Debatt

Dags att begränsa rätten att strejka

FOLKPARTIET: Fackets kraftiga tilltag är inte rimliga och står inte i proportion till konflikten

Lagom till midsommar kan pendeltågstrafiken i Stockholmsregionen helt stå still. Fackförbundet Seko har bestämt att dra in Stockholms pendeltåg i den skånska tågkonflikten. Det nya strejkvarslet börjar gälla från 20 juni och omfattar även krösatågs regionala trafik i Småland och Veolias tågtrafik i hela landet. Ingen vet hur långvarig strejken blir. Om hotet blir allvar kan tiotusentals människor inte ta sig till jobbet eller få ihop vardagspusslet.

I en annan del av landet lägger elektrikerna på ett stormarknadsbygge i Tanumshede nu ner arbetet. Tanum Shoppingcenter vid E6 är tänkt att stå klart i november 2014, men eftersom elektrikerna sympatistrejker kan det bli svårt. Även här är bakgrunden tågkonflikten i Skåne, som handlar om att tåganställda inte är nöjda med de arbetstider som erbjuds i Skåne.

Frågan man måste ställa sig är om fackets kraftiga tilltag är rimliga och står i proportion till konflikten. Tågpersonalens villkor i Skåne är en viktig fråga, men ska den verkligen kunna lamslå stora delar av landet och stänga ner verksamheter som över huvud taget inte har med tågtrafik att göra?

Frågan är inte ny. För drygt femton år sedan överlämnade utredaren Svante Öberg ett förslag till dåvarande arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (S) just om att införa ett proportionalitetskrav för fackens stridsåtgärder på arbetsmarknaden. Han menade att det behövdes en bättre balans mellan fackföreningar och arbetsgivare i konfliktsituationer och ville därför begränsa möjligheterna till konfliktåtgärder som kostar lite för den ena parten men får stora konsekvenser för motparten eller tredje man. Förslaget lades dock i papperskorgen.

Den pågående tågkonflikten gör att frågan om proportionalitet i fackens åtgärder återigen är aktuell. Utan att ta ställning till de enskilda strejkhoten anser jag att tågkonflikten visar på de problem som Socialdemokraternas utredare lyfte fram och riskerna med att inte ha några regler alls kring rimlighet i åtgärder.

I många andra länder finns regler som i vissa avseenden begränsar konflikträtten, t.ex. genom krav på proportionalitet. Den svenska arbetsmarknadsmodellen ger stor makt till parterna på arbetsmarknaden. Modellen har många fördelar, men för att det ska fungera måste fack och arbetsgivare ta stort ansvar och förvalta det förtroende som den svenska modellen ger dem. De åtgärder som facken vidtar vid konflikter måste upplevas som legitima och stå i proportion till grundkonflikten, annars hotas trovärdigheten i hela modellen.

Jag anser att det är dags att åter ta upp frågan om att införa en lagstadgad proportionalitetsregel i svensk konflikträtt. Det är ingen enkel fråga, men konsekvenserna av att inte ha en proportionalitetsprincip kan bli stora. Det drabbar både vanligt folk och företag som själva inte på något sätt är inblandade i den ursprungliga konflikten. Men det påverkar också trovärdigheten för den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Därför måste vi se över hur regler om proportionalitet kan utformas, t.ex. när det är rimligt med sympatistrejker av andra fackförbund och blockader av företag som inte har någon direkt koppling till konflikten. Frågan om proportionalitet i stridsåtgärder bör återigen utredas, med målet att ta fram ett fungerande lagförslag. Hur stort behovet av ny lagstiftning kommer att vara avgörs främst av fackens eget agerande, nu och framöver.

Christer Nylander

FAKTA

DEBATTÖREN: Christer Nylander, Folkpartiets talesperson i arbetsmarknadsfrågor.

GE OSS FEEDBACK