ÅSIKT

Nej, det är inte synd om er smala

Debattören: Som tjock blir jag påmind om att jag bryter mot normerna varje dag

Visst påverkar även smala människor av idealen. Men som tjock får man ständigt höra att det är fel på ens kropp, menar debattören.
Visst påverkar även smala människor av idealen. Men som tjock får man ständigt höra att det är fel på ens kropp, menar debattören.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Jag har varit tjock i hela mitt liv, förutom en kort period av självsvält under tonåren som påhejades av både sjuksyster, vänner och familj. Hela mitt liv är färgat av det faktum att jag är tjock.

Redan på dagis fick jag veta att det var något fel på min kropp och i högstadiet visste jag att ingen någonsin skulle kunna älska mig. I vuxen ålder har jag bloggat och varit med och startat en onlinetidning om plus size-mode och kroppsacceptans.

Som tjock blir du påmind om att du inte tillhör normen varje dag.

I klädaffärer, på flygplan, jobbintervjuer, under läkarbesök eller när du äter lunch ute och någon kommer förbi och ger dig en ovälkommen kommentar om din mat.

I helgen startades hashtaggarna #smalaförtrycker och #tjockverklighet på mikrobloggen twitter, med målet att tjocka skulle kunna berätta om sådana erfarenheter.

Snart var debatten igång - där smala menade att det var lika jobbigt att vara smal, om inte jobbigare.

Bland annat kunde vi se smala feminister - som vanligtvis blir mycket upprörda när män vill ha uppmärksamhet i kvinnofrågor - nu själva kräva uppmärksamhet i frågor som rör tjocka. Flera smala menade att de inte kunde förtrycka tjocka, eftersom de också är påverkade av normer, och att fettfobi egentligen handlade om kvinnohat.

Men även om vi alla är påverkade av smalhetsidealen, så påverkar dessa ideal tjocka och smala människor på olika sätt. Att säga att fettfobi skulle vara en underkategori till kvinnohat är till exempel direkt felaktigt.

Fettfobi påverkar kvinnor såväl som män, och genom att baka in det i kvinnohatet osynliggör man bara många utsatta.

På samma sätt som vi kvinnor också upprätthåller och medverkar i kvinnohatet, kan vi tjocka vara fettfobiska, på grund av att vi internaliserat de här idéerna. Men det är ändå den smala som är förtryckaren i strukturen, på grund av att det är ett privilegium att vara smal. Precis som det är ett privliegium att vara man, även om man lider av patriarkatets snäva könsroller.

Samhället är uppbyggt efter en smal kropp, både i allmänna såväl som i kommersiella utrymmen. Smala får bättre vård, har lättare att få anställning och blir automatiskt sedda som bättre människor - driftig, intelligent, åtråvärd är några egenskaper som smala tillskrivs tack vare sina kroppar.

Smala är ofta livrädda för att bli tjocka. De vet nämligen hur överviktiga behandlas, och tänker ofta själva på samma sätt som exempelvis rika kan göra om fattiga.

"De tär på vårt välfärdssystem", "de är lata", de försöker inte tillräckligt mycket", "om de bara jobbade hårdare".

Retoriken är densamma och denna rädsla för att röra sig över till den andra sidan borde klargöra vem det är som vinner på smalnormen. Även om vi alla är förlorare gällande normer och ideal.

Det är jobbigt att inse sitt eget privilegium. Men vi måste göra detta, för att på något sätt kunna påverka och förändra de strukturer som finns. Så nästa gång en tjock person berättar om något som denne upplevt i egenskap av att vara överviktig: var tyst och lyssna.

Ann-Charlotte Måned
 

FAKTA

DEBATTÖREN

Ann-Charlotte Måned, 28, Stockholm. Jobbar som personlig assistent. Är medredaktör och skribent på onlinetidskriften Fett Magazine.

DEBATTEN

Är det lika jobbigt med idealen för smala människor som för tjocka? Ja, menade en del i en debatt på twitter under taggen #smalaförtrycker.

Nej, menar debattören - för som tjock påminns man varje dag om att man bryter mot normerna.