ÅSIKT

Ni låser in invandrare i bidragsberoende, LO

Replik från Viktoryia Khromchanka om jämlikhet

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

REPLIK. I Aftonbladet den 17 augusti vädjar LO:s ordförande K-P Thorwaldsson om att inga barn ska behöva leva i fattigdom. Definitionen av fattigdom är när barn behöver leva i familjer där den samlade inkomsten är lägre än 60 procent av hela rikets medianinkomst.

Medianinkomst på 23 300 kr i månaden motsvarar en fattigdomsgräns på 14 000 kr. Att lovprisa Palmes Sverige blir bara komiskt när vi jämför med dagens Sverige. 1991 var den inflationsanpassade medianinkomsten bara 2 000 kr högre än det vi räknar som fattigdom i dag. Thorwaldsson verkar vilja se oss alla fattigare, men mer jämlika.

Jämlikhet i mina ögon är att jag, som invandrare från en av Stockholms förorter, ska kunna uppnå den levnadsstandard jag eftersträvar. Ju hårdare man arbetar desto längre bort från fattigdomsgränsen ska man komma.

Bidragsberoendet tar ingen ur fattigdom. För varje år som sysslolös hamnar man längre bort från samhällets gemenskap. Den sänkta arbetsgivaravgiften för unga har gett många unga invandrare sina första jobb. Rut-branschen har gett oss tusentals nya företag som drivs av invandrarkvinnor.

Lågavlönade jobb är ett fantastiskt sätt att få människor i arbete. Även om skillnaden mellan lön och bidrag kan vara relativt liten så sker integrationen genom att den arbetande lär sig det svenska språket, får nya vänner och känner sig som en del av samhället. Varför vill då Thorwaldsson, som säger sig kämpa mot utanförskap, låsa fast oss invandrare i bidragsberoende när det enda vi vill är att jobba?

Viktoryia Khromchanka

Liberal debattör