ÅSIKT

Sexualpolitik är mer än bara hårdare straff

RFSU: Miljöpartiet och Vänsterpartiet sämst när det gäller lust

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Kristina Ljungros
Kristina Ljungros

Under våren har RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, granskat de politiska partierna och deras politik för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. I denna granskning har vi tittat på frågor som rör vård, familjepolitik, skola och mycket annat som hör till ämnet.

Under granskningen kunde vi se att det finns mycket ogjort och därför beslöt vi oss för att under Almedalsveckan hålla politiska sexualupplysningssamtal. Även efter dessa samtal kan vi se att kunskapsluckorna är stora. Vi fick också möjlighet att testa partiföreträdarnas faktiska kunskaper när det gäller sexualkunskap och det kan konstateras att det i alla partier finns mer att önska när det gäller dessa. För oss är det självklart att alla ska kunna bli godkända i ett så viktigt ämne som detta och vi har därför en plan för hur det ska gå till.

Kunskap är grundläggande för att kunna fatta politiska beslut. Vi anser att detta gäller särskilt i familjepolitiken, äldrepolitiken, utrikespolitiken och skolpolitiken. Kunskaper om hur kroppen fungerar är viktigt för att kunna förebygga sexuellt överförbara sjukdomar och för frågor kring reproduktion. Det finns pengar att spara - men framför allt finns folkhälsovinster för hela samhället.

En tydlig trend hos partierna är bristen på lustperspektiv. Det är viktigt att det finns lagar som motverkar att människor utnyttjas och som finns till hands när brott begås, där är partierna tydliga och bra. Men sexualitet är också en källa till glädje.

RFSU har uppmanat alla partier under sommarens sexualupplysningssamtal att bejaka lusten i politiken. Till exempel genom att se till att det finns relevant kunskap kring dessa frågor i vården, i skolan och i samhället i övrigt. Denna uppmaning riktar sig inte minst till Folkpartiet som har ansvar för regeringens utbildningspolitik och Kristdemokraterna som har ansvar för preventionsarbetet.

RFSU anser att frågor kring sex och sexualitet ska vara obligatoriska i fler utbildningar än i dag.

När det gäller familjepolitiken behöver bland andra Centerpartiet lära mer. Det hårda motståndet när det gäller en utredning av möjligheten till fler vårdnadshavare är ett talande exempel. Att Kristdemokraterna behöver jobba med normkritik är också tydligt.

RFSU uppmanar både Vänsterpartiet och Miljöpartiet som säger sig besitta en normkritisk hållning att oftare och mer högljutt lyfta frågan och göra ord till handling. De två senare partierna fick också sämst betyg när det gäller ovan nämnda lustperspektiv.

En av moderaternas hemläxor är att se till att göra utländska kvinnors rätt till abort mer tillgänglig. Denna möjlighet bör synliggöras via hemsidor och ambassader men också genom att pengar avsätts för att göra det ekonomiskt möjligt för kvinnor från exempelvis Polen att komma till Sverige för vård. Socialdemokraterna som är med och styr många landsting behöver arbeta mer med frågan om jämlik vård. Olika regler för insemination, kostnader för preventivmedel mm beroende var i landet man bor är inte acceptabelt. Ovanstående är så klart bara exempel på brister hos partierna.

Nästa år är det val till Europaparlamentet, Riksdagen, landsting och kommuner. Vi kommer att upprätta åtgärdsprogram och erbjuda stödundervisning till partierna. Ingen ska behöva gå in i valet utan att ha klarat minst godkänt i Sexuell- och reproduktiv hälsa och rättigheter. Vill något parti nå ännu längre ska vi göra vårt bästa för att hjälpa till med detta.

Kristina Ljungros

FAKTA

DEBATTÖREN: Kristina Ljungros, 33, Stockholm. Förbundsordförande för RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning.

DEBATTEN: Sexualpolitik handlar bland annat om att unga ska få utforska sin sexualitet och att äldre par ska få bo tillsammans på äldreboende och då få respekt för sitt samliv. RFSU skriver i sin debattartikel att alla riksdagspartierna fokuserar på att bestraffa och glömmer att sexualitet är en källa till glädje.