregler. Samarbetet mellan regeringen och Miljöpartiet inom migrationspolitiken har därför varit av stor betydelse, både ur ett tillväxt-, företagar- och individperspektiv.

Dagens modell för arbetskraftsinvandring är bra. Missbruk ska bekämpas genom uppföljning av att lagar och regler följs, men att minska öppenheten mot människor utanför Europa är ingen lösning.

Karin Ekenger

FAKTA

DEBATTÖREN: Karin Ekenger, Arbetsmarknadsexpert på Svenskt Näringsliv.