ÅSIKT

Rätten till abort måste försvaras

Debattörerna: Varje år dör 50 000 kvinnor till följd av osäkra ingrepp

1 av 3 | Foto: AP TT / NTB SCANPIX
Demonstration i Spanien mot rätten till fria aborter.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I dag på den internationella dagen för avkriminalisering av abort samlas tiotusentals kvinnorättsförsvarare och aktivister runt om i världen. Många i solidaritet med dem vars sexuella och reproduktiva rättigheter kränks, andra för att protestera mot restriktiva abortlagar i det egna landet.

Varje år dör cirka 50 000 kvinnor som en följd av osäkra aborter. Miljontals kvinnor drabbas av infektioner och andra komplikationer i samband med ingreppen. En majoritet av världens kvinnor lever i länder där de kan tvingas fullfölja graviditeter och föda barn mot sin vilja. De saknar möjlighet att själva bestämma över sina egna kroppar.

Ett exempel är El Salvador där abort är totalförbjudet. Inga undantag medges, inte ens när en flicka eller kvinna riskerar att allvarligt skadas eller dö på grund av graviditeten eller om hon blivit gravid till följd av incest eller våldtäkt. För landets regering och de som försvarar landets abortförbud spelar kvinnors och flickors liv ingen roll.

Att vara oönskat gravid drabbar de som lever i fattigdom hårdast. De har inte råd att betala för att avsluta oönskade graviditeter eller åka utomlands för att göra abort där det är lagligt. Många ser ingen annan utväg än att göra osäkra aborter med risk för liv och hälsa. Totalförbud leder inte till färre aborter utan till att fler kvinnor dör. Siffror från El Salvador som nyligen presenterats visar att 11 procent av dem som genomgått en olaglig abort mist sina liv som resultat. Det verkliga antalet är sannolikt högre.

Och det slutar inte där. Flickor och kvinnor som överlever olagliga aborter riskerar att åtalas och dömas till fängelse. Ofta döms de för mord eller “allvarligare fall av mord” - ett brott som ger mellan 30-50 års fängelse. Även de som utfört aborterna riskerar att straffas. Detsamma gäller för kvinnor som får missfall. Amnesty känner till flera fall där kvinnor dömts till fängelse i årtionden efter att ha fått missfall. 18-åriga ”Cristina” är en av dem. Hon fördes till sjukhus efter att ha fått ett sent missfall. När hon återfick medvetandet stod en polisman vid sängen och började förhöra henne. Hon dömdes senare till 30 års fängelse för mord.

Konsekvenserna av abortförbud och hårda abortlagar visar tydligt hur aborträtten är kopplad till flera av de mänskliga rättigheterna: Rätten till liv, rätten till hälsa, rätten till privatliv och rätten att inte utsättas för tortyr och annan grym och förnedrande bestraffning.

I flera internationella människorättsdokument inklusive bärande FN-dokument framgår det tydligt att det är en rättighet att själv få bestämma över när och om man vill bli förälder.

Den 1 januari 2015 är det 40 år sedan Sveriges lagstiftning om fri abort trädde i kraft. Innan dess var rätten till den egna kroppen inte en självklarhet här hemma. Många minns ett ”fattigsverige” med stora barnkullar, kvinnor som tvingades genomgå illegala och farliga aborter, kvinnor som lämnade bort sina barn och ibland tvingades utomlands för att föda i lönndom eller för att få hjälp med abort.

Allt detta som vi i Sverige lämnat bakom oss är verklighet i stora delar av världen i dag och präglar miljontals kvinnor, deras frihet och deras vardag i Europa och globalt.

Förbud mot abort är inget annat än en kränkning av flickors och kvinnors mänskliga rättigheter. Tillsammans måste vi försvara och arbeta för att säkerställa kvinnors rätt att bestämma om och när de vill föda barn.

Dessa rättighetsfrågor får inte bortprioriteras vare sig här hemma eller runt förhandlingsborden inom EU och FN.

Kristina Ljungros

Anna Lindenfors

FAKTA

DEBATTEN: I dag är det den internationella dagen för avkriminalisering av abort. I Sverige har fri abort varit tillåtet i snart 40 år, men dagens debattörer skriver att frågan fortfarande är högaktuell i stora delar av världen.

DEBATTÖREN: Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU och styrelseledamot IPPF och Anna Lindenfors, generalsekreterare Svenska Amnesty.