Nazisten måste få läsa Mein kampf

Den 23 januari 2007 antog riksdagen en ny lag som gör det möjligt att förbjuda de intagna på landets fängelser läsning av böcker, tidningar och tidskrifter som kan äventyra ordningen och säkerheten eller anses olämpliga för deras behandling.

Lagen som träder i kraft 4 april har inte föregåtts av någon debatt, utanför riksdagen, trots att den möjligen strider mot den svenska grundlagen. Lagrådet framförde i sitt yttrande över förslaget kritik mot att det inte gjorts någon analys av grundlagsenligheten och skriver att ”förslaget förefaller till följd härav i detta hänseende vara otillräckligt berett och är därför enligt Lagrådets mening inte nu ägnat att läggas till grund för lagstiftning.” Det torde vara den näst starkaste kritik Lagrådet uttrycker näst efter att direkt konstatera att ett förslag strider mot grundlagen.

Med den nya lagen riskerar informationsfriheten att sättas ur spel. En frihet som innebär rätten att ta del av andras yttranden. En rätt som borde vara lika självklar som den att fritt uttrycka sina åsikter.

I november avslog kriminalvårdsinspektör Boström en intagen i Ystad att läsa ”Svensk maffia”. Han ändrade senare sitt beslut eftersom det var tveksamt om det fanns ett lagstöd för det. Med den nya lagen hade han varken behövt ändra eller motivera sitt beslut. Regeringen skriver i propositionen att ”det bör inte krävas någon konkret bevisning för att behandlingen i det enskilda fallet verkligen motverkas, utan det räcker att det kan antas att syftet med behandlingen motverkas.”

Vilka böcker ska då förbjudas?

Ska ekobrottslingar få läsa Dagens Industri? Ska kriminalromaner tillåtas? Ska de som är dömda för sexuella övergrepp förbjudas porrtidningar? Ska Anaïs Nin och Birgitta Stenberg förbjudas? I bådas författarskap finns inte bara sexscener utan också noveller som skildrar övergrepp och pedofiler.

Om vi får fångar som dömts för brott där religionen kan uppfattas som en ideologisk inspirationskälla (terrorism, hedersmord eller predikningar av det slag Åke Green höll och fälldes för i tingsrätten) ska dessa då förbjudas läsning av Bibeln eller Koranen? Religionsfriheten tillhör också Sveriges grundlagar. Ett öppet och fritt samhälle måste inte bara värna rätten att uttrycka åsikter utan också rätten att ta del av dem.

När ett förslag läggs fram som eventuellt strider mot en av våra mest grundläggande rättigheter måste det finnas synnerligen goda skäl, i synnerhet när lagen inte kan tänkas ha någon som helst preventiv inverkan på brottsligheten. Vem tror på fullt allvar att det är porrtidningar, tidskrifter om hur man tillverkar bomber och böcker som Svensk maffia som är roten till den svenska brottsligheten? På kriminalvårdens egen hemsida kan man läsa en artikel som ger uttryck för detta. Där står att boken är ”tvivelaktig läsning för intagna” och man frågar sig hur det ska gå för samhället när det ”på en anstalt nära dig, kanske sitter en intagen och sträckläser Svensk maffia”.

Ingen blir kriminell av att läsa böcker om kriminalitet. Kriminalitetens rötter är nog mer komplicerade än att de går att spåra till en alltför intensiv läsning av maffialitteratur.

Man undrar också vad det är att som gör att de intagna anses påverkas mer av viss litteratur än människor som inte sitter i fängelse? De flesta är nog överens om att vi bör vara försiktiga med vad som förbjuds utanför anstalterna.

Om det inte finns starka skäl att begränsa informationsfriheten ska den inte begränsas. Det ligger i allas intresse att värna denna rättighet. Även då det gäller människor och åsikter vi inte sympatiserar med. Yttrandefriheten dragen till sin spets innebär just detta: nazisten måste få läsa Mein kampf och vi måste försvara honom denna rätt, hur mycket vi än tar avstånd från nazismen.