ÅSIKT

Våga tala om rasismens yttersta konsekvenser

Debattörerna: Folkmordet i Srebrenica var ett direkt resultat av nationalism

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Srebrenica.
Srebrenica.

I dag är det arton år sedan 8 000 bosniakiska män och pojkar avrättades enbart på grund av sin religiösa och etniska tillhörighet. Folkmordet i Srebrenica 1995 i östra Bosnien var ett direkt resultat av en nationalistisk och rasistisk politik, byggd kring övertygelsen om att människor är så olika att de inte kan leva tillsammans om de tillhör olika religioner eller har olika etnisk bakgrund.

I debatten om rasism och högerextrema partiers framgångar landar analysen ofta i att det handlar om okunskap och utanförskap. De som söker sig till rasistiska rörelser beskrivs som missnöjda människor som inte riktigt vet vad de ger sig in på. Det råder ingen tvekan om att faktorer som ekonomiska klyftor och låg utbildningsnivå kan leda till att högerextrema och nationalistiska partier når framgångar. Men rasism föds inte i ett missnöjesvakuum. Folkmord, hatpolitikens yttersta konsekvens, föranleds i regel av att den intellektuella och politiska eliten i ett land börjar verka för en politik utifrån nationalistiska idéer.

Folkmordet i Srebrenica 1995 var inte enbart resultatet av nationalistisk och antimuslimsk propaganda. Det möjliggjordes och var en del av ett medvetet politiskt projekt som påbörjades långt innan det på många sätt komplexa Balkankriget. Idén om att de etniska grupperna skulle hållas isär kom från intellektuella som redan under mitten av 1980-talet verkade för en politik där den egna nationens intressen sattes i fokus, på bekostnad av den historiska mångkulturen som präglat området. En politik och människosyn som Slobodan Milosevic och Radovan Karadzic kom att implementera genom etniska rensningar samt folkmord inför världens ögon.

En förutsättning för att detta ofattbara kunde ske var att de som hade makten accepterade nationalistiska och rasistiska tankegångar om vikten av etnisk och kulturell homogenitet samt absurda övertygelser om ”den egna” kulturens överlägsenhet.

När vi i dag den 11 juli manifesterar för att hedra dem som föll offer för folkmordet i Srebrenica gör vi det också genom att lyfta frågan om ett samhälle där människor kan leva tillsammans på lika villkor. Folkmordet i Srebrenica var en del i en attack mot det mångkulturella samhället. Det är därför inte konstigt att terroristen och massmördaren Anders Behring Breivik inspirerades av folkmordet samtidigt som många antimuslimska propagandister och politiker som vill framstå som rumsrena förringar eller till och med förnekar det.

Vi manifesterar också för att visa vår solidaritet och vårt stöd till de krafter i Bosnien-Hercegovina och resten av före detta Jugoslavien som i dag arbetar för försoning. Aktörer som insett att kampen mot nationalism bara kan ske genom öppenhet och en strävan efter ett land för alla, i stället för hämnd och revanschlusta. Att hitta likheter i stället för att hela tiden peka på vad som skiljer människor åt och att i sin tur bygga på det man har gemensamt. Av det arbetet har vi i Sverige mycket att lära.

När vi i dag säger ”Aldrig mer folkmord – minns Srebrenicas offer” säger vi också att vi måste prata mer om nationalismens och rasismens konsekvenser. Men vi säger också att lärdomarna från platser och länder där folkmord har skett genom historien visar tydligt att vi aldrig någonsin, någonstans, kan legitimera kollektivt skuldbeläggande, nationalistiska idéer och strävan efter etnisk och kulturell homogenitet. För i slutändan vet vi vad en sådan politik leder till.

Mona Sahlin

Alex Bengtsson

Haris Grabrovac

FAKTA

DEBATTÖRERNA: Mona Sahlin, 56, Nacka. Styrelseledamot, Stiftelsen Expo. Alex Bengtsson, 29, Frillesås. Vice vd, Stiftelsen Expo. Haris Grabovac, 26, Stockholm. Styrelseledamot, APU Network.

DEBATTEN: För 18 år sedan dödades systematiskt mer än 8 000 män och pojkar i staden Srebrenica i Östra Bosnien. Folkmordet genomfördes trots att FN hade förklarat staden som säker zon och att Nato-plan genomfört bombningar mot de bosnienserbiska styrkorna. Folkmord är nationalismens och rasismens yttersta konsekvens, skriver dagens debattörer.