ÅSIKT

Jag är inte född här men det är mitt hem

Rossana Dinamarca: Även vi utlandsfödda måste släppas fram till makten

Rossana Dinamarca, 40, Trollhättan. Riksdagsledamot och vice ordförande i Vänsterpartiet.
Foto: Carolina Byrmo
Rossana Dinamarca, 40, Trollhättan. Riksdagsledamot och vice ordförande i Vänsterpartiet.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Nyligen presenterade Centrum mot rasism en granskning av hur det ser ut på de yttersta maktpositionerna i det som utgör grundbulten i vår demokrati - de tre statsmakterna: politiken, domstolarna och medier. Av 86 personer som innehar en sådan position var endast tre födda utomlands. Alla tre inom politiken. En av dem är jag.



Jag ska inte påstå att det varit enkelt att nå den positionen, men jag inser att det varit lättare för mig än många andra. Jag kom till Sverige från Chile som åttamånaders bebis, jag växte upp i ett helt nytt miljonprogramsområde i Trollhättan. Mina föräldrar fick jobb på Saab efter fyra månader i Sverige. Vi var ett exotiskt inslag i bostadsområdet och bland grannarna. Jag var den enda i min klass som var född i ett annat land.



Jag minns ett kvartssamtal i mellanstadiet då min lärare lite generat sa att hon var skyldig att erbjuda mig extra svenska eftersom jag var invandrad, men jag var bland de bästa i klassen så det behövde jag ju inte, sa hon.



En annan händelse jag minns är när vi en rast på högstadiet satt vid en av bänkarna vid skåpen. Några tjejer som var nya på skolan passerade. Dom var från Rumänien. Några av mina klasskompisar säger ”svartskallar” när de går förbi. Sen tittar de på mig: ”Du fattar la att vi inte menar dig? Du är ju som oss.”


Jag blev stolt då. Jag var svensk, inte svartskalle. Det var då och jag var fjorton. När jag tänker på det nu mår jag lite illa.



I politiken har jag också fått slängar av samma slev. På en valkonferens, innan jag var aktuell för riksdagen på riktigt, blev det diskussion om mitt namn. Vi hade för första gången på länge läge att få in två personer från vårt distrikt. Valet före hade jag kandiderat på andra plats, men nu hade jag flyttats ner till tredje och icke-valbar plats. En äldre man förklarade hur han såg på det:
 ”Du är ju inte riktigt svensk. Du har ett annat temperament.”



När medier hörde av sig var det mer regel än undantag att de sa att de behövde en ung invandrartjej. Jag var bara glad för att få vara med i tv. Det var först när jag blev vald till riksdagen som jag började reflektera över hur jag användes och hur andra såg på mig.

Då gick  jag 

in med en medveten strategi. Jag var trött på att invandrade personer var begränsade till sånt som ansågs beröra oss – flyktingpolitik, integration och utrikespolitik. Så jag bestämde mig för att inte jobba med de frågorna. Jag är en del av det här samhället och även om jag inte är född här så är det här jag kallar hemma. Jag berörs av samma saker som alla andra som bor här: skolan, tågen, bostäder, föräldrapenningen… Och vi bär alla ansvar för integrationen och en human flyktingpolitik, inte bara de som ger vid handen att vara födda någon annanstans. Det ville jag visa genom att tacka nej till uppdrag inom de områdena.

Vart vill jag komma med allt det här? Jo, strukturell rasism handlar inte om att det måste vara medvetet rasistiskt utan att det är just strukturer som finns och föreställningar som finns rotade mer eller mindre djupt. När vi är omedvetna agerar vi efter det strukturer vi lärt oss, precis som det är när det gäller våra föreställningar om vad pojkar och flickor är.



Jag är inte och kommer aldrig att vara representant för alla invandrade, nej inte heller för alla chilenare eller svenskar. Men jag vill att makten – den politiska, dömande och granskande – ska fördelas på ett sätt rättvist sätt. Där jag, Jessica Polfjärd (M) och Yvonne Ruwaida (MP) inte är de enda av 1,5 miljoner utrikesfödda på de yttersta maktpositionerna.



Rossana Dinamarca

FAKTA

DEBATTÖREN

Rossana Dinamarca, 40, Trollhättan. Riksdagsledamot för Vänsterpartiet.

DEBATTEN

Förra veckan presenterade Centrum mot rasism en undersökning som visade att i Sveriges yttersta maktelit finns tre personer som inte är födda i Sverige. En av dem är dagens debattör, som här skriver om hur hon agerat.