Låna ett par genusbrillor, Pär Ström

Pär Ström, vanligtvis debattör inom IT-frågor, har seglat in i jämställdhetsdebatten och hävdar att det finns ett förtryck av män, från kvinnornas sida. Och det finns det säkert, men varför blir det debatt kring detta? Ström är ju knuten till tankesmedjan Den Nya Välfärden och det han skriver är naturligtvis ett beställningsjobb.

När jag själv blev aktiv i jämställdhetsdebatten och tyckte att det hände en del positiva saker fick jag lära mig av Marie Trollvik, konsult på Women to The Top projektet, att ”systemet slår tillbaka när männen tycker att det gått för långt” och hon hade rätt. Ströms bok är en del av detta.

I min värld ute i arbetslivet ser jag en annan bild än Ström. När jag satte på mig ”genusglasögon” var det inte ett förtryck av män jag såg. Jag fick se och höra om kränkningar och trakasserier, på olika nivåer, på många företag. Flera kvinnor var så vana vid att bli trampade på att de inte längre reagerade, var ­inte ens medvetna om att det skedde. Flickor får lära sig tidigt att ”stå tillbaka”. Det arbetet görs i samarbete mellan hem, förskola, grundskola och i arbetsliv.

Bland många exempel var det för mig en överraskning att så många män anlitade eskortservice när de var på tjänsteresa. Ofta i skydd av att kunderna ville ha både det ena och det andra.

Och kanske är det därför som man inte vill släppa in kvinnor i toppen? Då skulle det ju finnas vittnen. Vi män vill ha en zon som är fri från spioner där bara vi bestämmer och kan göra vad vi vill.

I södra Sverige träffade jag en personaldirektör och en vd som ville arbeta mer med jämställdhetsfrågor och kompetens. Efter mötet berättar personal­direktören att ett problem företaget har ”vad gäller kvinnor” är när unga män följer med en äldre chef på ­affärsresa till Asien. Vissa chefer vill nämligen anlita eskortkvinnor eller gå på bordell och de unga männen vet inte hur de ska hantera situationen. Hänger de på så är de fast i mansnätet, hoppar de av så vet de något om sin chef. Så hur brukar de göra, frågade jag. Det varierar, sa personaldirektören, det varierar.

När jag träffar en hög chef (kvinna) på Sveriges Radio, så säger hon att man inte har några problem kring jämställdhet eller sexuella trakasserier där. Det var många år sedan man löste den typen av problem och det finns inte inom koncernen. Det är utmärkt tycker jag och samtidigt helt unikt i Sverige. Samtidigt hade ju systerbolaget SVT problem för några år sedan med ”den kände programledaren” som anklagades för att trakassera kvinnor på sin ­arbetsplats.

Men det är svårt att agera och reagera, tycker många chefer, det är ett känsligt ämne, och som en chef sa till mig vid ett fall av sexuella trakasserier, ”Har du sett hur hon är klädd”?

För ett år sedan delog jag i en affärsresa till Kina. En kväll spelade vi tärningsspel i VIP-rummet och vid 23-tiden kommer överraskningen. 20 stycken flickor på rad. Samtliga är i åldern 16 till 20 år och vi förväntas välja ut en eller två ”sällskapsdamer”. Flickorna stirrar stint i golvet och ser ut som de slavar de faktiskt är. Inga lyckliga horor i sikte.

Min affärspartner ber våra värdar att ta ut flickorna men vid 23:30 kommer det in 20 nya flick­or som anses vara ”snyggare”. Vi ser till att vi lämnar festen, en i taget, vi låtsas gå på toaletten och försvinner upp på hotellrummet. Och enda anledningen till att jag kan berätta detta är ju det faktum att vi avstod från att köpa en annan människa, annars hade jag naturligtvis låtit det stanna som en bra historia mellan oss grabbar.

Jag tror att vi lugnt kan utgå ifrån att det stora problemet fortfarande är mäns förtryck gentemot kvinnor, må det vara i Sverige eller på utlandsresor.