Ge klämda hjärtan lite utrymme

Marianne lever ett typiskt sandwich-liv med en man som går sjukskriven, en gammal mamma som börjar bli förvirrad, barnbarn och en dotter som är på väg att skiljas. Älskade mor, barn och barnbarn! Alla behöver de Mariannes omsorger. Och Marianne gör allt för att hålla ihop familj och hem, samtidigt som hon själv har ett krävande arbete.

Utan alla dessa kvinnor som ger av sin kärlek och omsorg till sina närmaste skulle vårt samhälle snart braka ihop. Det här är kvinnor som följer sitt hjärta och gör fantastiska insatser, men till priset av en sämre hälsa. Många går på knäna och ibland händer det att hjärtan går sönder.

Kvinnor är mer sjuka än män. Att skillnaden i medellivslängd mellan kvinnor och män minskar är inte heller konstigt. Anna, 90 år, har levt ett helt annat liv än dagens dubbelarbetande kvinnor. För när kvinnor har tagit steget ut på arbetsmarknaden har männen inte tagit samma kliv in i hemmen. Vår moderna livsstil leder istället till att många kvinnor får stressjukdomar och att allt fler söker för psykiska besvär. Hela 26 procent av kvinnorna och 16 procent av männen upplever ångest, oro och ängslan. Och de unga kvinnorna mår sämst.

Så här får det inte fortsätta. Frågan är vad vi gör åt det. Visst måste männen ta sin del av ansvaret. Men under tiden som vi jobbar med attitydförändringar riskerar vi att många fler kvinnor drabbas av utmattning och sjukskrivningar. Det priset är inte vi beredda att betala.

Så låt oss ta genvägar till jämställdhet.

Ett jämställt samhälle ställer krav på våra välfärdstjänster. En stor del av den offentliga sektorn är organiserad på samma sätt som när den en gång byggdes upp. Här har fabrikernas löpande bands-princip varit ledstjärna för hur den offfentliga välfärden formats. Men nu lever vi på 2 000-talet. Nu behövs en välfärd som inte bara är producerad av kvinnor utan för kvinnors behov. Att kvinnor yrkesarbetar och tar lika stor del av försörjningsansvaret som männen ställer helt nya krav på samhällets service.

Varför ska barnet som gråter varje gång du lämnar det på dagis inte få en omsorg där både du och barnet kan känna trygghet?

Varför är det du som måste släpa dig upp ur sjuksängen till akutens väntrum i stället för att  läkaren kommer hem till dig?

Varför ska musiklärarinnan som brinner för rock och elgitarrer inte få starta sin egen musikskola?

Varför ska din gamla mamma som i dag möter 17 olika personer i hemtjänsten inte kunna få en omsorg där hon möter ett välkänt ansikte, ett ansikte som hon längtat efter?

Och varför ska den sjuksköterska som springer benen av sig i sjukvårdens labyrinter inte få ta över och driva sin egen verksamhet och utveckla både sig själv och välfärden?

Efter mindre än ett år är det tusentals barnfamiljer och äldre som får hjälp av hushållsnära tjänster. Dessa tjänster har blivit en succé och en symbol för en förnyad välfärd. Vi ser det som en hälsoreform. För om man inte behöver splittra sin tid mellan att göra karriär och ta hand om hemmet blir bördan lättare för många dubbelarbetande kvinnor.

Det här är bara början på vad tjänstesektorn kommer att erbjuda för att underlätta människors vardag. Vi ser en framtidsbransch som växer så det knakar.

Den gemensamma offentliga sektorn måste samtidigt bli mer lyhörd och flexibel och ta hänsyn till människors olika önskningar och behov. Nu måste politikerna i alla kommuner och landsting visa färg. Antingen fortsätter man som förut och skapar en lösning för alla eller så tillåter man alla de idéer som finns både bland personal, kunder och patienter att bli verklighet. Den som kan välja sina egna skräddarsydda lösningar blir också lugnare och säkrare i sin vardag.

Det är dags för en förändring. En förändring som lyssnar på människor. Där ingen blir klämd. Som innebär att vi kan göra våra egna val. Som gör oss hela.

Vi vet hur verkligheten ser ut. Nu är det dags för alla oss politiker på nationell, regional och kommunal nivå att gå från ord till handling.

Alla hjärtan är lika viktiga.