ÅSIKT

Religionsforskaren: Arabisk vår – eller taktik?

Inte nöjd med svaren från Islamiska förbundet

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Mohammed Amin Kharraki från Islamiska förbundet skriver på förbundets hemsida och i Aftonbladet den 24 april, att de inte har något att dölja kring deras värdegrund. I detta uttalande förnekar förbundet all kritik om att de är en del av den islamistiska rörelsen i världen. I uttalandet hävdade förbundet att de tror på alla människors lika värde och kraftigt tar avstånd  från all form av diskriminering och all typ av hatpredikningar och våldsideologier. Detta utalande och det faktum att de nu rensar förbundets hemsida från artiklar och insändare fick mig att hoppas på att den arabiska våren har nått Islamiska förbundet i Sverige.

Jag har följt Islamiska förbundet länge och när jag som religionsforskare vid Lunds universitet 2002 höll en konferens på Svenska Institutet i Alexandria, inviterade jag en representant från Islamiska förbundet som också deltog. Konferensen syftade till att jämföra svensk, sekulär religionsundervisning med religiös undervisning som bedrivs i hela den muslimska världen. Detta var under en tid då religiösa skolor med denna typ av undervisning i Sverige var aktuell. Jag märkte hur representanten för Islamiska förbundet presenterade en konservativ syn på islam och han försökte även att få stipendium till svenska medlemmar för att studera Sharia vid al-Azhar när vi träffade den stora Imamen av al-Azhar. Två år senare besökte vi åter al-Azhar med en delegation från Lunds universitet för att diskutera begreppet mission och dialog. Vår slutsats var att al-Azhar som lärosäte står för en islamistisk inriktning och att man inte kan driva dialog eftersom det omgående förvandlas till monolog.

Islamiska förbundet har fram till mycket nyligen förklarat sin värdegrund på förbundets hemsida. Här kan man läsa följande.
1. Att Islam innebär ett total levnadssätt som behandlar livets olika aspekter.
2. Att den Heliga Koranen och Profeten Muhammeds tradition, Allahs frid och välsignelser vare med honom, är källan till kunskapen om Islam.
3. Att varje persons åsikt kan ändras/läggas till förutom Profeten Muhammed, Allahs frid och välsignelser över honom.
4. Att vi följer medelvägen i Islam och förkastar all form av våld, överdrift och extremitet. Denna medelväg utgör ahl al-sunnah wa al-jamâs väg, i fotspår av Profeten Muhammed, Allahs frid och välsignelser över honom, och hans följeslagare.
Jag undrar nu om Islamiska förbundet fortfarande erkänner denna värdegrund eller om de har ändrat sig, särskilt nu när länken inte längre är kopplad till hemsidan utan är ersatt med en kort variant.

I den korta versionen har man tagit bort fyra väsentliga punkter som fanns i den ursprungliga versionen.
1. Islamiska förbundets medelväg utgörs av ahl al-suunnah wa al-jamaas väg, i profetens och hans följeslagares spår. Begreppet ahl al-Sunna wa al-jamaa (följeslagare av profetens tradition och brödraskapet) är ett diffust begrepp som används av islamister för att legitimera en fundamentalistisk tolkning av islam och införandet av Sharia. I Egypten lyckades islamisterna till slut att införa begreppet i paragraf 219 i den nya konstitutionen i slutet av förra året. I denna paragraf står det att sharias principer innehåller fundamentalistiska regler och rättspraxis samt källor som kommer från doktrinerna av ahl a-sunna wa al-jamaa. När islamisterna, som utgjorde majoriteten av konstitutionens församling föreslog denna paragraf, avgick representanter för de kristna kyrkorna, domarna och advokatförbundet samt alla representanter för andra politiska partier, bl.a egyptiska socialdemokrater och de liberala partierna.

Om man tar den värdegillande tolkningen av doktrinen av ahl al-suunnah wa al-jamaas innebär det att samhället ska följa Koranen och profetens tradition enligt de mest förtroendeingivande fyra lagskolorna, Hanafi-skolan, Maliki-skolan, Shafi-skolan och Hanbali-skolan. De fyra imamerna och deras lagskolor följer Koranen och profetens tradition, enligt alla imamers utsagor. Politik och religion är enhetliga.

Många läsare uppfattar islams religiösa källor, Koranen och profetens tradition, suna, som de kristna idag uppfattar bibeln. Detta bör man vara försiktig med. I över femhundra år stod kristendomen och dess heliga böcker för kritik och studier både på ett teologiskt plan och genom sekulär forskning inom religion. Prästernas ensamrätt att tolka eller förklara guds ord har tagits bort och relationen mellan människor och gud blev en privatsak. Även guds existens ifrågasätts i den kristna läran i Gud är döds teologi hos vissa teologer som Jean Paul Richter. Teologer som Rudolf Karl Bultmann ifrågasatte bibelns språk och sa att bibelns språk är mytologiskt. För att dagens människor, som är präglade av det logiska tänkandet, ska förstå det, bör man undvika att bokstavstolka utsagor och myter som strider mot det logiska tänkandet i bibeln, för att förstå dess budskap. Den sekulära, allmänna, kollektiva uppfattningen i väst om relationen mellan kristendom, stat och individ är ett resultat av denna utveckling. Protestantism, modern teologi, existentiell teologi, feministisk teologi, liberal teologi eller dialektisk teologi existerar inte i islams allmänna kollektiva opinion. När filosofiprofessorn Abu Zed vid Kairo universitet ifrågasatte auktoriteten och profeten Muhammeds tradition som övergripande i dagens lagstiftning förklarades han som kättare och tvingades att leva i exil i Holland under resten av sitt liv.

För att skilja mellan Koranens olika verser när de har meningsskiljaktigheter har de lärda i islamiska lagskolor en princip som heter 'nasikh' och 'mansukh' som betyder att de nya verserna ersätter de gamla. I debatten om politisk islam använder islamisterna de nyaste verserna i Koranen för att införa islamiska lagar, Sharia. Dessa Koranverser kom, enligt Koranhistoriker när profeten Mohammed lyckades att besegra alla fiender och etablera sin första islamiska stat. Dessa lagar används som grund för familjelagstiftning i muslimska länder idag och vissa muslimska invandrare kräver att det ska införas i deras nya länder, eller att de ska få dispens från rådande lagar.
Ifråga om kvinnornas status i islam har alla de fyra lagskolorna en gemensam syn i följande frågor.
Män har i Sharia rätt att skaffa sig fyra hustrur och rätt att ha samlag med sina slavinnor. Koranen: An-Nisa'  [4:3]. Kvinnorna måste ha slöja och får inte dra uppmärksamhet till dolda behag inför främmande män. Koranen: An-Nur  [24:31]. Kvinnors juridiska rätt i vittnesmål och arv är hälften av mäns rätt. Quranen: Al-Baqarah 2:282 och An-nisa [4:176]. Ifråga om sexuella relationer mellan män och kvinnor har mannen rätt att tvinga till sig sex genom att använda våld mot sin hustru. Koranen An-nisa [4:34]. Därför finns inte något som heter våldtäkt inom äktenskapet i islam.

I fråga om homosexualitet har Koranen ett absolut förbud mot homosexualitet, Koranen, Al-A'raf (7:80-86). Alla de fyra skolorna förbjuder gemensamt homosexualitet och betraktar det som en av de högsta synderna och det ska bestraffas. De har dock olika syn på hur det ska bestraffas. Enligt Hanafi ska den som är skyldig till homosexualitet straffas men inte dödas första gången, men om personen förklaras skyldig igen, ska denna person straffas med döden. Enligt hanbali– och maliki–skolorna straffas den som förklaras skyldig, till döden. Shafiskolan straffar den skyldige till homosexualitet till samma straff som för äktenskapsbrott, dvs till döden om man är gift eller piskan om man är ogift.

Den arabiska våren leder till mer upplysning bland muslimer om demokrati och mänskliga rättigheter och fler muslimer blir delaktiga i det politiska livet. De extrema islamisterna hindrar muslimerna att kräva sina rättigheter genom att förvandla dem till en politisk lobby som syftar till att förverkliga guds vilja genom alla tider. Detta görs genom att införa Sharia vilket står i Koranen och profetens tradition. En ny liberal muslimsk inriktning håller nu på att formas. Här bortser man från profetens gamla tradition och använder istället mänskliga rättigheter och demokrati som utgångspunkt.

Den tidigare ordföranden för Islamiska förbundet, Mahmoud Aldebe, krävde i ett brev till riksdagspartierna år 2008, bland annat särlagstiftning för Sveriges muslimer enligt Sharia. Omar Mustafa, Mohammed Amin Kharraki (som skriver att de inte har något att dölja i sin värdegrund) och Abdiresak (moderat riksdagsman) sitter i toppskiktet på Islamiska förbundet. De vill arbeta politiskt i Sverige och detta uppmuntrar jag starkt. Dock, antingen får de följa de befintliga partiernas värdegrund eller starta egna partier med sina egna värdegrunder.

Jag frågar härmed Mohammed Amin Kharraki, Omar Mustafa och Abdiresak om de anser att de kan förena en sekulär jämställd värdegrund med doktriner från ahl al-suunnah wa al-jamaa. Jag blir mer än glad att få höra och studera deras teologiska förklaring.

Sameh Egyptson
Religionsforskare vid Lunds universitet

FAKTA

DEBATTÖREN: Sameh Egyptson är religionsforskare vid Lunds universitet.

DEBATTEN: Inlägget är ett svar på Mohammed Amin Kharrakis inlägg från den 24 januari.