Därför ska slöjan bort från skolan

Sedan oktober i fjol kan svenska skolor av pedagogiska skäl förbjuda elever att bära burka eller nikab – alltså en slöja som täcker hela kroppen förutom ögonen. För snart ett år sedan blev det förbjudet att använda ansiktsslöja på gymnasieskolor i Amsterdam. Likaså det holländska förbudet infördes med motiveringen att övertäckta ansikten försvårar kommunikationen i klassrummen. I Frankrike har slöjdebatten genomsyrat inrikespolitiken till den grad att den har lett till att ett slöjförbud i skolorna har förutskickats av den franska regeringen. Även i Turkiet har en liknande diskussion pågått alltsedan landet sekulariserades successivt under 1920-talet.

Jag har länge varit för den traditionella muslimska slöjan och menat att den har en självklar plats i den svenska skolan och i det här avseendet alltid hänvisat till religionsfriheten.

För mig är emellertid burkan långt ifrån en religiös symbol och jag tvivlar numera till och med på den traditionella slöjans religiösa betydelse. Till skillnad från tidigare uppfattar jag inte i dag ett slöjförbud i skolan som ett tecken på islamofobi.

Det finns många olika åsikter om vad den muslimska slöjan symboliserar. För somliga muslimska kvinnor är det självklart att använda slöja medan det för andra inte är det. Vissa muslimer hävdar att slöjan enbart är en religiös symbol medan jag personligen anser att den även utgör en symbol för det politiska islam. Då varje muslim har sin egen tolkning av islam har detta resulterat i en sådan komplexitet att slöjan används av alla tänkbara anledningar, i extrema fall som ett vapen att hålla kvinnan nere och i andra situationer som ett medel att bryta med kvinnoförnedrande traditioner.

Koranen föreskriver inte slöjan men nämner likväl att kvinnan bör klä sig anständigt. Slöjan ska beskydda hennes värdighet. En kvinna bör inte exponera sin kropp och bli dömd efter hur hon ser ut utan i stället bli respekterad för sin personlighet. Detta synsätt har resulterat i att en beslöjad kvinna i ett strikt muslimskt land inte får någon större uppmärksamhet då hon inte är ensam om att använda slöja. Men faktum är att en muslimsk kvinna som går klädd på samma sätt i Sverige eller i något annat icke-muslimskt land väcker mångas intressen för just hur hon ser ut. Så när en beslöjad muslimsk kvinna som lever i exempelvis Sverige eller Frankrike menar att hon inte vill bli sedd som objekt utan som människa faller hennes argument direkt. I ett samhälle där majoriteten av kvinnorna inte använder slöja, kommer den beslöjade kvinnan, vare sig hon vill det eller inte, att vara i mångas blickfång och risken är därför stor för att hon döms efter just sitt utseende.

Efter många samtal och diskussioner med mina turkiska släktingar och bekanta genom åren har jag förstått att en stor anledning till att de har valt att bära slöja är för att de lever i Sverige. Detta har fått mig att fundera på om de över huvud taget hade använt slöja om de hade stannat kvar i Turkiet. Slöjan har följaktligen blivit ett sätt för dem att skydda och markera deras värderingar i stället för att den ska stå som symbol för deras tro.

Självfallet ska den svenska skolan återspegla samhällets kulturella och religiösa mångfald, men då det talas om religionsfrihet i skolan väljer man intressant nog att nästan enbart belysa troende elevers utsatthet för fördomar och diskriminering. Elever utan någon som helst trosuppfattning kommer sällan till tals i den här frågan. Det är viktigt att komma ihåg att religionsfriheten innebär att varje individ har rätt att tillhöra eller att inte tillhöra ett trossamfund. I skolsammanhang betyder detta att om elever har rätt till att fritt få skylta med sin religion så bör även elever utan någon som helst trosuppfattning ha rätt till att slippa religiösa inslag i skolans vardag.

I samband med mitt betvivlande av slöjans betydelse och förekomst bland skolflickor vill jag dessutom ifrågasätta all form av ofrivillig religiös påverkan i den svenska skolan. Varför har så många skolor än i dag skolavslutningar med prästtal i kyrkan? I en debatt som denna räcker det inte längre med att hänvisa till traditioner. Elevernas religiösa bakgrund är inte lika homogen som tidigare och av just den orsaken bör den svenska skolan tänka på att ordna skolavslutningar i icke-religiösa samlingslokaler.

Att fortsätta samla elever i kyrkan vid terminsavslutningar bara för att det anses vara stämningsfullt där tolkar jag som respektlöst mot elever som faktiskt är troende. Inför skolstarten nästa vecka finns det därför en särskilt stor anledning till att ta sig en funderare på vilket sätt elevens rätt till religionsfrihet inte kränks i den svenska skolan.