Ta strålningen från masterna på allvar

Under de senaste fem åren har mobiltelefonen blivit var mans egendom. En grupp som ringer mycket är ungdomar. En annan är yrkeskategorier som behöver mobiltelefon i arbetet, till exempel poliser, hemvårdspersonal och försäljare.

De flesta litar på den myndighet som ska värna medborgarnas intressen i frågor som rör mobilstrålning, Statens Strålskyddsinstitut (SSI). Denna förvissning förstärks av att kommun och stat går i god för SSI:s kompetens.

Mot bakgrund av den mängd forskningsrapporter som beskriver mobilstrålningens negativa effekter på djur och celler finns det anledning att ifrågasätta SSI.

Bland annat har det visats att mobilstrålning i samma styrka som vanliga telefonsamtal skadar hjärnceller hos råttor. Även kognitiva förändringar har studerats på försöksdjur, såsom försämrat närminne, koncentrationssvårigheter och sömnproblem.

Nu senast visar en holländsk studie att strålning från 3G-master gav testpersoner bland annat huvudvärk och yrsel. Undersökningen som gjordes var så kallat dubbelblind – varken testpersonerna eller forskarna visste när basstationen var påslagen. Ändå fick testpersonerna ett flertal symptom.

Därför är jag motståndare till att man exponerar hela populationen, dygnet runt med mikrovågor som i experiment visats ge allvarliga skador vid exponeringsnivåer på 100 000 gånger under dagens rekommendationsvärde, samtidigt som den (sedan 1999) nya miljöbalken säger att "när man inte har full kunskap om ofarlighet, då skall alltid en försiktighetsprincip råda".

SSI menar att man med dagens kunskap inte behöver använda försiktighetsprincipen. Miljöbalken gör inga sådana undantag. tv-programmet "Uppdrag granskning" visade i våras med skrämmande tydlighet att SSI inte har den kunskap om ofarlighet man vill påskina och på vars grund man ställer försiktighetsprincipen åt sidan.

Olika forskare världen över har påvisat att mikrovågor ger allvarliga effekter på celler samt påverkar hälsan negativt. Ändå tillåts vi inte att välja om vi vill bli utsatta för strålning. Strålningen går genom glas och betong, den absorberas i mänskliga vävnader, skadar DNA, kan förändra våra könsceller (vilket skulle kunna äventyra framtida generationer) och kan ge cancer senare i livet. Särskilt allvarligt känns det med tanke på våra barn när man läser om mikrovågsstrålningens koppling till allergier, sämre närminne, koncentrationssvårigheter och nervcellsskador. Tyvärr kan listan göras lång.

Värt att notera är att SSI gör en annan tolkning av farorna med GSM/3G än motsvarande myndigheter i bland annat Norge, Frankrike och England. I dessa länder uppmanas föräldrar att se till att barn och ungdomar nyttjar mobiltelefonin endast i undantagsfall.

Jag är trött på missvisande argument som ”det finns tusentals rapporter som visar ofarlighet”. Jag är trött på att höra ”man kan inte ta hänsyn till enskilda forskningsresultat”. Jag är trött på bortförklaringar som ”det finns inte konsensus i forskarkåren om att det är vetenskapligt bevisat”. Jag är trött på att läsa att forskare som påvisar allvarlig skada från mikrovågor ”inte är trovärdiga”.

Det är häpnadsväckande att SSI underkänner vetenskapliga tidskrifters granskning av därefter publicerade forskningsrapporter.

Inom den vetenskapliga världen är det ju på detta sätt forskningsresultat ges godkännande. Menar SSI att detta förfaringssätt är fel!?

Då måste de ju, rapport för rapport, visa på vilket sätt de anser dessa publicerade resultat vara felaktiga. Jag förutsätter att SSI gör detta och lägger fram de ”bevis” som utgör deras beslutsunderlag för att förbigå miljöbalkens försiktighetsprincip. De slutsatser SSI drar ur tillgänglig kunskap om mobilstrålning är anmärkningsvärda.

Att SSI kategoriskt förringar rapporter om mobilstrålningens hälsorisker väcker frågan om SSI står fritt från politiska och kommersiella intressen i frågan om GSM/3G. Har SSI kompetens? Skyddar SSI verkligen allmänhetens intressen?

Jag kräver därför nu:

 att miljöminister Lena Sommestad offentligt gör klart att SSI:s enda funktion är att värna allmänheten.

 att miljöministern klargör att SSI:s myndighetsfunktion står över företagens och riksdagens/regeringens ambitioner i frågan om GSM/3G och liknande projekt.

 att miljöministern bildar en opartisk referensgrupp som förbehållslöst får ta del av, samt offentliggöra, de resonemang och överväganden som sker inom SSI:s vetenskapliga råd.