ÅSIKT

Heroinet kunde ha tagit även mitt liv

Christina, fd missbrukare: Vi kan rädda fler - om viljan finns

Tända ljus och blommor utanför avlidne skådespelaren Philip Seymour Hoffmans lägenhet i New York. Han dog av en misstänkt överdos.
Tända ljus och blommor utanför avlidne skådespelaren Philip Seymour Hoffmans lägenhet i New York. Han dog av en misstänkt överdos.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Skådespelaren Philip Seymour Hoffman är död och jag borde ha gått samma öde till mötes. I Sverige dör en heroinist före sin 40-årsdag – jag är 55 år, och hoppas få leva länge till.

För mig är heroinet historia och det är möjligt tack vare den metadonbehandling jag inledde i januari 2005. Innan dess gick mitt liv ut på att fixa heroin, eller pengar till heroin. Jag bodde då i en husvagn.

Idag leder jag den största lokalföreningen i Svenska Brukarföreningen. Vi har 1500 medlemmar. Jag har en lägenhet, ett viktigt arbete, två små hundar, vänner och familj. Allt tack vare metadonet, som gett mig mitt liv tillbaka.

I mitt arbete är döden hela tiden närvarande. Vänner, medarbetare och besökare går bort, fast de egentligen borde ha hela livet framför sig. Det är sällan det når tidningarnas löpsedlar. Ändå kunde vi kraftigt reducera dessa onödiga överdoser med snabba, billiga åtgärder, om bara viljan fanns.

Vetenskaplig evidens säger att underhållsbehandling med metadon eller buprenorfin räddar liv. Ändå förs det kampanjer som syftar till att misstänkliggöra behandlingsformen till förmån för ideologiskt färgade, läkemedelsfria alternativ.

Men det finns en grupp människor som inte kan, eller vill, sluta använda narkotika. Hur ska vi hjälpa dem där de befinner sig?

Ingen har ännu dött av en överdos i ett så kallat konsumtionsrum, det vill säga mottagningar där det finns utbildad personal, där man kan få rena sprutor och ta drogen under övervakning,

I Danmark räddades över 100 människor som överdoserat tillbaka till livet förra året i sådana konsumtionsrum. I Sverige hade vi däremot ett svart år 2013, med fler döda narkomaner än på väldigt länge.

Vi borde också här införa konsumtionsrum och distribution av motgiftet Naloxon. Jag vet att det skulle rädda många av de vänner och medlemmar som fortfarande är i livet.

Seymour Hoffman dog för att han var ensam då han tog sitt heroin. I ett samhälle som är helt fokuserat på att straffa och lagföra, blir droger dyra och människor väljer att använda dem på egen hand.

Kriminaliseringen av det egna bruket måste därför bort, och vi måste börja närma oss människor i problematiskt bruk utan att moralisera och stigmatisera. Signalpolitikens nota betalas idag med döda narkomaner.

Jag vill inte tänka på hur många begravningar jag varit på de senaste åren, men de är alltför många, och jag tror inte jag orkar gå på ännu en. Fem av mina medarbetare, alla mellan 24 och 46 år gamla, har gått bort under de sju år som jag har jobbat i Brukarföreningen.

Jag arbetar där för att göra skillnad, och utav solidaritet med alla som befinner sig i samma situation som jag befann mig i för 10 år sedan. Med att stärka vår bestämmanderätt och våra röster, precis som andra minoriteter så framgångsrikt gjort under åren.

Att inte kasta ut någon, säga upp vänskapen, avskeda, vräka, stöta ifrån sig eller vända bort blicken. Det enda som händer är att människan som man bryr sig om hamnar längre bort. Bort från hjälp och bort från ett bra liv. Som mitt.

Låt oss samarbeta för en nolltolerans mot narkotikadöd.

Christina Paulsrud

Ordförande i Stockholm Brukarförening