ÅSIKT

Det är dags att putsa upp ordet solidaritet

Dogge Doggelito: Här är mitt första maj-tal

Artisten Dogge Doggelito är trött på allt prat om utanförskap. Det blir en självuppfyllande profetia, skriver han i sitt första maj-tal.
Foto: Foto: MARCUS ERICSSON
Artisten Dogge Doggelito är trött på allt prat om utanförskap. Det blir en självuppfyllande profetia, skriver han i sitt första maj-tal.
DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

En kväll när jag satt och slötittade på ”Debatt” i SVT, kom en tanke för mig: Var är Olof Palme? Han behövs nu!

Jag minns inte vad debatten handlade om, men det var som vanligt; gaphalsarna fick hålla låda utan avbrott, medan de som hade något viktigt att säga snabbt blev avpolletterade. Diskussionsklimatet i landet har förändrats, viktiga frågor tas upp men blir ytligt behandlade.

Jag tänker på Olof Palmes glasklara tal och viljan att förändra och utveckla samhället till något positivt. Sverige var ett land som hade en röst i världen. Det handlade om solidaritet.

Det ordet hörs sällan nu förtiden. Ta till exempel det som sker med våra barn och ungdomar! Förr sa man att det man sparar in på barn får man bygga fängelser för. Där är vi nu! Med den extremt höga ungdomsarbetslösheten utvecklas kriminaliteten. Unga killar ser en framtid på brottets bana. Det blir coolt att bränna bilar för att accepteras i ett gangstergäng. Bränderna är ett meddelande till oss och ett tydligt tecken på att mycket inte står rätt till i Konungariket Sverige.

”Det man gör mot de allra minsta, det gör man mot mig”, sa Jesus Kristus. Barnen är framtiden och det som händer dem präglar samhället framöver. Rasism, arbetslöshet, bostadsbrist, droger och kriminalitet skär upp djupa sår i samhällskroppen. Det finns inga visioner för en bättre framtid och barn och ungdomar upplever hopplöshet. Ett barn som växer upp i Fittja har automatiskt sämre chanser i livet än ett barn från Lidingö. Vi har samhälleliga orättvisor och bostadssegregation.

Men en sak har man missat att förstå: Miljonprogramområdena erbjuder en extremt kreativ miljö. Där möts hela världen och det blir ständigt nya kopplingar och synapser i hjärnan på dem som växer upp där. Det finns forskning som visar att en arbetsplats som har personal med olika bakgrund och erfarenheter är en mer kreativ miljö. Uppfinningsrikedomen är stor. Det handlar också om energi och hur den används. Används energin destruktivt får vi kriminalitet, droger och våld.

Vilket slöseri med människokrafter det är! Lika väl kan man transformera energin till något positivt, skapande och visionärt. Se hur många artister, idrottare och duktiga företagare, som kommer från förorten. Framgång föder framgång. En explosion i kultur, helt enkelt! Tänk på alla berättelser som kommer från människorna i miljonprogrammen i hela Sverige. Det är en enorm rikedom att ösa ur.

Jag tänker bara på en viss flöjtspelare i Alby. Han är världens bästa flöjtist på sin alldeles speciella flöjt. Han är berömd i Orienten, men okänd hos oss. En försynt liten läkare är nu guvernör i Acehprovinsen i Indonesien. Han var oppositionsledare i exil i Botkyrka.

Botkyrkaborna får vänner i hela världen. De som bor i Stockholms innerstad missar något ur denna skattkista. Det kommer att skapas nya jobb, som vi inte ens tänkt på och nya företag av dem som tröttnat på arbetslösheten.

I Alby fanns det ett fotbollslag där alla elva spelarna kom från olika länder. Tänk vilken spännande och nyskapande fotboll det blir av sådana konstellationer. Inte bara samba- utan kanske salsa-, merengue- och sirtakifotboll!

Det är så tröttsamt att höra ordet utanförskap hela tiden. Det är ett begrepp som lanserats av borgarna. Med detta ord skapar man utanförskap, det blir en självuppfyllande profetia eftersom tanken är skapande. Människan är oändligt påhittig och kreativ, så vi kan lika gärna skapa ett "innanförskap" och omfamna livet genom att bjuda in våra medmänniskor i gemenskapen med kärleksfull vänlighet, som Dalai Lama uttryckte det.

Låt oss lära känna fler än ett land. Vi kan "öppna våra hjärtan" som Fredrik Reinfeldt så klokt föreslog före sin avgång. Vi kan välja en inkluderande inställning i stället för exkludering som betyder utestängande.

Vi kan putsa upp det bortglömda ordet solidaritet.

Dogge Doggelito