Debatt

Bränderna inte hyss av busiga tonåringar

När Stockholms stadshus klubbade Järvalyftet 2007 var syftet att minska arbetslösheten, förbättra resultaten i skolan och rusta upp närmiljön norr om Stockholm.

Åtgärder behövs. I Husbygårdsskolan saknar 40 procent behörighet till gymnasiet, 38 procent 20-25–åringar i Husby har varken studier eller ett arbete. Medan 13 procent av unga nationellt säger att skadegörelse är vanligt i deras bostadsområde är samma siffra i Husby 57 procent.

Men Järvalyftet borde ifrågasatts i sin grundläggande problembeskrivning. Istället för att göra generella välfärdssatsningar, till exempel en klimatsmart renovering av regionens miljonprogram, valde politikerna att göra en enskild sådan på Järvafältet.

Svensk politik har länge etnifierat samhällproblem. Arbetsmarknad- eller utbildningsåtgärder i Rinkeby eller Husby är en del av Järvalyftet. När samma satsningar görs nationellt är de just arbetsmarknad- och utbildningspolitiska åtgärder.

I jämförelsen mellan förort och bruksort blir etnifieringen som tydligast. Hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och få livschanser är verklighet i båda. Men medan bruksorter ses som en del av den nationella politiska strategin isoleras förorter till människorna som bor i dem. Den höga arbetslösheten i bruksorten är ett nationellt samhällsproblem. I förorten beror det på att enskilda inte vill integreras.

Det är inte relationen till polisen som är avgörande för Husbys välmående. Det är social och ekonomisk jämlikhet. Hög arbetslöshet och sämre skolresultat bäddar för oro. I Husby tar den sig uttryck i brända bilar. I bruksorten genom röster på Sverigedemokraterna. Bilbränder är inte hyss av busiga tonåringar. Det är politiska reaktioner på ett samhälle som reducerat sitt ansvar. Bruksorten och förortens marginalisering är samma samhällsfara.

Sara Yazdanfar
GE OSS FEEDBACK
MEST LÄST