ÅSIKT

Gammaldags kontrollregler hotar ungdomars fritid och mötesplatser

Spelorganisationer: I stället för att få stöd krävs platser dit ungdomar utan egna datorer går på straffavgifter.

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
-
Foto: David Bergström
-

En tredjedel av alla ungdomar i Sverige spelar dataspel varje dag, vilket gör det till det tveklöst största och viktigaste fritidsintresset för barn och unga. Samtidigt är det en aktivitet som alltför ofta inte tas på allvar eller får det stöd eller ens acceptans som andra fritidsintressen får.

Men inte bara det. I Sverige kräver staten via Lotteriinspektionen ut pengar från mötesplatser där det finns datorer. Anledningen är en lag från 1982.

1982 fanns inget som liknar dagens datorspel. Då stiftades en lag som reglerade tillstånds- och tillsynsavgifter för ”automatspel”, det vill säga i första hand flipperspel, arkadspel och  myntautomater. Denna mer än 30 år gamla lagstiftning ska efter ett märkligt regeringsbeslut förra hösten reglera spel på datorer för allmänheten, det vill säga LAN-hallar, internetcaféer och alla andra öppna mötesplatser för unga. På dessa platser träffas spelare istället för att sitta hemma och spela. Dessutom är det hit de ungdomar som inte annars har tillgång till spel, datorer eller bredband går.

Lotteriinspektionen, den myndighet som ska ta in avgifterna, tycks själva blivit tagna på sängen över denna arbetsuppgift. Det handlar inte om lotteri, spel eller dobbel, utan om hundratusentals ungdomars fritid. Och den som vill tillgängliggöra mötesplatser för dataspelande ska alltså numera ansöka om tillstånd.

Trots rubriken till Lotteriinspektionens eget förtydligande ”Barn och ungdomar ska ha justa miljöer” så verkar det enda som tillståndet syftar till vara att ta ut en tillståndsavgift. Spelhallen Inferno Online i Stockholm ska för sina 26 datorer betala 35 000 kronor, och med de marginaler som öppen dataverksamhet har så säkrar man inga ”justa miljöer” utan tvärtom – man motverkar dem.

E-sporten och dataspelandet har länge levt i ett slags limbo där det varken klassas som sport eller kultur. E-sport och dataspelande kan därmed inte ta del av fördelar som idrottsföreningar har. Det ses heller inte som kultur så man kan inte få fördelarna av sänkt moms på evenemang. Tvärtom hamnar E-sporten nu i ännu ett gränsland där det är en tävling som ska beskattas som sådan samtidigt som speldatorer ska klassas som förströelsespel och därmed ska pengar betalas till Lotteriinspektionen.

Att regeringen ger en myndighet direktiv att tillämpa en lag på nätverksspelande som tillkom nästan tio år innan Internet uppfanns är väldigt, väldigt märkligt. Skulle någon annan ungdomsaktivitet ens komma i närheten av något liknande utan att det blev debatt?

Tillståndsavgift för att tillhandahålla musikinstrument eller basketkorgar?

Avslutningsvis ska vi vara tydliga med att detta inlägg inte är riktat mot Lotteriinspektionen. De följer ju bara de regler och lagar som regering och riksdag sätter upp. I sitt förtydligande med anledning av den uppkomna situationen hänvisar man tvärtom till att man själva föreslagit att det skulle räcka med en anmälan, och alltså inte krav på tillstånd, för de aktuella spelen.

Det är dock minst sagt hög tid att se över en lagstiftning från 1982 som ska reglera dataspelande, och regeringen borde snarast se över tillämpningen av lagen i väntan på att riksdagen stiftar moderna lagar för en modern och framtida folkrörelse, dataspelande.

Magnus Jonsson, ordförande, Svenska E-sportföreningen

Marianne Högmark, kulturansvarig, ABF:s förbundsexpedition

Rebecka Prentell, förbundsordförande,Sverok

André Andersson, förbundsordförande, Goodgame