ÅSIKT

Medberoende barn är allas vårt ansvar

Therese Eriksson: Varje barn borde ha rätt till det stöd som jag aldrig fick

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Varje gång hon öppnar dörren önskar hon att det inte ska vara en sådan där dag, när dörren knappt hinner öppnas innan hans första slag och orden väller över henne om hur misslyckad hon är. En sådan där dag när hans läppar är röda av det äckliga billiga vinet i tetraförpackningen. Hon funderar ofta på hur hon ska rädda honom eller lämna honom, hon har redan försökt med allt. Men han är inte nykter. Hon är 14 år och heter Sara. Han är inte hennes partner, han är hennes pappa.

Sara är ett typiskt barn som jag träffar i mitt arbete med Maskrosbarn, en anhörigorganisation som stödjer barn som har föräldrar som missbrukar eller mår psykiskt dåligt. Barn som känner sig maktlösa, som skäms inför sina vänner men som inte kan skilja sig från sina föräldrar.

Enligt Folkhälsomyndighetens rapport ”Barn i familjer med alkohol- och narkotikaproblem” lever upp till 20 procent av alla barn under 18 år – 385 000 barn – med en förälder som dricker för mycket. 385 000 barn som inte har valt och som inte kan ta sig ur sin medberoenderelation.

Barn som stannar kvar, som är lojala och som täcker upp – tills en vuxen säger åt dem att det är nog.

Jag var också lojal, jag var den duktiga flickan som hjälpte mina föräldrar att dölja mammas alkoholmissbruk bakom fasader av röda hus och hemligheter som aldrig fick berättas.

Jag och min vän Denise startade Maskrosbarn på gymnasiet, för snart tio år sedan. Trots våra föräldrars svåra sjukdomar och familjer som föll samman så hade ingen vuxen någonsin frågat oss hur det var. Ingen hade erbjudit stöd och hjälp. Vi ville att inget barn och ingen ungdom skulle behöva växa upp som vi hade gjort.

Vi ville vara så synliga att vuxna inte längre kunde blunda. Dagligen möter vi nu de här barnen och samhället som borde ta ansvar för dem. Ofta möter vi en socialtjänst utan resurser, utan tid och utan kraft. Vi möter socialsekreterare som vill göra allt, som vill förändra världen. Socialsekreterare som sedan har fastnat bakom högar av dokumentation och rutiner. En myndighet som inte alltid kan, har råd eller tid att göra rätt val för barnen.

Vi ser barn som far illa av att det inte finns något familjehem som vill ta emot dem, som flera gånger per år blir runtflyttade i olika jourhem, för att det inte finns plats eller tid för dem någonstans.

Barn som på socialtjänsten förväntas berätta om de allra svåraste händelserna av våld och övergrepp – bredvid mamma och pappa. Barn som blir anmälda till socialtjänsten tio gånger under sin uppväxt, utan att en utredning leder till en stödinsats.

Vi har gemensamt ansvar för våra unga medborgare, och kan gemensamt förändra, ställa upp och ställa krav på våra politiker och tjänstemän att prioritera och budgetera för alkoholproblem och psykisk ohälsa - vår tids absolut största folkhälsosjukdomar, som skadar människor i generationer.

Barn har inte samma val, och inte på långa vägar samma lagstadgade rättigheter i en relation som föräldrar har. Vi har gemensamt ansvar för att de ska få vara barn, få leka och utvecklas, skratta och vara nykära. Vi bestämde ju att de ska bli omhändertagna, få kärlek och känna sig trygga.

De ska inte behöva torka upp föräldrars spyor, ligga vakna hela natten med hjärtklappning och ångest. Åka fram och tillbaka till beroendemottagningen och sjukhuset, eller känna sig ensamma, misslyckade och helt utelämnade.

Vi har bestämt att de inte ska behöva känna skam och skuld över förälderns alkoholbruk. Det vi bestämde kallas Barnkonventionen. Alla barns rätt att få vara barn. Den rätten hade inte jag, och den har inte Sara.

Therese Eriksson

FAKTA

Debattören:

Therese Eriksson, 27, Stockholm. Utvecklingschef och grundare av Maskrosbarn, en anhörigorganisation för unga med missbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar.

Debatten:

I kväll har dokumentärserien Djävulsdansen premiär på SVT1 kl 21:00. I den möter programledarna Sanna Lundell och Ann Söderlund människor som levt med missbrukare.

Aftonbladet gör också denna vecka en artikelserie under titeln #medberoende.