”Nu får konsumenten äntligen styra”

Visst kan jag förstå att det blir bra TV-debatt om man i ena ringhörnan sätter part 1 i målet: ”Artisten”, och i andra ringhörnan part 2: ”Idealisten/Banditen” – de är ju bägge två högst partiska i målet och fajterna blir ju därefter.

Tyvärr blir dessa fajter också rätt så ”sluggeraktiga”: den ena hävdar att de svälter ihjäl samt att musiken kommer att dö, medan den andra maskerar sin snålhet genom att skylla på tankar om det fria ordet.

Det känns dock som om man har sett och hört alla deras trubbiga argument så många gånger vid det här laget, att det är ungefär lika intressant att följa en fildelardebatt som att välja hårdbrödsort på affären.

Det som skulle vara intressant vore att få höra några tänkvärda argument, diskussioner som på ett mer pragmatiskt sätt närmar sig pudelns kärna – nämligen att utvecklingen drar åt ett visst håll, och av en viss orsak. Samt att den viktiga frågan för musik/film-industrin då är hur man rör sig i rätt riktning istället för att försöka bromsa oss tillbaka till stenåldern med infantila argument.

För inte många år sedan så hade vi en ”IT-bubbla” där en stor del av dess kärna bestod i visionen om e-samhället och hur bra handel över nätet skulle vara. Visst, man tog fel på hur snabbt det skulle gå men ingen kan väl förneka att vi i den generation som nu närmar sig medelåldern med våra stressiga liv faktiskt går i just den riktningen. Det är fantastiskt bekvämt (och tidsbesparande) att ha allt inom räckhåll på nätet. Märk väl att till och med dagligvaruhandeln har lyckats snappa upp detta, och inför e-handel både här och där.

Men inte film- och musik- industrin? Varför?

Vi är väldigt många som vill kunna göra följande:

  Köpa musik och film när, hur och där vi vill – företrädesvis direkt via dator, bara av den simpla anledningen att vi alla har en sådan på armslängds avstånd och det är så bekvämt. Det är helt enkelt så man gör ”nu för tiden”.

  Vi vill kunna provlyssna/se trailer för att se om vi vill köpa artikeln – precis som man alltid har gjort.

  Sist men inte minst – vi vill inte bli blåsta! Vi vill betala skäliga pengar gentemot den vara vi får.

Ofta nämner man i andra sammanhang hur effektiv kapitalismen är, eftersom efterfrågan och tillgång styr priset- Man pratar varmt om den självreglerande marknaden samt hur väl det går när konsumenten får bestämma… DET ÄR JU DET KONSUMENTEN GÖR NU. Men då blir det ett väldigt liv i luckan.

Det jag menar är att det väldigt sällan finns ett riktigt sätt som konsumenten kan visa sitt missnöje eller påverka leverantören på marknaden idag – men här har man hittat ett sätt att göra det på som både hörs och syns - och just den aspekten känns faktiskt ganska bra.

Dock bör det poängteras att materialstöld i sig inte känns ok, speciellt inte när man maskerar sin snålhet med klena argument om informationsfrihet. Ska ni prompt ladda ned, så stå då för att ni gör nått brottsligt bara för att gratis smakar gott!

Låt oss nu ta nu en kort paus och begrunda saken ur den vanliga konsumentens synvinkel:

  Vi har i många många år sett priserna inom denna sektor gå upp mer än andra varor i samhället, samtidigt som branschen har gått mot en inställning som säger att man ska tjäna så pass bra så att man ska kunna leva gott livet ut på en enda hit. Behöver jag bara ro ett projekt iland för att kunna sluta jobba då?

  Slutsats: Konsumenterna känner det många gånger som att de betalar för mycket för varan i det stora hela.

  Om jag köper en begagnad bil så förväntar jag mig inte att betala för en ny bil. Inte heller förväntar jag mig att en Skoda och en Porsche kostar lika mycket. Det är ju inte så att man får samma sak när man laddar ned något som när man köper det – men ofta vill branschen ha lika mycket, eller till och med mer betalt(!) för att man köper musiken över nätet. Det har hänt mig.

  Slutsats: Inse att kostnaderna för att pressa en CD, göra en dyr printad inlay samt vidsträkt distribution MÅSTE gå att dra av från ett nätköp! Dessutom så är inte musiken alls av samma kvalitet när den laddas via nätet, så varför ska jag betala för toppkvalitet.

  Ganska få konsumenter vill ”köpa grisen i säcken”, varför skulle de vara tvingade till detta bara för att det är just film och/eller musik de vill köpa? Den typ av provlyssning som finns på de lagliga siterna är oftast urdålig med väldigt konstiga begränsningar i klippets längd t.ex. Det är ungefär som om bilförsäljaren skulle säga ”ledsen men ni kan bara provköra den i 20 meter”.

  Slutsats: Se till att utnyttja de möjligheter som finns för att bli konkurrenskraftiga istället – kolla in t.ex. mp3fiesta om ni har brist på idéer.

  Om en konsument köper en Volvo så förväntar de sig inte att de måste ha Volvo-vägar för att kunna köra bilen. Inte heller vill konsumenten bli tvungen att köpa två ton med ny utrustning/programvara för att kunna lyssna på det de köper. Inse sanningen, redan på 1950-60 talet så spelade man in varandras skivor på band.

Passa på och ta en ställning redan nu där folk laddar från era servrar och tjänster, medan det ännu är så pass omständigt som det är med att flytta över 100-tals MB mellan olika burkar (om de inte står bredvid varandra).

  Slutsats: Lugna er med DRM (Digital Rights Management) eller gör det BRA och få kunden att vilja köpa istället för att vilja slåss.

Jag har vid ett antal tillfällen sett ett påstående om att bolagen i USA varit väldigt motvilliga att ta till sig denna nya teknik – speciellt då man inte velat stöta sig med Walmart som säljer ungefär 70 procent av alla DVD i USA. Om det är sant så säger jag bara: Grattis till den inställningen – resten av världen väntar inte.

Det finns ju uppenbarligen vissa nischer inom mediabranschen som har fått detta att fungera utmärkt och som sällan och aldrig klagar…

Men visst, diligensägarna var säkert kristiska mot ångtågen också.

/Lars