Debatt

Svenska anstalter liknar Östtyskland

Peter Sunde: Kriminalvårdens usla kvalitet leder till nya brott.

Peter Sunde efter den uppmärksammade Pirate bay-rättegången.
Peter Sunde efter den uppmärksammade Pirate bay-rättegången.

Nyligen såg jag om Uppdrag gransknings program om Ikeas användande av fångar i Östtyskland som arbetskraft. Förra gången reagerade jag med ilska. Den här gången reagerade jag på ett annat sätt. Min livssituation har nämligen förändrats dramatiskt – jag har blivit inlåst på en svensk anstalt. I ett av de mest uppmärksammade rättsfallen i Sverige dömdes jag till åtta månaders fängelse. Det finns mycket att säga om fallet, men det vi framförallt behöver diskutera nu är svensk kriminalvård. I DDR hade fängelsecellerna toaletter. På Västerviksanstalten, där jag befinner mig, finns i bästa fall ett handfat. På kvällen får man kissa i en plastflaska. Behöver man göra nummer två får man ringa en vakt som i mån av tid låser upp. Ett råd de ger är att ta en extra påse till papperskorgen. Västervik har visserligen rykte om sig att vara Sveriges sämsta anstalt, men det sägs vara lika illa på andra ställen.

I DDR tvingades fångarna arbeta åt Ikea. Det tragiska är att Ikea, liksom Brio och Gunnebo fortfarande anlitar fångar – i Sverige – för att utföra skräpjobb. Allt från att stoppa skruvar i påsar till att producera matbutikernas prislappar. Nästan alla har arbetsplikt. Lönen är tretton kronor i timmen. Ordet ”slav” används ofta av de intagna. Arbetsvägran leder till påslag av straff och/eller flytt till isoleringscell, samt påverkar permissioner. Permissioner som för övrigt sköts av den ansvarige inspektören på varje avdelning. Själv har jag fått besked om att jag inte kommer att få någon, trots att det inte finns några juridiska hinder. Och får man inte permission har man inte heller lov att söka sig till en annan, bättre anstalt.

De intagna berättar hårresande historier om förlängda straff, indragna permissioner och avslag på begäran om flytt utan skälig motivering. De flesta känner inte till vilka rättigheter och möjligheter de har. Bland annat att de just ska bli informerade om sina rättigheter och möjligheter. Jag har hamnat på en av mycket få avdelningar utan arbetsplikt. Det betyder i praktiken noll sysselsättning. Tolv timmar per dygn är man inlåst på ett rum med tv och radio som enda umgänge. Övrig tid läser jag, eller spelar kort med dem som inte sover på grund av medicinerna de äter. Oftast för besvär de fått i uppväxten som obehandlade lett fram till kriminaliteten. Hade samhället ställt upp för dessa människor, hade de med största säkerhet inte hamnat här.

Jag är vegan och har gått ner sju kilo på en månad. Viktminskningen beror på den undermåliga maten. De få grönsaker som serveras saknar nödvändiga vitaminer och mineraler. Vid klagomål har jag fått höra att de inte behöver ge mig annan mat än den vanliga, då min diet varken är religiös eller medicinsk, trots att lagen är tydlig med att vegetarisk kost ska tillhandahållas. Problemet är att lagen inte följs särskilt ofta. För en vecka sedan fick en intagen vänta på akut tandläkarvård i sex dagar, trots att lagen stipulerar att akut tandvård ska ges omgående.

 

Få är emot att människor som begår brott ska straffas, men straffen som utdelas är till för att stilla medborgarnas rädsla, inte för att förhindra fortsatt kriminalitet. Eftersom brottslingar ses som värdelösa människor bryr sig få politiker om innehållet i ”kriminalvården”. Men är inte just innehållet i straffet viktigare än längden? Att låsa in en människa på en avdelning där man inte får sysselsättning, normal samvaro, adekvat utbildning och näringsriktig mat, samtidigt som man omyndigförklaras och utsätts för total övervakning, resulterar bara i en ännu argare och farligare person. För 4200 kronor per dygn bör skattebetalarna kunna ställa högre krav.

Vår lärdom från DDR bör inte vara hur man ska göra, utan hur man inte ska göra.

Peter Sunde Kolmisoppi

FAKTA

DEBATTÖREN:

Peter Sunde Kolmisoppi, 35, medgrundare till The Pirate Bay och nätaktivist.

DEBATTEN:

Den 31 maj i år greps Peter Sunde Kolmisoppi av polis. Nu avtjänar han ett åtta månader långt fängelsestraff för medhjälp till upphovsrättsintrång. Men tillvaron på en svensk anstalt är allt annat än behaglig. Snarare påminner det om gamla Östtyskland, skriver Peter Sunde Kolmisoppi.